Enbart 10 SF-böcker ges ut per år i Sverige
Feb 9th, 2008 | By ansvarig | Category: 2001-2, ArtikelAV BERTIL FALK
GAMLA STAN (DAST) Den ligger på Västerlånggatan i Staden mellan broarna, en gata fylld med affärer, caféer, shoppare och fönstershoppare. Science Fiction bokhandeln. För litterärt inriktade är det också den gata där Aspingtons antikvariat ligger, eller kanske låg. När detta nummer av DAST kommer ut lär Aspingtons ha flyttat till någon annanstans.
Från början var det Skandinavisk Förening för Science Fiction som drev bokhandeln. Det var medlemsservice. Man skaffade fram amerikanska och engelska sf-böcker. Men föreningen och bokförsäljningen utvecklade sig åt två olika håll. Några som sysslade med boksidan tyckte att det tog för mycket tid. Alternativen var då att lägga ned verksamheten eller att satsa på den. Så kom det sig att verksamheten 1990 började att drivas som en mer vanlig rörelse. 1991 flyttade bokförsäljningen in i liten butik i just Gamla Stan. Den växte och 1994-1995 var det dags att leta upp en ny lokal och då hamnade bokhandeln på Västerlånggatan där det i dag finns en väldigt stor golvyta, fullsmockad med sf- och fantasylitteratur.
“Långt tillbaka när föreningen hade verksamheten, så hade fantasyvågen inte riktigt startat ännu, i varje fall inte i Sverige”, berättar Jörgen Forsberg. “Det var på 1980-talet, då fantasyintresset började växa i USA. Hos oss var det mest sf på den tiden. I dag har sf-litteraturen hamnat lite på läsidan både när det gäller antal titlar och räknat i pengar. Vi säljer två tredjedelar fantasy och en tredjedel sf. Grovt räknat. Det är väldigt få dagar som vi säljer mer sf än fantasy, men det händer fortfarande. Vi har vår stampublik på sf-litteratur och så tycker jag att vi också har hittat nya läsare. I kronor och ören säljer vi numera mer sf-litteratur än vi gjorde då för fem år sedan.”
Jörgen Forsberg vill inte påstå att sf är på väg tillbaka igen av den enkla anledningen att sf aldrig har varit riktigt borta.
“Här i butiken ser vi en tillströmning av sf-läsare, men det är svårt att bedöma hur det ser ut i Sverige och ute i världen”, menar Jörgen Forsberg. “I USA tycks sf gå väldigt bra, men i Sverige har vi drabbats av att de svenska förlagen är så våldsamt ointresserade av att ge ut framför allt sf. Det kommer kanske tio-femton titlar om året av det som vi skulle kalla klassisk sf. Det är faktiskt mest svenska böcker. Det handlar om mainstreamförfattare som smugglar in så mycket sf-element i sina böcker att de kan betecknas som sf trots allt. Vi satt just och pratade på lunchen om Lars Jakobsson, nominerad till Augustpriset. Hans Kanalbyggarens barn utspelar sig på Mars och Den röda dalens slott har också sf-drag. Jakobssons böcker har kanske inte alla sf-tillbehör, men man kan kalla det för sf utan att rodna.
Pratchett specifik
Vad fantasyn beträffar så kastar Tolkien fortfarande sin slagskugga över allt. Man ska skriva serier, tre böcker, gärna fler. Förlagsmässigt är det en stor hit när att det är lättare att sälja bokserier. Har man sålt 150.000 av den så säljer man 50.000 av nästa del.”
Hur är det? Har allt verkligen gått i stå? Finns det någon utveckling?
Jörgen Forsberg menar att Terry Pratchett och Neil Gaiman båda var för sig är bra författare och att de tillfört varandra någonting i Goda Omen.
“Men Pratchett är lite specifik”, hävdar han. “Så till vida att han började som en fantasysatiriker men sedermera blivit mer av en humorist i engelska anda i stil med Woodehouse. Så Pratchett är lite av en särling. Han är inte typisk för genren. Han har utvecklat sin egen stil och sin egen grej. Jag tycker nog också att hans böcker håller måttet hela tiden.”
Vid intervjutillfället den 21 november 2000 var Robert Jordan som sålde bäst i sf-bokhandeln.
“Hans nionde bok i en alltjämt fortgående serie som ingen vet när den ska ta slut”, konstaterar Jörgen Forssberg. “Vi säljer honom på engelska i stora mängder. De som är lite äldre bland våra kunder, 15 år och uppåt köper gärna böckerna på engelska. Om man umgås med andra som köper sån här litteratur så finns det ett grupptryck som säger att det är häftigare att läsa på engelska. Man hör ibland nedlåtande åsikter om andra som läser på svenska.
Jag tror visserligen att många i. och för sig lurar sig. Folk har inte så bra engelska kunskaper, att de kan smälta litteratur på engelska helt invändningsfritt, men ofta så är det inte några litterärt tungviktiga saker. Man behöver inte sitta och fundera på språket för att författaren vinnlagt sig om ett litterärt språk, utan det handlar mera om att följa en historia och det går det rätt håll.””Jag känner många sf-fans som läst mycket deckare. Jag har själv gjort det. Jag läser allt möjligt. Många av vara stamkunder tycks bara läsa sf eller fantasy och kan verka insnöade, men det vet man inte om de är för tid och evighet. De kanske tröttnar en vacker dag.”
Så vitt Jörgen Forsberg vet så är sf-bokhandeln Sveriges enda renodlade bokhandel i sitt slag.
“Allt vi har kan man hitta på andra håll men inte samlat på ett och samma ställe.”
Och tillfrågad om han har något att tillägga återkommer han till den svenska förlagsvärlden.
En och annan deckare
“Svenska förlag har stora ängslan när det gäller att ge ut främst sf men i viss man också fantasy.
Det var många som hoppade på taget när alla trodde att fantasy skulle bli den stora grejen, men det visade sig att bara några få förlag klarade av det. Fantasy var ett fenomen som gick vid sidan om förlagens vanliga trall. Det här med serier var något nytt för dem. Vissa förlag lyckades då välja en bra fantasyförfattare.
Man gav ut serier och lät de tidiga böckerna i vanlig svensk ordning gå på bokrea innan man kommit igenom serien. Det hela bygger hela tiden på att man har hela serien tillgängliga. Att göra ett sånt fatalt misstag visar ju att man inte riktigt har koll på läget. Wahlströms och Natur & Kultur har fattat vad det är frågan om. De förlagen har lyckats bäst.”
Tilläggas kan att sf-bokhandeln också har en del deckare, men då helst med någon anknytning till sf och fantasy.
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22