Det finns få i Sverige som har gjort så mycket för deckarnovellen som Per Olaisen och därmed finns det också få, som efter novellens kollaps gjort lika mycket för novellen som litterär form som han har gjort. Under tio års tid bar han i publicerat CDM (Crime, Detection & Mystery), en tidskrift med liten upplaga som tyvärr bara når ut till den lilla exklusiva krets av läsare som har upptäckt denna novellgruva. Dessutom ger Per Olaisen ut novellsamlingar i CDM-biblioteket. Bortsett från Jan Broberg, som man inte kan bortse ifrån, så är Per Olaisen deckarnovellens store profet.

Av Bertil Falk (bild & text)

GÖTEBORG (DAST) Hur gick det till när Per Olaisen slog sin snart elva år långa regnbåge av noveller som kontinuerligt överbryggat Gingungagapet som öppnar sitt svalg mellan då och nu? Hur kom han på idén att iscensätta denna Bifrost i en tillvaro, där tegelstenar med långa transportsträckor trängt undan så mycket under det gångna decenniet? Per Olaisen kortar ner en lång historia för oss:
“1990 blev jag involverad i en poesitidskrift som hette ‘Kometen’ i Karlskrona”, berättar han. “Den gavs ut av en förening. Jag skickade in nån novell eller om det kanske var dikt till nån tävling. I det sammanhanget upptäckte jag att det är ju ingen konst att göra en tidskrift.
Jag var intresserad av bland annat deckare och jag tycker om novellen som litterär form. Så jag började skissa på en novelltidskrift. Så tillkom CDM. På den vägen är det. Jag använder fortfarande samma tryckeri i Karlskrona som gjorde poesitidskriften.

Man kan fråga sig hur Per Olaisen får material till tidskriften. De pekunära resurserna är ju begränsade.
“Ibland kontaktar jag författare och frågar om jag får publicera en novell”, fastslår han och fortsätter: “men det kommer ganska mycket noveller, både med vanlig post och på e-post till mig. Dessutom har jag samlat på mig många novellantologier och novellsamlingar av olika författare och försöker plocka lite äldre historier som via CDM får en ny publik.

Jag har inget annat att erbjuda en författare i ersättning än friexemplar av tidskriften. Det är ju inga stålar inblandade. Men det har nog aldrig hänt att nån författare har sagt nej. Jag har en känsla av att folk kanske gillar att få vara med på nåt sätt
CDM kommer numera med fyra noveller per nummer, men det har inte alltid varit så.
“Det har alltid varit minst två noveller”, säger Per Olaisen. “En gång hade jag två väldigt långa noveller i ett nummer, men totalt bör det under de tio första åren som COM kommit ut röra sig om cirka 150 noveller. Det känns faktiskt ganska meningsfullt att ge ut tidskriften. Jag märker att jag får respons på att det är en ganska schysst liten publikation, även om den inte är så märkvärdig och inte innehåller fina fotogratier. Det är novellerna som gäller i CDM och så räcker det med det.

Prenumeranterna

Upplagan är ganska konstant. CDM har ett antal prenumeranter vid årets slut. Då faller en del ifrån. Under året som kommer så droppar det in prenumeranter. Prenumerationsavgifterna täcker tidskriftens omkostnader, men jag får skjuta till pengar till de andra projekten jag har i CDM-biblioteket. Hela det har jag sysslar med är sammantaget en förlustaffär
CDM-biblioteket är en annan gren av Per Olaisens satsning på novellen. I skrivande stund har åtta samlingar kommit ut och två-tre samlingar befinner sig på planeringsstadiet. Den ena samlingen består av tre noveller som är parodier på Sherlock Holmes av O. Henry. De kommer passande nog att översättas av Sherlock Holmes-specialisten Mattias Boström och blir CDM-bibliotekets nionde utgåva. Som nummer tio kommer en samling av Mattias Holmesson, vars samling Omslag utgjorde nummer 4 i CDM-biblioteket. Per Olaisen har haft planer på att ge ut en samling noveller av Erik Ivar Holola, men den samlingen tycks inte materialiseras? Varför inte?
“Vad beträffar Erik Ivar Holola, så är han lite knepig i det har fallet. Han vill nämligen inte komma ut samlad förrän han har tio noveller och det kanske blir lite för tjockt för CDM-biblioteket”, säger Per Olaisen, som har äran av att ha lanserat denna katt bland hermeliner eller om det nu är en hermelin bland katter. Svårt att bestämma.

Lever också

Nu måste människor faktiskt leva också. Den som har tur får jobba med det som intresserar henne eller honom. Så ligger det till för Per Olaisen. Han har översatt en del norska deckare som kommit ut på Boströms och Forum.
Han är numera redaktör för Bonniers underhållningsbokklubb. Dessutom är han redaktör för Bonniers Klassikerserie, som ges ut av Albert Bonniers förlag. I den serien har bl a Raymond Chandlers Långt farväl och John Dickson Carrs Den ihålige mannen kommit.

Där får nya generationer läsare uppleva gamla klassiker. Chandlers bok tillhör den hårdkokta skolan. Carrs bok anses av många vara slagskeppet i “omöjliga brott”-genren. Nar detta läses bör Stieg Trenters De döda fiskarna ha kommit ut. Den innehåller i bokform tidigare opublicerade noveller.
Därmed är vi tillbaka i novellernas värld. För Per Olaisen har efterlyst en insats av alla goda krafter att få något förlag att satsa på att ge ut just en novelltidskrift.
“Det är en schysst grej att göra”, säger han. “Jag menar att vi behöver i Sverige nåt i stil med gamla All Världens Berättare.’
Man kan man lika väl läsa Dashiell Hammett som Selma Lagerlöf. Det ska vara en novelltidskrift för den goda berättelsen, en tidskrift som inte fnyser på näsan åt kriminallitteraturen. Bonnierkoncernen vore val en bra koncern för att ge ut en sån tidskrift.
Men tendensen i hela branschen är den att man startar en tidskrift och lägger ner den efter fyra nummer för att man inte orkar hålla på och vänta på att den ska gå med vinst. Det finns ingenting för novellen. CDM går dessutom inte att jämföra med de glassiga tidningarna.”
Då inställer sig frågan om inte CDM kan vidgas och bli en svensk motsvarighet till amerikanernas EQMM.
“Visst vore det skojigt, men det skulle kräva för mycket av mig. Inte minst tid att arbeta med en sån tidskrift. Men kom det nån från ett förlag och sa: . Per! Nu hijackar vi dig och sen så gör vi en novelltidskrift och så får du bli redaktör.’ Det vore skojigt. Jag gillar novellen över huvud taget, inte bara deckare. Det skulle vara en tidskrift som är väldigt blandad men med mycket krim. Det är bara att kolla vad som säljs i pocket. Det är mycket krim som säljer.”