Den sanna historier om Lois Lane
Sep 9th, 2009 | By ansvarig | Category: 1999-4, ArtikelAv CECILIA FALK
De som ser äkta paret Clark & Lois på TV kanske blir förvånade när de får veta att Stålmannen gifte sig med Lois Lane redan på 1940-talet – i verkligheten! Den historien är en liten doldis i historien om triangeln Lois Lane, Clark Kent, Stålmannen. Men det var en triangel redan från början. Cecilia Falk har brevväxlat med verklighetens Lois och träffade henne 1985 i Helsingborg.
Stålmannen och Lois Lane gifte sig 1948. De fick en dotter och 1985 kom de som inbjudna gäster till den internationelle seriekongressen i Helsingborg. Låter det konstigt?
Så här ligger det till:
Det var den blyge och lite mobbade läroverkspojken Jerome (Jerry) Siegel som 1933 skapade superhjälten Stålmannen. Skolflickan Joanna tjänade 1.50 dollar i veckan på att stå modell för Jerrys partner, tecknaren Joseph (Joe) Shuster. Hon fick låna sina drag till den nyfikna och ambitiösa journalisten Lois Lane, vars högsta dröm var att en gång få bli fru Stålmannen.
Och som så ofta överträffar verkligheten drömmen. 1985 kämpade Lois Lane fortfarande i serier och filmer för att få Stålis med sig till prästen medan Joanna och Jerry Siegel då varit lyckligt gifta i 36 år.
Det var en sömnlös natt i början av 30-talet som skolpojken Jerry Siegel fick idén till en serie om en övermänniska som kommer till jorden från en annan planet och använder sina otroliga krafter för att hjälpa de svaga i samhället.
Nästa morgon lade han fram idén för sin kompis Joe, som tyckte om att teckna.
De kläckte idéer hela dagen och när kvällen kom var grundhistorien om Stålmannen färdigtecknad. För att övermänniskan skulle få en smula privatliv försåg Jerry och Joe honom med en jordisk identitet som den blyge och tafatte Clark Kent, en figur som det var lätt att identifiera sig med i depressionens USA.
Kärv ekonomi
“Jag gick fortfarande i skolan på den tiden”, berättar Joanna Siegel. “Familjen hade det kärvt så jag satte in en annons om modelljobb. Joe svarade och jag gick hem till hans föräldrar (han bodde fortfarande hemma) varje lördag och satt modell i en timme. För det fick jag 1.50 dollar, vilket var mycket pengar på den tiden. Pappa var mycket imponerad över att jag tjänade så mycket”, skrattar Joanna.
Jerry var nyfiken på flickan som Joe skaffat som modell till Lois Lane och en dag satte han sig i rummet intill Joes “ateljé” och låtsades läsa en tidning. De tre blev snart goda vänner och Joanna brukade stanna kvar efter modelljobbet och prata med pojkarna om gemensamma intressen som film och science fiction.
“Ett tag var jag Joes flickvän”, avslöjar Joanna. “Men han var inte speciellt försigkommen, så det blev aldrig någonting allvarligare. Efter en tid slutade jag sitta modell för Joe men vi fortsatte att hålla kontakten per brev.”
Det dröjde innan någon nappade på idén om Stålmannen. I fem år knatade Jerry och Joe runt på tidningsredaktioner och försökte sälja sin serie. 1938 behövdes en utfyllnadsserie till det första numret av seriemagasinet Action Comics och in på ett bananskal halkade Stålmannen!
Det blev en omedelbar succé och snart var Stålmannen huvudattraktionen i magasinet. Sedermera fick han en egen tidning och förlaget håvade in stora pengar. Men inte Jerry och Joe. De hade tidigt skrivit över upphovsmannarätten på förlaget, National Periodicals. När de krävde att få mer pengar fick de helt enkelt sparken. Andra tecknare och textförfattare tog över Stålmannen.
Under tiden försörjde sig Joanna på diverse ströjobb: hon satt modell för konstnärer och illustratörer och jobbade på nattklubb som cigarettflicka.
1948, fjorton år efter första mötet, återförenades Joanna, Jerry och Joe i New York. Då hade både Joanna och Jerry var sitt kort äktenskap bakom sig.
“Ett par månader senare gifte vi oss och sedan dess har vi hängt ihop, alla tre. Under många år var jag så trött på allt bråk med förlaget och deras sätt att behandla Jerry och Joe att jag inte ville se åt Stålmannen!”
Tidvis levde familjen på svältgränsen och Jerry tvingades sälja flera av de gamla originaltidningarna med Stålmannen som i dag är värda förmögenheter. För att få pengar till mat och hyra.
I slutet av 1970-talet fick Jerry Siegel och Joe Shuster en liten upprättelse. En juridisk process mot förlaget resulterade i att de fick var sin pension och att deras namn för all framtid ska finnas med i serier och filmer om Stålmannen.
“Jag ville själv bli reporter som Lois Lane”, berättar Joanna, “men jag kom aldrig riktigt till skott. Istället är det vår dotter Laura som ’på riktigt’ blivit Lois Lane.”
När Joanna och Jerry Siegel 1985 kom till Helsingborg arbetade dottern Laura som nyhetsreporter vid TV-bolaget CBS i Los Angeles, där hon ofta skickades ut på spännande och farliga uppdrag.
“Jag har alltid varit intresserad av att skriva”, fortsätter Joanna, som 1985 börjat skriva sin självbiografi. “Jag har tänkt kalla den ’My incredible Life with Superman’. Den ska handla om de tre män som dominerat mitt liv: Jerry, Joe och Stålmannen. Men jag blir visst aldrig färdig. Hela tiden har det hänt nya saker som måste med i boken.”
När den nya vågen av Stålmannen-filmer kom på 1980-talet, så såg Joanna dem och hon tyckte mycket om dem.
“Jag har faktiskt träffat Margot Kidder som spelade Lois Lane i filmerna. Det är en mycket trevlig flicka från Kanada och jag tycker att hon gjorde bra ifrån sig i filmerna.”
När artikelförfattaren 1985 frågade Joanna – för hon bör ju veta – om Stålmannen och Lois någonsin kommer att få tummarna loss och gifta sig, så svarade hon skrattande: “Who knows. Jag fick ju min Superman …”
För en tid sedan – fjorton år senare kunde vi se äkta paret Clark & Lois på svensk TV.
Redaktionell kommentar: Både Jerry Siegel och Joe Shuster är i dag döda. Vi vet inte vad som hänt med Joanna Siegels självbiografi, men vi ska försöka få klarhet på den punkten.
Finns den i manuskriptform? Så vitt vi kunnat utröna hittills har den inte publicerats.
Kanske någon läsare vet?
Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22