Finns Gud i svenska deckare? Prästen JAKOB TRONÊT funderar. Här är andra artikeln, den första handlade om Gunnar Barbarottis Gud.

Många präster läser deckare. Detta utbredda intresse handlar nog om mer än avkoppling. För deckare berör ofta frågor om brott, skuld och försoningens möjlighet, centrala teman i den kristna trons berättelser. Flera svenska präster har också skrivit deckare. Kändast är kanske Carl Greek (1909–1991), som skrev under pseudonymen Anders Hellén – ett slags underfundig grekisering av hans namn. I Greeks/Helléns böcker är det präster som löser mordgåtor i berättelser som utspelar sig under medeltiden eller i författarens samtid.

En annan deckarförfattare är prästen Bo S Säfström (1948–1998) som under pseudonymen John Alva gav ut romanen Dödlig kunskap (1992). Den utspelar sig kring Uppsala domkyrka där Säfström liksom sitt litterära alter ego Staffan Silfver var domkyrkokaplan. Professorn och biskopen i Växjö, Jan Arvid Hellström (1941–1994) var en rikt begåvad akademisk författare som bland annat skrev romaner och bearbetade psalmer. Till hans produktion hör humoristiska deckare skrivna under pseudonymen Natanael Frid där pastor Mårten löser kriminalgåtor i berättelser som i hög grad är ett slags skrattspegel av Svenska kyrkan.

Ytterligare en deckarförfattare är frikyrkopastorn Annette Haaland (f. 1965), som låter sin uppdiktade kollega pastor Viveka, bli inblandad i kriminalgåtor i Gamla Enskede där hon förestår en modern frikyrkoförsamling.

Senast i denna rad av deckarförfattare är Jönköpingsprästen Torgny Wirén (f. 1958) som 2020 gav ut Medan staden sover. En roman om ett brott tillsammans med sin barndomskamrat Torbjörn Åhgren som till vardags är polis. Författarnas yrken gör att de kan teckna trovärdiga bilder av såväl polisarbete som kyrkoliv. Wirén är församlingspräst och sedan tidigare en känd skribent i kyrkan, särskilt uppmärksammad för sitt framgångsrika arbete med konfirmander och ungdomar i Sofiakyrkan i Jönköping. I just denna stora kyrka som ligger i centrala Jönköping arbetar romanens huvudperson, den unga prästen Rebecca Calderoni. Hon blir ombedd att följa med polisen för att lämna ett dödsbud. Det blir inledningen till mötet med en värld av brott och ondska, där hon ibland kan vara polisen till hjälp och andra gånger gör egna överväganden för att utanför såväl polisens rekommendationer som lagens gränser försöka lösa brottsgåtor. Hennes agerande sätter ljuset på det moraliska dilemmat i att ibland göra det tvivelaktiga för att uppnå det högre goda.

En sak som både kan fascinera och uppröra människor är prästers absoluta tystnadsplikt och den spelar också en roll i romanen. Tystnadsplikten innebär att när det gäller sådant som en präst fått veta under bikt eller enskild själavård är prästen enligt kyrkans ordning förbjuden att bryta tystnadsplikten och får enligt svensk lag inte heller kallas som vittne i domstol. I boken lyckas Rebecca övertyga en person som hon träffar för enskild själavård att göra en polisanmälan något som inte torde ha skett om inte personen hade litat på prästens absoluta tystnadsplikt så mycket att personen vågat öppna sitt hjärta och prata om det som skett. Det som beskrivs i boken blir indirekt ett försvar för nyttan och välsignelsen av prästens absoluta tystnadsplikt.

I denna roman, där narkotika binder samman offer och förövare, tecknas också en positiv bild av Svenska kyrkan med omfattande social verksamhet, levande gudstjänstliv med fromma och hängivna personer, till och med ett modernt kloster. En skildring beskriver hur en polis genom ett kyrkobesök på första advent börjar hitta tillbaka till sin barndoms tro. Wiréns inifrånperspektiv gör helt klart dessa skildringar mycket verklighetsnära. Hela boken är genomsyrad av en kristen människouppfattning som innebär att förmågan att göra det goda också kan framträda hos de människor som tidigare gjort sig skyldiga till mycket ont liksom att ondskan kan ta sin boning i de allra mest ansedda och präktiga. Också prästen Rebecca får konfronteras med sitt eget mörker.

Brott och ondska ställer oss inte bara inför frågan om människosyn utan även frågan om var Gud finns när det onda drabbar. Är han sådan att han inte kan gripa in eller är det så att han kan men underlåter att hjälpa till? Om detta tänker prästen Rebecca och nunnan Isabelle olika. Här återges deras samtal.

– Jag tror inte på en Gud som griper in, började Rebecca långsamt. En som handlar. Det går inte. Om jag det allra minsta skulle öppna upp för tanken att Gud skulle ingripa så rasar de mest fruktansvärda frågorna över mig: Varför gjorde han ingenting den där kvällen? Varför stoppade han inte långtradaren? Eller varför lät han oss bara inte starta en halv minut senare? Det fanns tusen möjligheter. Men han gjorde ingenting! För mig finns det bara ett möjligt svar på den frågan. Han gjorde ingenting därför att han inte kunde. Min Gud griper inte in i människornas värld. Och inte i någon annan värld heller.

Rebecca drog med jackärmen över ansiktet. Isabelle sa ingenting, gick bara lugnt och tryggt bredvid och lyssnade.

– Jag vet inte om du kan förstå detta, fortsatte Rebecca, men hela min världsbild skulle rasa samman annars. Om Gud kunde men ingenting gjorde. Då skulle Gud inte vara god. Om han bara låtit allt detta hända. En sådan Gud kan jag inte tro på. Den Gud jag känner griper inte in. Han kan inte göra det. 
Rebecca pressade fram orden, de kom från djup hon knappt vetat att hon hade.

Isabelle måste ha känt det för hon var tyst en stund. Till sist stannade hon upp och såg allvarligt på Rebecca.

– Jag vet inte om du kan förstå det här, sa hon. Men för mig är det konstigt nog precis tvärtom. Hela min värld skulle rasa samman om jag trodde att Gud inte grep in, om jag insåg att Gud inte handlade i mitt liv. En sådan Gud kan jag inte tro på, en sådan Gud vill jag heller inte tro på.

Det som Rebecca får uppleva gör att hennes tidigare bestämda uppfattning om Gud på ett radikalt sätt kommer att förändras. Kanske liknar Rebecca i detta avseende den som skapat hennes karaktär: Torgny Wirén som i sin självbiografi Vägen genom (1987) berättat hur han under sina teologiska studier i Lund förlorade tron då han mötte en välformulerad bibelkritik och upplevde uteblivna bönesvar, för att sedan göra en resa tillbaka till tron.
Även om 480 sidor är väl mycket för en kriminalroman så hoppas jag att författarduon Wirén och Åhgren fortsätter sitt samarbete så att vi läsare kan få tillfälle att se mer av Rebecca Calderoni, deckarprästen i Jönköping.

___________________________________
Artikelförfattaren är teologie doktor och kyrkoherde i Sigtuna församling. Han har intervjuat deckarförfattare i Deckarfestivalen Crime Time i Visby, Sigtuna litteraturfestival och i sin talk-show Jakobs stege.