MASSOR AV PROGRAM PÅ ÅRETS USA-KONGRESS

Av Bertil Falk

MILWAUKEE, WISCONSIN (DAST)

Bara två år yngre än DAST kunde världsdeckarkongressen Bouchercon i år fira sitt 30-årsjubileum. Kongressen inleddes som sig bör med en panel, som under rubriken Vem var Tony Boucher? hyllade den näst intill helgonförklarade mannen. De som putsade helgonglorian var June & Len Moffat, Ed Hoch, Bill Crider och Bouchers änka Phyllis White. Och visst var Anthony Boucher en märklig man. Han skrev deckare och science fiction. Han var en av både läsare och författare otroligt uppskattad deckarrecensent i New York Times.

Han gjorde radioprogram om operor och var en baddare på att spela poker. Till allt detta en utmärkt kock, vars recept ska komma ut i bokform. Alla som träffat honom älskade honom. Han var en omtänksam familjefader. Han startade tillsammans med en annan entusiast tidskriften Fantasy and Science Fiction som fortfarande ges ut.

Det leder osökt till ett annat fenomen som kom till uttryck i olika sammanhang på jubileumskongressen. Även om inte många deckarentusiaster läser science fiction och vice versa, så har en hel del författare ägnat sig åt båda genrerna. Just i år har The Complete Boucher (NESFA Press) getts ut med alla Bouchers sf och fantasyberättelser. Vid sidan av honom har kongressens internationelle hedersgäst Reginald Hill i likhet med Isaac Asimov, Arthur C. Clark, Ron Goulart, Ed Hoch och många fler skrivit både deckare, science fiction och fantasy eller rentav systematiskt blandat de olika genrerna, som Lee Killough, Sandy Tooley och Beth Amos.

Sf födde Bouchercon

Science fictionkongresser hade hållits i flera decennier när den första Bouchercon hölls i Santa Monica, Kalifornien. Året var 1970 och antalet deltagare var färre än hundra. Det visade sig att deckar- och sf-entusiaster var svåra att sammanföra men den första Bouchercon hade sf-kongresserna som förebild. Det var entusiaster med ett ben i vardera genren som tog initiativet till att också deckargenren fick sin årliga världskongress.

Årets Bouchercon lockade 1000 deltagare. Tre av de trettio har hållits utanför USA, nämligen London 1990, Toronto 1992 och Nottingham 1995. År 2000 hamnar kongressen i Denver, Colorado och 2001 i Washington, D.C.

En lämplig plats för en framtida kongress vore nog COMA, som Annika Lidne kallar Örestad i sin cyberpunkbok. Med Öresundsbron knyts ju området samman till norra Europas största region befolkningsmässigt. En kongress av det här slaget är emellertid organisatoriskt en mycket stor affär, som kräver många frivilliga krafter som sätter i gång och arbetar ett par tre år i förväg. Det är tveksamt om det finns sådana resurser i Skandinavien, som har en ganska begränsad deckarfandom. Här i Milwaukee, delstaten Wisconsin, upptog programmet t ex fredagen den l oktober 1999 kl 09.00 inte färre än nio olika programpunkter.

Dessa genomfördes samtidigt i nio olika rum i tre olika lokaliteter: Milwaukee Hilton, Holiday Inn och Midwest Express Center.

Inspelade program

Med sådana valmöjligheter flera gånger varje dag tvingas deltagarna att prioritera om de vill höra Reginald Hill bli intervjuad, lyssna till författarna Francise Matthews, Lise McClendon, Anette Meyers och Rosemary Stevens när de avslöjade hur homosexuella och lesbiska detektiver förväntas berika deckargenren eller se en film i MacArthurrummet för att nämna tre av de drygt 100 programpunkter som avverkades under tre dagar. På plats fanns emellertid företaget Tree Farm Communications, Inc, som simultant spelade in de olika föredragen och panelerna så att man aldrig behövde missa något eftersom man mot nio dollar kunde köpa kassetter med de olika programmen inspelade.

Företaget har en hemsida: www.treefarmtapes.com

Hårdkokt fader Brown

Det kommer kanske som en chock för alla som anser att Dashiell Hammett skapade den hårdkokta deckarskolan att en av programpunkterna bar rubriken G.K. Chesterton: Den hårdkokta detektivberättelsens fader. Den provokativa rubriken gav genast upphov till motsättningar i panelen, där moderatorn, juristen och deckarförfattaren Michael Bowen tillsammans med Alzina Stone Dale, som skrivit en djuplodande Chestertonbiografi, hävdade att Chesterton var en föregångare till den hårdkokta stilen medan förläggaren Doug Greene och Ed Hoch inte delade åsikten. Sista ordet fick Chesterton-specialisten John Peterson, som citerade Chesterton direkt. Citatet var faktiskt rena receptet till en hårdkokt privatdetektiv.

Hill höjdpunkt

En toppnotering på kongressen var den intervju som Bev DeWeese, gudmoder till Milwaukees deckarfandom, gjorde med Reginald Hill, som visade sig vara just så humoristisk som man kunde vänta sig. Han berättade bland annat om bakgrunden till Dalen som dränktes, som i höst getts ut i Sverige (Minotaurs förlag) och avslöjade vad som händer bakom kulisserna på en av de brittiska TV-serier som baserats på hans deckare. Han presenterade sig till allmän munterhet som den ende över 60 år som utexaminerats från Cambridge utan att bli sovjetisk spion.

Bouchercon är en kongress där fans möter författare, förläggare och bokhandlare. I år var kvinnliga deckarförfattare i majoritet. Det anses också uppenbart att det är inne hos förläggarna att satsa på kvinnor i deckarbranschen. Om det är en tillfållig trend eller inte återstår att se. Det var inte mycket tal om polisdeckare och inte heller de ockulta deckarna, som blivit så vanliga på TV, fanns i blickfånget. Djur i deckare var ett ämne och Jan Eric Arvastson hade definitivt platsat i panelen om miljödeckare. Men det fanns så vitt jag kan förstå bara fyra svensktalande där, två av oss med anknytning till Dast.

Anthony Awards

delades som vanligt ut på årets Bouchercon.

Här är listan på pristagarna:

Bästa roman: Blood Work, av Michael Connelly.

Bästa debut: Iron Lake, av William Kent Krueger

Bästa pocket i original: Butchers’  Hill, av Laura Lippman.

Bästa novell: Of Course, You Know that Chocolate is a Vegetable, av Barbara D’Amato

Bästa faktabok: Deadly Pleasures Magazine, redigerad av George Easter.