150 år sedan kriminalförfattaren A. C. Fox-Davies föddes

Jan 25th, 2021 | By | Category: 2021-01 jan, Artikel

Av ALICE RADOMSKA

Den brittiske kriminalförfattaren A. C. Fox-Davies storhetstid var under 1900-talets första dussin år, då han utkom även översatt till svenska, främst i form av så kallade 25-öresromaner. Till formatet var dessa i princip rena pocketböcker – långt innan ordet pocketbok existerade. Den 28 februari är det 150 år sedan han föddes.

Arthur Charles Fox-DaviesTveklöst är denne Arthur Charles Fox-Davies (1871–1928) mest känd för verket Complete Guide to Heraldry (1909), alltså Storbritanniens klassiska bok om adelskap och heraldik – läran om attributen på ätternas vapensköldar. Boken är ännu aktuell och återutgiven i moderna tider, men i Sverige av förklarliga skäl okänd. I Sverige och Norge är det hans kriminalromaner som är av visst antikvariskt intresse. Intrigerna är hållbara; atmosfären genuint engelsk, med utgångspunkt från London och mestadels dess överklassliv

Föräldrarna hade adlig anknytning men ansträngde sig inte för att stadfästa den. Fadern hade en någorlunda chefsposition på gruvbolaget Coalbrookdale Iron Companys kontor. Ortsnamnet, känt från 1200-talet, har betydelsen ”Den kalla bäckens dal”. Där på orten växte Arthur Charles Davies alltså upp, i länet Shropshire, fastän det var i klassiska hamnstaden Bristol i länet Avon han råkade vara född.

Pojken, som av släkt och vänner kallades Charlie, benämndes i skolan på brukligt sätt Davies. Men som nybliven tonåring relegerades han från Ackworth School – efter att ha slagit en lärare. Omständigheterna kring detta är otydliga.

Arbetade vid domstolen
Någon fortsatt skolgång på annat håll blev det inte, men unge Davies fick som något av lärling arbete vid Englands centrala brottsmålsdomstol Old Bailey. En bit på väg inom karriären förlängde han på 19-årsdagen sitt namn, då han före Davies lade in mamma Mary Janes efternamn Fox.

Historiskt är Old Bailey känt (läs beryktat) som fängelse. Det har skrivits åtskilligt om dess tortyrmetoder under mörka sekler. Fångvaktarnas rituella gissel stod verkligen inte spanjorernas långt efter i grymhet. Fängelset stängdes dock 1902, medan domstolen Old Bailey fortsatte med sina lagmän i pudrade peruker och nu sedan åtskilliga decennier har dömt enligt devisen ”Ske drottningens rättvisa”. Då där alltid funnits praktisk utbildning i juridik, i instansens eller erfarna juristers privata regi, fick Fox-Davies där sin förkovran inom juridiken.

Advokat A. C. Fox-Davies, med uppnått mandat att föra en parts talan i en överrätt, gifte sig vid 30 års ålder, 1901, med heraldikkonstnärinnan Mary Blanche Crookes. Då hon var expert på att utforma eller komplettera samt i synnerhet att teckna och måla adliga ätters vapensköldar, medan Charles var expert på teori och bakgrundsfakta inom ämnet, kom de att samarbeta yrkesmässigt, förutom att de som makar fick en son och en dotter. (Mary Blanche Fox-Davies var i manssamhället verksam under pseudonymen C. Helard.)

Ett flertal fackböcker av Fox-Davies inom ämnet heraldik gjordes i även enklare utgåvor för nybörjare. Boken Heraldry Explained hamnade i Agatha Christies och Dorothy L. Sayers referensbibliotek och ledde förmodligen till vissa rader i deras romaner, där överstar, lorder och fina fröknar förekom lika frekvent som i A. C. Fox-Davies alster.

25-öresböckerna
Sina första detektivnoveller skrev Fox-Davies under signatur (helt enkelt bokstaven X) som följetonger i London-tidningar. Då han några år in på 1900-talet började använda riktiga namnet som författare, märktes snart säljande boktitlar som The Troubles of Colonel Marwood, The Duplicate Death, The Sex Triumphant och The Mauleverer Murders (se bilden).A C Fox-Davies - Maulev.-gåtan

Den sistnämnda kom i Tom Wilsons bemyndigade översättning att heta Mauleverer-gåtan. Veckan efter midsommar blir det 110 år sedan typograferna hos Ehrnfried Nybergs Boktryckeri i Stockholm tog itu med Wilsons handskrivna manuskript.

Nordiska förlaget köpte flitigt rättigheter att utge spännande brittiska, tyska, franska och amerikanska författares verk på svenska; de utgav minst en och gärna två romaner per vecka och hos återförsäljarna hamnade hundratusentals 25-öringar per månad från trogna läsare.

Bland författarnamnen märktes Rudyard Kipling, Arthur Conan Doyle, Jules Verne, Jerome K. Jerome, Upton Sinclair, Marion Crawford – och några gånger denne Fox-Davies.

Nordiska förlaget, med cirka hundra anställda och huvudkontor på David Bagares gata, sålde nio miljoner 25-öresböcker under åren 1910–1913 i sitt syfte att ”bidraga till spridning af god och billig litteratur”. Värsta konkurrent var B. Wahlströms bokförlag med en liknande 25-öresserie. Då Nordiska strategiskt försökte knäcka konkurrenten med en 10-öresserie, vilket var ren förlust, knäckte man sig själva och köptes upp av Åhlén och Åkerlunds förlag 1913.

Sakkunnig bevisvärdering
Att författaren Fox-Davies till yrket var brottsmålsadvokat borgade för att han korrekt, med odiskutabel trovärdighet, flätade in domstolars procedurer i sina romaner. Men början skulle alltid vara medryckande. Redan inom 40 sidor av Mauleverer-gåtan har fyra mord och två mordförsök begåtts.

Den unga, vackra och i societeten omtalat självständiga kvinnan Vivienne Vane blir misstänkt och hamnar inför rätta. Den romanfigur, som då är hennes advokat, tydliggör och förklarar efter sitt korsförhör med ett starkt motståndarvittne att vittnesmålet är delvis intressant, men att det består av enbart åsikter och inte kan tillmätas något som helst bevisvärde.

Förläggarna i London betonade gärna att det var en advokat på hög nivå som författat kriminaläventyren ”baserat på egna erfarenheter av mördare och oskyldiga”.

C. Fox-Davies språk var i intrigen lagom för att falla både strikta domare och enkla åhörare i smaken. Med andra ord lättbegripligt också för läsaren. Många skrev lika sakkunnigt men inte med sådan berättartalang utan mera styltigt.

Romanfigurerna hos Fox-Davies upplevdes så levande att folk i både över- och medelklass kunde diskutera vem den åtråvärda skarpa miss Vane i verkligheten motsvarats av. Var Fox-Davies själv intrigens advokat Tempest? Var han också något av detektiv Yardley?

Sin tids moderniteter
Miss Vivienne Vane får i ett mer romantiskt kapitel för första gången i sitt liv åka automobil, vilket sannerligen år 1911 var en nymodighet som bara ett fåtal av de svenska läsarna kan ha varit med om. Automobilerna saknade tak och vindrutor. Hjälten Tempest är rejält klädd, med kragen uppfälld, som chaufför för ”en nattlig automobilfärd”. Han sätter henne bekvänt och stoppar om henne varmt.

Författare Fox-Davies beskriver:

”Han körde långsamt genom de ännu folkrika gatorna, tills han i det bredare Piccadilly lät vagnen gå lite fortare och på Hammersmith Road, där trafiken nästan hade upphört, ökade på farten allt mer och mer. Flickan sade inte ett ord, men Tempest hade i sitt innersta en förnimmelse av att hon njöt av varje ögonblick, och vagnen rusade på, tills gatlyktorna snart upphörde och de befunno sig mellan väghäckar i det strålande månskenet.”

Fox-Davies var verkligen med sin tid och skildrade ”det senaste” inom sällskapsliv, kommunikationer och annat. Ett av bokens kapitel har rubriken ”En spaning med tillhjälp av en velociped”.

Dorothy L. Sayers fascinerad
Deckardrottningen Dorothy L. Sayers (1893–1957) har berättat hur hon som tonåring fyra, fem gånger läste Mauleverer-gåtan på nytt, helt fascinerad av den tystlåtna, starka men samtidigt sårbara unga Vivienne Vane och den då modernt chevalereske Tempest, som dock i ett mindre följetongsäventyr i en tidskrift hade hetat Templar. (Namnvalet hade då väckt adelssläkten Templars protester.)

1930, knappt två år efter Fox-Davies död, hade Dorothy Sayers skrivit färdigt den roman, Strong Poison, som på svenska kom att heta Oskuld och arsenik. Där står en annan miss Vane (Harriet) med exakt samma personlighet och lika skäligen mordmisstänkt inför rätta, medan hjälten – Lord Peter Wimsey – allvarligt förälskar sig i henne och som detektiv försöker rentvå henne.

Någon teaterpjäs i rättegångsstil blev det… i åtminstone Brighton… men sannolikt ingen filmatisering baserad på A. C. Fox-Davies, som efter många månaders allt svårare skrumplever gick ur tiden i sin bostad i London den 19 maj 1922. Han blev 57 år gammal.

En ärorik dag i hans liv var den 22 juni 1911, då han var en av 250 utvalda gentlemen som tjänstgjorde vid kung George V och drottning Marys kröning i Westminster Abbey. Sedan 1952 innehas brittiska tronen av deras sondotter Elizabeth.

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22