Det är säkert många nu vuxna som mött deckarvärlden, och thrillern, i Blyton-böcker. Själv gillade jag Mysterieböckerna bättre och blev efter hand trött på de fems allt mer standardiserade äventyr. Och mycket mat(säck) var det.

Blyton var en gång hatad av barnbibliotekarierna. Det hindrade förstås inte att de såldes i stora upplagor. Även min progressive och höglitteräre far tillät min Blytonläsning. Nå, jag läste ju allting annat också och kom in i den ”riktiga” deckarvärlden genom Sayers Mördande reklam när jag var 11.

Men Enids och andra snabb- och mångskrivande serieboksförfattare har ju uppskattats mera på senare år. Kanske inte alltid för sin litterära kvalitet och absolut inte för sina schabloniserade fördomar om alla ”andra” än de medelklassiga huvudpersonerna. De har dock varit en väg in i bokläsandet för många och de kan säga den vuxne läsaren en del om den tid de handlar om.

Och Fem-böckerna har också i Sverige kommit ut i nya upplagor och ibland med justerat språk (men jag har inte helt jämfört de olika utgåvorna). Omslagen har också ”moderniserats” även om vi som växte upp med de första svenska versionerna självklart anser att de förflackats.

Ändå kan man undra: klarar den här typen av ungdomsäventyr den moderna tiden. England för femtio år sedan skiljer sig ju inte bara i språk från nutiden utan dagens ungdomskultur är ganska annorlunda. Kanske måste de åldras ännu mer för att de ska upplevas som historiska. Nå, det får bli en fråga för förlagens marknadsstrateger.

Till sist en hågkomst: På en tidigare arbetsplats blev jag arbetskamrat och vän med en av de första Blytonöversättarna, Ingegerd Lindström (lillasyster till Astrid Lindgren). Hon var journalist, men under en period när hennes barn var mindre och maken officeren flyttade mellan olika förläggningsorter fick hon mest skrivande genom översättande. Och hon berättade att när hon satt vid skrivmaskinen så hängde barnen bakom henne och läste sida för sida allteftersom de blev klara.

Det kan ju kallas kvalitetskonroll.

LEIF-RUNE STRANDELL

Av Ulla Bergholm
ZenZat 2008

Det börjar bli dags för julböcker – en specialitet i synnerhet inom ungdomslitteraturen. Bokförlaget ZenZat i Skåne, ägt och drivet av DAST Magazines förre chefredaktör Bertil Falk, har efter att ha gett ut diktsamlingar, science fiction och intressanta alster av förläggaren själv nu också gett sig på ungdomsböcker. Den första romanen för ungdomar i åldern 10 till cirka 15, 16 år heter Jul utan lov och är skriven av läkaren Ulla Bergholm.

Det är en spännande historia om skolgrabben Adam som vantrivs hemma där han upplever sin frånskilda mor som jobbig och dessutom närmar sig julen, inte heller det någon höjdare enligt Adam. Han vill slippa ifrån allt och kommer på en i sitt tycke smart idé. Till mamma säger han att han tänker fira julen ihop med far och fadern får beskedet att han ska vara hemma med mor. I själva verket tänker han tillbringa tiden med tjejkompisen Smulan.

Det blir ett äventyrligt jullov där han och Smulan träffar en gammal dam som har bekymmer med sin smått kriminelle son och hans kamrater. Det leder vidare till ett drama som inbegriper Adam och som tvingar polisen att  blandas in. Dessutom träffar han en man som alltid ansetts farlig av kompisarna men som visar sig ha stor betydelse för honom.

Det är är en spännande och väl berättad historia med en sens moral som säger att man inte alltid ska tro på det man hör och att sanningen om det mesta har mer än en dimension.

Ulla Bergholm är bosatt i Jakobsberg. För cirka tio år sedan skadades hon svårt vid en trafikolycka och blev nackskadad. Om sina försök att bli botad och nå upprättelse som människa har hon skrivit den uppmärksammade boken Ut ur dimman som kom tidigare under år 2008.

INGER STRANDBERG