Susan Hill är inte särskilt uppmärksammad  hos oss, men i England har hon  många läsare och har också fått flera priser. Med all rätt.

I den aktuella boken möter vi Eve och hennes syster Miriam. Systern gifter sig först, med John,  och Eve något senare med Tommy. Hennes mor har sagt att det är viktigt att gifta sig med en ”snäll ” man.
Eve träffar Tommy när hon är på väg till en dam med en kjol som hennes mor sytt. Hon går längs kanalen när en glad hund hoppar mot henne. Hunden och paketet hamnar i kanalen. Hundens ägare och Tommy drar upp paket och hund ur vattnet. Kjolen är  torr!

Så börjar Tommy uppvakta Eve. De gifter sig, bor först hos hans mor, men flyttar så småningom till ett radhus i stans utkant.

Under tiden har Miriam fått flera pojkar. John visar sig vara allt annat än snäll, tillbringar all  ledig tid med sina vänner på puben eller klubben, lämnar allt hushållsarbete till Miriam.

Efter några år föds  Eves dotter Jennie, mycket efterlängtad. Hon dör tyvärr efter kort tid och sen följer olyckorna slag i slag. Miriams barnaskara växer och Eve övertar en av pojkarna, Arthur George.

Framtiden ljusnar! Eve har hittat pengar bland Tommys kläder och dem ska hon spara till pojkens skolgång.

På sätt och vis en riktig snyftare, som dock känns äkta. Jag fångas av Eves och Tommys öde och hennes konflikt med systern. De båda huvudpersonerna tecknas  skarpt och tydligt och Hill har förmågan att få även bipersonerna att leva.

Boken är på mindre än 200 sidor! Kanske borde dagens författare av tjocka men tomma romaner läs och lära?

En bok att läsa och bära med sig!

BENGT HEURLIN

Susan Hills webbplats: http://www.susan-hill.com/

Det står spänningsroman på omslaget. Ja, vad ska man annars kalla den? Men ändå associerar man fel – beteckningen har använts för vitt skilda romaner.

Så. bäst att först som sist säga att det är mycket spännande. Spännande både psykologiskt, i Hitchcock-stil och med en hel del våldsam action.

Grundanslaget är spännande i sig: en framgångsrik riksdagsman driver frågan om ett riksomfattande dna-register och låter sig topsas i direktsändning i tv:s morgonsoffa för att visa hur odramatiskt det är. Han har ju inget att frukta. Men det dröjer inte länge förrän polisen kommer och söker honom, misstänkt för ett 13 år gammalt mord på en liten flicka. DNA-spåren på kroppen och i lägenheten matchar hans nytagna.

Vad gjorde han då, för 13 år sedan? Jo, han skulle in på sjukhus för cancerbehandling. Hans fru intygar.

Men så var det inte. Han var försvunnen en vecka utan att någon visste var han var. Han har själv oklara minnen av vad som hände när han aldrig vågade sig in på sjukhuset.

Har han förträngt att han faktiskt våldtog och mördade flickan?

Hans fru undrar också och tar tillbaka sin lögn.

Men han försöker vara detektiv själv och söker upp den mördade flickans moster, den enda som går att få tag på. Och blir bortrövad…

Detta skulle ju kunna vara en ganska enkel thriller (med kanske enkel politisk debatt om dna-register). Det är det inte. Det handlar i stället mycket mer om vad människor känner, vad man ljuger om för sig själv och andra, hur väl man känner sig själv, hur kriser förändrar människor.

Detta är ingen text man skummar igenom. Den är tät, stundtals måste jag stoppa för att hämta andan och vila.

Det är faktiskt så att det inte blir det viktigaste hur det går i det yttre skeendet – jag skulle vilja veta i ytterligare ett kapitel hur huvudpersonen klarar tillvaron.

LEIF-RUNE STRANDELL

Liselott Willén. Foto Caroline Andersson

Han påpekar också att utöver den katalogen finns ytterligare 2.117 titlar inom genren på en annan lista: http://www.olaisen.se/poalist001.htm

Ja,  så här såg han ut, några år innan han gick bort, en av Nordens största och mest populära äventyrsförfattare – Övre Richter-Frich. Här sitter han i solen utanför sitt hus i Östertälje i Sverige. Under sin livstid hann han skriva mer än 50-talet böcker, de flesta äventyrsromaner (idag skulle de ha hetat thrillers) men också ett antal faktaböcker.

Då, under ett antal decennier mellan 1911 och 1944, var han alltså en bejublad, högt ärad och enormt populär författare, främst i sitt hemland Norge men även i Sverige. Idag utskälld  av litterära ”förståsigpåare”.

Under ett antal år lärde jag, Iwan, känna norrmannen Odd Magnar Syversen, bosatt i Hamar, Norge, och en samlare av böcker där hans stora idoler var Stein Riverton  och  Övre Richter-Frich. Vi kom att ha en intensiv brevväxling där vi bytte böcker och odlade våra gemensamma intressen. I slutet av 70-talet kom vi överens om att skriva en längre artikel om ÖRF. Den kom att publiceras i boken HEIDMARK. Lokalhistorie for Hedmarksbygdene. Redaktör för denna bok var Odd och boken kom ut år 1979 och är en årsbok för bygden ifråga. Följande artikel är baserad på denna artikel med tillägg av andra artiklar jag (Iwan) skrivit i tidigare nummer av DAST.

GULDPESTEN: Ja, jeg er kemiker og staar paa spranget til den störste av alle uopfindelser. Den er mere vaerd end Deres frihet, monsieur Delma. Fransmanden smilt dovent.
– Og hvar er det for en opfindelse? Marker betaenkte sig litt.
– Den store syntese, sa han med sjaelvende stemm. Aarhundreders problem. Jeg, den fattigste av alle, har fundet ut, hvad tusende har maattet lide og dö for. De vises sten. Den store eliksir. Det röde tinktur. Kunsten at lage guld.

ENSAM PÅ HAVET: En dag gjorde jeg nogen forsök med det nye metal, som Ramsay opdraget i 1919. Det viste ganske overraskende resultater. Under vissa forutsaettninger, som er min hemmelighet, fik dette metal en evne til at trenge gjennem alle lyshindringer. Det utviklet nogen straaler, som mindet om Birkkelands gammastraaler. Det viste sig, att disse straaler uten vanskelighet kunde traenge gjennem rök och taake.

HAVETS ÖGON: Grönneland gik frem i bougen og praiet det vaeldige fartöi som nu höit og truende laa forasn dem. Da haende noget merkelig. Kolossen aapnet sig pludselig. Det var som en kaempemaessig hummer der straekker ut sin klo for at gripe et farligt bytte.

FLYGFISKEN: Hallen kunde vaere omtrent 50 meter lang. Den var delt av en fire meter bred kanal som öiensynlig var ledet ind fra sjöen. Men i denne kanal svömmet det et kaempemessigt, fiskelignende torpedoformet uhyre. Det var absolut glat lver hele kroppen som huden av en hval. Men det  eiendommeligste av det helaq var den matgrönne, svagt fluorescerande farve, som kastede de underlige, hemmelighetsfulde reflekser ind mellem buelampernes hvite straaler.

Den tidens James Bond
Nej, det är inte Jules Verne som är mästaren till ovanstående citat. Och de är inte heller hämtade från någon av de många James Bond-böckerna av Ian Fleming. Men visst är likheten slående. För många är ju dessa citat välkända och jag kan förstå läsarnas känsla när de snabbt förflyttas tillbaka till den gången då de läste dem för första gången. Och kanske rentav framkallar en lätt rysning av välbehag blandad med skräck och vällust. Skulle de för vissa vara helt okända citat kan jag tala om att de är hämtade ur några av Norges  och i viss mån även Sveriges äventyrsförfattare nummer ett, nämligen Övre Richter-Frich. Hans fantasi ligger utan tvivel mycket nära Jules Verne, men är samtidigt så unik och självständig att man kan läsa igenom hans böcker gång efter gång och ständigt hitta något nytt som man missat första gången. Och utan tvekan vågar jag påstå att hans stora hjältefigur Jonas Fjeld var den tidens James Bond.

Övre Richter-Frich (efter detta endast ÖRF) föddes den 24 mars 1872 på Byneset, och var son till prästen David Chr. Frich (1833–1917) och hans hustru Emilie, född Richter (1834–1928). Fadern blev senare sockenpräst i Vang och ÖRF växte upp på Vang prästgård. Efter tagen examen i Hamar Katedralskola år 1891, där han var en flitig bidragare till dess skoltidning, studerade han en tid i avsikt att bli läkare, men övergick efter  en tid till journalistiken.

Först var han redaktionssekreterare på Trondhjems Adresseavis, därefter på Örebladet och sedan fast medarbetare på Aftenposten (1900–1910). Från 1910 till 1911 var han medarbetare på Verdens Gang. När han slutade där levde han, bortsett från en kort tid, som utlandskorrespondent och författare i kriminalgenren. Hans första följeting publicerades i Bergens Aftenblad.

Och precis som James Bonds skapare, Ian Fleming, började ÖRF att skriva ganska sent i livet. Hans böcker blev dock så otroligt populära att flera av dem blev översatta och utgivna i Sverige, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Mexico. Frich lämnade Norge 1913 och från kontinent till kontinent för att skaffa material till nya böcker.

De första böckerna
Den första roman han skrev var I polarnattens famn, men den första som kom ut som bok – för övrigt den första i en lång serie om Jonas Fjeld – var Kr. 448,365, utgiven 1911. Berlingske Tidende blev så imponerade av den att de köpte följetongsrätten. Den gick även som följeting i Hamburger Fremdenblatt.

ÖRF mest populära böcker var naturligtvis de om Jonas Fjeld. Flera av dessa gick ut i Norge i upplagor på 100.000 exemplar. Hela 21 böcker ingår i den populära serien.

1. utgåva år    Titel: (svensk inom parentes) – Årtal och plats för handlingen:

1911    De knyttede naever (Kr. 448,365) – 1912  Norge (J Fjeld var 29 år)
1912    Kondoren (Kondoren) – 1913  Göteborg och Buenos Aires
1912    Guldaaren (Gyllene jungfrun) – 1914  San Francisco
1912    De sorte gribbe (De svarta gamarna)    1916  Kristiannia och Hamburg
1913    Den gyldne pest (Guldpesten) – 1918–19  Norge, Frankrike, England
1914     I sölvlandets nat (Den heliga källan) – 1919  Kritiannia och Mexico
1914    Den röde taake (Ensam på havet) – 1919–20  New York, Paris, Bermuda
1915    Havets öine (Havets ögon) – 1920  Stavanger och Paris
1914    Flyvefisken (Flygfisken) – 1921  Norge och England
1918    Lille Jonas Fjeld (Jonas Fjeld junior) – 1927  Norge och Danmark
1916    Donna Franceska (Donna Franceska) – Stockholm och Buenos Aires
1921    Jorden som draeper (?) – England, Afghanistan, Calcutta
1927    Slangeblomsten fra Magdala (Ormblomman från Magdala) – Frankrike och Syd-Amerika
1917    Hammarslaget (Hammarslaget) – Paris
1922    Pans Flöite (Pans flöjt) – Berlin och Paris
1926    Jacques Delmas forbandelse (Förbannelse) – Monte Carlo
1920    Lucifers öie (Lucifers öga) – Paris, London och Norge
1934    Nordysets datter (Norrskenets dotter) – Buenos Aires, England, Stockholm, Sibirien och Norge
1935    Menneskejegerne (Furstinnan Elena) – Finland, Norge och Sverige
1932    Storfjellets herre (Högfjällets herre) – Syd-Amerika (J Fjeld är nu 50 år)
1924    De udödelige dvaerge (Halsbandsmysteriet)              Syd-Amerika och Norge

• Äldre svenska återutgivningar kan ha annan titel. Här endast förstaupplagorna

Läkare som hjälte
Varför valde Frich den store, starke läkaren Jonas Fjeld till sin hjälte i sina romaner? Det kan bero på att han faktiskt själv tänkte bli läkare och dessutom varit sportjournalist och aktiv medlem i studenternas roddklubb. Men det berodde också en sto del på att han hade två kraftiga män bland sina närmaste vänner, som också var läkare: överläkare Paus och Tandberg bosatta i Kristiania och Lillehammer.

Liksom Conan Doyle en gång tidigare hade gjort med Sherlock Holmes funderade Frich på att låta Jonas Fjeld dö. Men det gick inte förläggaren med på till att börja med och sedan fick han klagomål från Trondheims och Bergens gymnasieföreningar. Detta avgjorde saken till Jonas Fjelds fördel – han fick leva vidare till allas glädje. Meningen var annars att Jonas Fjeld Jr.,  som har huvudrollen i ett par av böckerna, skulle ta över efter sin berömde far.

Vad var det då som denne författare hade som gjorde hans böcker så otroligt populära? Svaret kan ges med ett enda ord: FANTASI. Det var fantasin som gjorde hans böcker så populära, samtidigt som hans grundliga kunskaper i de ämnen han skrev om  blev en otrolig språngbräda för hans många rentav profetiska framtidsvisioner. I mångt och mycket påminner han om världens mest produktiva författare, som verkade på ungefär samma tid som han själv, nämligen Frederick Faust, mera känd under namnet Max Brand. Likheterna är många, de var bägge storväxta och  hade stor aptit på livet.

Var hade Frich fått sitt intresse för att skriva sina fantastiska berättelser? Kanske kan man hitta svaret i Kondoren där man i slutet på romanen ser Jonas Fjeld hitta ett fotografi i  sin vän Magnus Torells ficka efter det att han blivit dödad av en förgiftad pil. På fotos står  skrivet: Min herliga mor, som lärde mig att älska äventyret. Det ligger nära att tro att det är direkt hämtat från Frichs egen mor.

Norges Jules Verne
Frich var Norges svar på Jules Verne och de inledande citaten är ett bra bevis på detta. .

I De Knyttede Naever, där vi för första gången får möta Jonas Fjeld, kan vi läsa om en Sydpolsfest för Roald Amundsen och hans män. Det var år 1910, två år innan Amundsen placerade den norska flaggan på Sydpolen.
Tre år före 1. världskriget skrev Frich: Framtidens krig kommer inte att utkämpas med kulor och krut utan också med giftgaser.

I Det yttersta havet (1921) utnyttjar Frich det han senast läst om djuphavsdykaren professor Picards erfarenheter och omvandlar detta till stratosfärflygning.

1911 berättar han om den finske uppfinnaren Ilmari Erkos experiment med borrstål.  Och i De svarta gamarna skriver han om helikoptrar, som vid den tiden ännu inte var uppfunna.

I De svarta gamarna skriver han om helikoptrar, som då ännu inte ens var uppfunna. Och i boken I kaparens våld läser vi om ett magnetiskt instrument som kan se stålfartyg i mörker. Idag heter detta instrument radar.

Två norska ”litterära förståsigpåare” har dissekerat Frichs böcker för att bevisa vilken utstuderad fascist han var. Willy Dahl kallar honom för rasismens våldsprofet i en av sina böcker och Nils-Aage Sörgaard har gått igenom en (!) av Frichs böcker och därmed ”bevisat”  att han var fascist och rasist. Men det som dessa bägge herrar har glömt  är att verkligen läsa Frichs romaner. Det kan de helt enkelt inte ha gjort, för då skulle de genast ha upptäckt att negrer eller sydamerikaner inte genomgående är rövare och förbrytare i hans böcker. Ett exempel är ju Jonas Fjleds gode vän Paquai, Tobaindianen.

Och ett annat ämne som Dahl och Sörgaard hänger upp sig på är att judarna i Frichs romaner oftast är pantlånare procentare. Var han kanske helt ensam om denna företeelse? Man kan läsa nästan vilken underhållningsroman som helst från den tiden och finna samma sak. Den som ska analysera Frichs böcker bör läsa samtliga. Och då bör man också förflytta sig tillbaka till tiden då de skrevs och inte försöka få dem att framstå som om de kom direkt från trycket idag.

Prov på författarens handstil

Romandockor
Frich hade en speciell arbetsmetod när han skrev sina böcker. Påminnande om den franske författaren Dumas, som ju också kunde konsten att skriva spännande romaner. Frich hade nämligen små dockor eller figurer liggande framför sig, som föreställde hans romanfigurer. Allteftersom en person blev dödad eller på annat sätt försvann ur handlingen plockades dockan/figuren bort och lades i en särskild låda.

Frich skrev en gång en roman speciellt för Berlingske Tidende. Det var en Köpenhamnsroman med titeln Hyänorna (i Norge utg 1917) och den gick som följetong i samma tidning, som kunde berätta om författarens arbetsmetoder:
”Med spänning följer läsarna handlingen dag för dag  i Övre Richter-Frich´s Köpenhamnsroman, Hyänorna, som han skriver speciellt för denna tidning. Vi kan idag avslöja författarens arbetsmetoder. Han skriver romanen på Hotel Bristol, rum 312. Inspirationen brukar infinna sig klockan 11 och han använder då två timmar per kapitel, vilket innebär att han redan klockan 13 kan gå och njuta av sin lunch. Då har han skickat en budpojke från hotellet till Berlingske Tidende med det purfärska kapitlet.”

I början av denna artikel lärde vi oss två namn, kanske de mest populära av alla nämligen Jonas Fjeld och hans vapendragare Ilmari Erko. (Ilmari är förresten namnet på mästersmeden i finska Kalevala).

Men det finns flera personer som återkommer i hans bäcker. En av dem är Fjelds raka motsats och dessutom hans dödsfiende. Hans namn är Francois J. Delma och hans son kommer in senare i handlingen. Denne har ärv sin fars hat mot Fjeld.

James Bond har ju som alla känner till en nära vän i CIA-agenten Felix Leiter. Bond och Leiter samarbetar i flera av Flemings thrillers. En liknande vän har Jonas Fjeld i Ralph Burns, inspektör vid Scotland Yard. Vid en svår olycka mister Burns en arm och ett ben. Märkligt nog händer samma sak med Felix Leiter då han och Bond kämpar mot Mr Big i thrillern Leva och låta dö. Har Ian Fleming läst Frichs böcker? Kanske inte men visst är det ett märkligt sammanträffande.

En annan populär person  är Adrian Rocca, som uppträder i fem romaner. Och då bör vi kanske också nämna Jörgen Bratt, hjälten från I Polarnattens famn och Kanonernas själ.

Originalmenyn från Övre Richter-Frichs 60-årsdag, som avhölls på Grand Hotel i Oslo den 11 april 1932. På menyns baksida fanns omslaget till Rotterna

Goda viner, god mat
Frich var en man med bägge benen på jorden. Han var en stor kännare av goda viner och god mat, en riktig festprisse. Detta ger han prov på i flera av sina romaner. Och när han gisslar alla förbud och vegetarianer hänger detta naturligtvis samman med 20-talets spritförbud. Den mat- och alkoholglade författaren ville själv bestämma sina intag på dessa områden.  Och ganska typiskt är det att han skrev Bordets Gleder (1925) tillsammans med Kitty Wenzel. Boken om tobak kom 1934 i Norge och Boken om vinet 1929 (den är icke utgiven i Norge).

Frich berättar att han under tio lyckliga år i Paris hämtade inspiration till många romaner. Han firade sin 50-årsdag där. Övriga länder han bott i var Tyskland (Berlin), USA (New York) och i Sydamerika, där bodde han hela tre år. Från Buenos Aires for han vidare till Alaska, varefter han satt kurs på Mexico. Där utspelades ett flertal av hans romaner. Han besökte även Afrika och Antarktis och efter att ha varit i Indien skrev han boken Silkessnöret, som handlar om en indisk sekt vars medlemmar dödar sina fiender med ett silkessnöre.

Efter att han lämnade sitt hem i Vang kan man lugnt säga att han inte hade någon fast bostad fram till år 1930 då han återvände till Skandinavien och bosatte sig för gott i Södertälje (Täppgatan 2). Där bodde han i hela tio år då han flyttade till Östertälje (Villa Sättra). Där bodde han fram till sin död 1945.

Det har inte skrivits så mycket om att han faktiskt var gift. Hon var av finskt påbrå och Hette Aja Basiliker, dotter till storsångerskan Ida Basiliker. Med henne hade han en dotter. Hon hette Ellie senare bosatt i Oslo, gift Anker).

Frich hade alltså sett det mesta av världen och han prövade också på det mesta. Han reste Norge runt med tusenkonstnären Calle Cederström. Han var norgemästare i single scull och han slog den danske roddaren J. P . Möller. Han deltog i armbrytning och var en tid känd som Norges starkaste man. Han hade astronomi som hobby och han trollade med kort rent professionellt. Om han fick anledning till det spelade han även biljard och schack och gick ofta på hästkapplöpningar. Han fuskade till och med att skriva lite lyrik.

”PENNEN FÅR HVILE TIL FREDEN KOMMER”
Ja, det är ett av citaten från hans 70-årsdag, som bland annat bevakades av Svenska Dagbladet, Stockholm. Han fortsatte: ”Om jag skriver något mer blir det endast småartiklar och skulle jag samla ihop mig ordentligt skulle det kanske bli mina memoarer. Jag har nått den ålder då man funderar på detta och själv läser jag med glädje den sortens böcker. Just nu känner jag mig som en fågel utan vingar. Aldrig har jag väl längtar mera efter att få resa till Rivieran eller Sydamerika än nu. Men det kanske blir bättre när freden kommer . Mina ungdomsdagar på pampas och Amazonas samt vid Madalenafloden framstår som kära minnen. Inte ens massorna av moskiter kan få mig att glömma dessa minnen.”

I Östertälje vill han fortsätta att leva – ”gamla möbler tål inte att flytta” , säger han som en avslutning.

Övre Richter-Frich blev 73 år och han gick bort i sitt hem i Östertälje den 13 maj 1945. Han vilar nu i Norge, där hans första hem var. Han ligger vid den östra porten i Vangs kyrka, precis innanför porten. Se foto på hans gravsten ovan (foto: Odd M Syversen).

Kanske finns det några läsare av denna artikel som känner för att stifta (kanske rentav återstifta)  bekantskap med Frichs romaner. Tyvärr är detta inte så enkelt. Visserligen gavs det ut en hel del i nyutgåvor 1966–67 och de är relativt lätta att hitta även idag. Men dessa nyutgåvor har helt ödelagt på ett barbariskt sätt eftersom man har försökt modernisera dem. Kanske är det dock fortfarande några som har originalböckerna liggande i ett vindsutrymme – som gavs ut åren 1911–1945. De kan du tryggt läsa och vi önskar en god resa i äventyrens fantastiska värld.

Vi tackar Dig, Övre Richter-Frich, för att du lärde oss älska ÄVENTYRET!

BIBLIOGRAFI ÖVRIGA BÖCKER (Svenska 1.uppl):

I polarnattens famn    1912
Kanonernas själ        1916
I kaparens våld        1918
Hyänorna        1919
Handelsspionen Servans    1917
På morgonrodnadens vingar    1921
Jorden som draeper (ej på svensa)1921
Det yttersta havet    1921
De hemlösas ö        1927
Mannen från Lhassa    1939
Solkungens arv        1928
Ambassdören från USA    1929
Madonnans leende    1931
Saxofonkungen        1932
Den flygande kofferten    1933
Tystnadens hus        1933
Havets son        1933
Kuppen i Nordbanken    1933
Silkessnöret        1934
Baron Cervins sista kupp    1935
Skottet i natten        1935
Banditernas uppmarsch    1935
Olympiasegraren    1936
Dimbanditerna (ej i Norge)    1936
Pans flöjt        1937
Roca och vampyren    1937
Furstinnan bland spioner    1938
Vad hände på Ambassadörkl.    1938
Starke Jansson i Kinesiska sjön    1941
Två män på en flotte i Söderh.    1941
I Eiffeltornets skugga    1942
Karolinen i Södra Ishavet    1942
Styrman Rolf i Klondyke    1942
Styrman Rolf i Alaska    1942
Jacob Harvis, spelaren    1943
Vampyren        1944

Det är också 125 år sedan Gunnar Serner föddes. Mer känd som Frank Heller.

Och som vanligt fullt med recensioner. Det går att hitta det nyaste genom att klicka på månadens nummer. Artiklar, recensioner, notiser, krönikor, ledare: klicka på respektive kategori. Vi har inte så mycket under kommentarer och debatt så du är mycket välkommen att meddela oss dina åsikter till redaktionen@dast.nu.

Vi välkomnar fler att skriva inom våra områden (DAST betyder ju Deckare, Agenter, Science fiction, Thrillers). Och inte bara noveller. Artiklar om din favoritförfattare, debattinlägg, kommentarer till vad som händer i kulturlivet med särskilt vikt för litteraturen.

Nummer från tidigare år finns i längre ner i kategori-spalten.