Först en kommentar: Författaren anser själv att han skriver skräckromaner, och visst är de skrämmande. Han har också tillskrivits äran för att vampyrer och zombier kommit in i modern svensk litteratur. Med all rätt.

Men om man faktiskt inte tror på vampyrer och andra skräckvarelser så finns det annat, mycket mer vardagligt, som oroar läsaren. I Låt den rätte komma in var mobbningsscnerna mycket otäcka (och delvis självupplevda enligt författaren). I Människohamn kunde alla föräldrar känna skräcken när ett barn försvinner.

Det är i mycket svensk vardag han skildrar, och den kan vara mycket skrämmande.

Det finns faktiskt inget riktigt utsagt att det är något övernaturligt i denna senaste bok. Visserligen är den upphittade flickan ett underverk när det gäller musik, och platsen hon som baby hittas på, i en plastpåse nedgrävd i skogen, tyder ju på att något är fel, men annars är både hon och den andra flickan snarare exempel på några mer eller mindre svåra former av autismstörningar.

Vi får följa de båda flickornas uppväxt från nyfödda till att de som tonåringar tillsammans med en grupp andra tonårsflickor, alla störda på något sätt, till finalen på Allsång på Skansen.

Jag läste sista sidorna samtidigt som TVn visade årets första sändning just från Allsången, och med The Ark som också är med i boken. Lyckligtvis inget blodbad i verkligheten.

Det förekommer mycket våld i berättelsen. Men det riktigt otäcka är inte våldsamheterna utan det vardagliga runtomkring, bristande empati, egoism, mobbning, elakheter, vuxnas beteende mot barn.

Så visst är detta en skräckroman, men också en svensk vardagsskildring i mollton. De både udda flickorna Theres och Teresa får vi följa genom åren men deras avskärmning gör dem också främmande för läsaren. Vi både förstår vad som händer men står, förhoppningsvis, främmande inför sätten att uttrycka de väger de använder för att finna ro.

John Ajvide Lindqvist skriver så att läsaren grips, både av berättelsen och människorna i den. Men inte vill jag kalla detta för underhållningslitteratur. Lika mycket är det en svensk nutidsroman, utvecklingsroman, ungdomsskildring.

Läs den men hoppas inte på mycket övernaturligheter.

LEIF-RUNE STRANDELL

1. Skicka tävlingsbidrag som ren text (s k ASCII; inga bifogade filer, t ex Word-filer) senast 1 sept till fantastiknovell@hotmail.com SAMT ahrvid@hotmail.com . Använd rubrik “tävlingsbidrag”.
2. Noveller skall anknyta till science fiction, fantasy eller skräck. Man får skicka flera bidrag. Rekommenderad maxlängd 50 000 tecken (inkl blanksteg och skiljetecken). Språk svenska.
3. Vinnarna utses av en jury. Noveller som placerar sig på någon prisplats postas även på SKRIVA:s E-postlista.
4. Förstapris 500 kr. Andrapris 300 kr. Tredjepris 200 kr. Därutöver kan juryn dela ut hedersomnämnanden.

SKRIVA är troligen den äldsta aktiva E-postlistan för novellförfattare, startad 1997. (För att ansluta, maila skriva-request@freelists.org, med subject/ämnesrad: subscribe.) På SKRIVA diskuteras skrivande, fantastik, litteratur och kultur, man kan posta och kommentera noveller, eller tjattra med skrivintresserade. Novellmästarna är en ideell förening med syfte att främja novellkonsten.

Ahrvid Engholm
för Fantastiknovelltävlingen
ahrvid@hotmail.com

John Ajvide Lindqvist har prisats för kombinationen av övernaturlig skräck och realistisk svensk vardagsskildring. Skräck, klassiska vampyrer, spöken – hela gotik-kulturen – har placerats in i vår nutid. Och nu finns ytterligare en författare som lyckats med detta.

Detta är Anders Fagers debut, och en mycket lovande sådan, dessutom en bok som känns skriven av en mogen författare.

Boken är inte tjock, 221 sidor, och bör väl kallas för novellsamling. Men de olika berättelserna har varierande längd, ett antal korta kallade Fragment, som delvis hänger ihop, blandade med längre texter, där åtminstone en kan kallas kortroman, Mormors resa.

Den, och den inledande novellen Furierna från Borås, låter läsaren möta svensk och invandrad vardag, men allt eftersom berättelserna framskrider avslöjas allt mer avvikande och obehagliga detaljer.

Mer ska inte sägas här, bara att i det vardagliga (samt en novell i historisk miljö) döljs andra verkligheter. Titelns kulter är väl inte alldeles rätt ord, snarare är det fråga om parallella kulturer, sådana vi inte vill möta.

Skräckinslagen, lika väl som John Ajvide Lindqvists vampyrer och zombier, är inte det som fascinerar mest (men är fullgoda i sin genre) utan det är vardagligheten, den svenska nutiden. Flickorna från Borås är alldeles vanliga tonårstjejer på väg till dansafton på festplatsen i glesbygden. Mormor ska hämtas från det som en gång var Jugoslavien och hela familjen få en trygg ny hembygd norrut i Sverige.

Så om du har fantasier om att dina grannar inte är riktigt mänskliga kanske du inte ska läsa den här boken för då kommer du att grubbla ännu mer.

Ett påpekande som Anders Fager gör själv på den webbplats han driver, Gottick som mest ägnas åt dataspel, är att han inte är den Anders Fager som är skolchef i Örnsköldsvik, Bjästa (där ju svensk vardaglig hemskhet avslöjades).

LEIF-RUNE STRANDELL

Jag var misstänksam mot Sarah Waters efter att ha hört att hon skulle vara en hårdför advokat för lesbisk kärlek. Men så lyssnade jag på talboken Nattvakten som kom på svenska 2006 och fann att mina farhågor var överdrivna. Visserligen förekom kärlek mellan kvinnor i den romanen men i första hand var det en välskriven text om Storbritanniens huvudstad  under andra världskriget och människorna där.

Främlingen i huset utspelas några år senare – mot andra världskrigets slut – och är en märklig men spännande historia i gotisk setting. Det är Waters femte roman sedan debuten med Kyssa sammet, men den här gången har hon en man som huvudperson, läkaren Faraday som kallas till överklassherrgården Hundreds Hall, en kåk omgiven av parker och trädgårdar på landsbygden i Warwickshire. Det är en fastighet i förfall, både inomhus och utomhus, långt ifrån det vackra gods som familjen Ayres införskaffade för 200 år sedan.

I denna miljö har Sarah Waters förlagt en poltergeistbaserad spökhistoria. Sådana brukar vanligtvis handla som sexualitet, men Waters bevisar här att det går att förlägga ett klassdrama i den dramatiken.

I slutet av kriget känner sig den privilegierade familjen Eyres – mor, son och dotter – hotad. Winston Churchill  röstades bort och ersattes av en Labourregering som genomförde nya reformer. Dessa gjorde arbetarklassen till ”mer värd” än vad den tidigare varit. Ett mer jämlikt samhälle är ingenting för människor av Eyres sort. Ängslan och ångest drabbar människorna innanför de flagnande väggarna. Inte bara dem. Hela Englands överklass drabbades. Staten som den varit tidigare blev ett spökhus..

Främlingen i huset nominerades till Man Booker Prize 2009. Jag kan mycket väl förstå varför.

KJELL E. GENBERG

Av Andreas Roman
Natur & Kultur 2009

När Andreas Romans skräckroman, Mörkrädd, kom förra året, jämförde man honom med John Ajvide Lindqvist och utnämnde honom till dennes kronprins. I sin nya bok, Någon i din säng, har Roman inte riktigt levt upp till det betyget, men har fått till ett hyfsat psykologiskt drama.

Det handlar om Sofia, en framgångsrik författare i 30-årsåldern, som befinner sig i strålkastarljuset på promotionturné med anledning av sin nya roman. Hon är populär och under en tid rör hon sig bland alla slags människor i branschen. Många vill frottera sig med Sofia, intervjua henne och bjuda in till flotta middagstillställningar. Men så fort ljuset släcks, skingras folk och Sofia är ensam. Hon har inga riktiga vänner. Det är då, när hon är tillbaka i sin lyxiga etagevåning, som ångesten och hjärnspökena tar kommandot över henne. Konstiga saker händer. Vem satte igång skivan där Tom Waits vemodiga röst framför ”… I stumbled in the darkness, I’m lost and alone…” och vem har tagit sig in hos Sofia? Dörren till lägenheten var nämligen inte låst när hon kom tillbaka hem. Riktigt rädd blir hon när skuggan med det kalla draget omkring sig träder fram ur mörkret under trappan.

Avsnitten om Sofia som barn, redan då ensam och gång efter annan sviken av föräldrarna, är mycket fina och välskrivna. Bra är också skildringen av grannen, Bo, en pensionerad enstöring som hon söker skydd och tröst hos när paniken drabbar henne och det är härligt att följa hur en vänskap mellan de två ensamma individerna växer fram. Här är författaren som bäst; visar prov på det enkla, klara språket och fömågan att ge läsaren den rätta inlevelsen.

Eftersom jag själv tyckte förlaget fått till ett värdelöst omslag, ville jag undersöka om det var fler som var av samma åsikt. Vid en rundfrågning bland vänner och bekanta, som fått titta på boken, visade det sig att de flesta reagerade negativt på omslagsbilden och menade att de, ute bland bokborden, troligen inte hade stannat till vid den här romanen. Endast en person, en herre, visade ett visst intresse. Han trodde det rörde sig om en erotisk historia.

Något färre och omarbetade skuggepisoder och ett fylligare avsnitt om uppgörelsen mellan Sofia och hennes mor och det här hade blivit en fantastiskt bra bok.

MONICA LINDSTRÖM

Av Johannes Källström
Alf 2009

Johannes Källström (född 1972) kommer från Örebro och är, om man ska bedöma honom efter detta förstlingsverk, en fantasifull författare. Mörkersikt är en samling av sju noveller som handlar om helt normala, moderna människor som av olika skäl tappar tillvarons fotfäste.

Skräckberättelser har fått ny popularitet i Sverige (jfr John Ajvide Lindqvist) och Källströms sagobetonade varianter på temat är inte dumma. Här finns likheter med de skrämmande folksagor vi som var barn för länge sedan drömde mardrömmar om.

Övernaturligheterna hopar sig, tycks komma från det kaos som döljer sig bakom det mesta. Kanske hör det ihop med tidens faiblesse för new age, vad vet en stackars Dastskribent om det. I alla fall träffar man i Källströms texter på både demoner, svarta hundar, döda kvinnor som återuppstår, allt mot en fond som skriker undergång.

Omslaget av David Djohari kan sägas vara kongenialt.

PER MAGNUSSON

Johannes Källström

Av H. P. Lovecraft
At the Mountains of Madness, 1936
Översättning Arthur Isfelt, förord och kommentarer Martin Andersson
Alastor press 2009

H. P. Lovecraft skrev under 1920- och 30-talen en serie berättelser som blivit klassiker inom skräck-, science fiction- och fantasygenrerna. De publicerades i mer eller mindre obskyra tidskrifter och har först efter hand givits ut i bokform.

Sent om sider börjar Lovecraft nu även ges ut i svensk översättning. Senast är det den korta romanen vid Vid vansinnets berg som givits ut tillsammans med ett par självbiografiska texter och en essä om ”interplanetarisk litteratur”. För utgåvan svarar det livaktiga förlaget Alastor press, som även tillhandhåller en svit andra fantasifulla klassiker.

Vid vansinnets berg är delvis en tidsbunden text. Den är skriven under en period när upptäcktsfärder fortfarande var viktiga inslag i den västerländska kartläggningen och erövringen av världen. (Att Lovecraft också hade tidsbundna uppfattningar om civilisationer och människoraser brukar framhållas i litteraturen om honom.) Den bokstavligt vita fläck som här ska utforskas är Antarktis.

Samtidigt är det en text bortom tid och rum, eller kanske i sin egen dimension av tiden och rummet. Det som expeditionen hittar i grottsystemet under isvidderna är uråldrigt, fasansfullt och fullständigt artfrämmande för allt som människan dittills (och hittills) lärt sig om världen.
Lovecraft beskriver dessa upptäckter och erfarenheter på ett torrt och vetenskapligt utredande språk, som bjuder fantasteriet motstånd och låter de bisarra visionerna torna upp sig på avstånd, likt de uråldriga städer och tempel som Antarktisexpeditionerna ser på jordens undersida.

Det är lätt att förstå varför texten fått kultstatus, både när det gäller fantasikraft och litterär framställning.

PÄR ALEXANDERSSON

Av Stephen King
The Dark Tower 2004
Översatt av John-Henri Holmberg
Bra Böcker 2009

Stephen King har karaktäriserat sin fantasyserie Det mörka tornet som ”sitt livsverk”, skrivet mellan åren 1982 och 2004. Nu har den sista delen i serien kommit på svenska och man kan konstatera att översättaren John-Henri Holmberg också gjort ett mastodontarbete – och kommit över mållinjen med flaggan i topp. Titlarna är följande: Revolvermannen 2006, De tre blir dragna 2006, Följeslagarna 2006, De öde landen 2007, Magiker och glas 2007, Vargarna i Calla 2008, Sången om Susannah 2009 och slutligen Det mörka tornet 2009.

Det har varit en spännande och smått magisk resa genom  olika genrer (fantasy, skräck, wild west och science fiction) samtidigt som de platser och figurer som tidigare förekommit i Kings författarskap dammats av och använts på ett delvis annorlunda sätt.

På sätt och vis är det sorgligt att sagan om den sökande Roland nu är slut, men samtidigt är det en glädje att få ha varit med hela vägen på svenska. Stephen King är en betydande författare men utan Holmbergs eminenta översättning hade glädjen kanske inte varit lika stor.

KJELL E. GENBERG

Av Guillermo del Toro och Chuck Hogan
The strain 2009
Översättning Anders Bellis
Bra Böcker 2009

Trots de digitala mediernas dominans i underhållningsbranschen finns det fortfarande filmmakare som vill använda det skrivna ordet och romanform för att berätta en skrämmande historia. Filmmakaren i fråga är Del Toros, vida känd och hylllad för sin film ”Pans Labyrint”. Här i samarbete med romanförfattaren Chuck Hogan.

Bokens engelska titel, The Strain, betyder ”stammen”. Enligt Wikipedia: ”Inom biologisk systematik är en stam en grupp inom djurriket.” Dock valde förlaget att kalla boken Släktet. Kanske syftar översättaren på legenden om vampyrklaner som delade upp världen mellan sig i olika zoner.  Boken är ingen romantisk tonårshistoria som ”Twilight”. Det är flera berättelser som vävs ihop: en historia om en östeuropeisk jude under förintelsen, en rumänsk folksägen, ett flygplan med döda passagerare samt en vampyrrelaterad pandemi som hotar New York och hela världen. Precis som i ”Pans Labyrint”, som utspelar sig under amerikanskakriget, handlar skräckromanen om ondskan, mänsklig ondska och ondska bland fantasifigurer.

Vampyrtrenden är stark just nu både i film och i litteratur. Man kan tro att vampyrer har blivit 2000-talets sexsymboler (DN, 2009-10-25) med rollgestalter som Edward Cullen i ”Twilight” och Bill Compton i ”True Blood”. Dessa eleganta och bleka blodtörstande gentleman är mode bland tonåringar och deras mödrar. Del Toros och Hogans tolkning av vampyrmytologin är skrämmande och lång borta från glorifiering och sexualisering av ”släktet”.  ”Lukt av vissna löv, mylla, mörhyad ansikte som ser ut som torkat kött” – kännetecknar en vålnad som svävar i luften på jakt efter sina offer.  Del Toros vampyrer är släkten med Dracula men mycket farligare och ondskefullare än Bram Stokers antihjälte. Vampyrvirus i boken är en dödlig lömsk smitta som kan avgöra mänsklighetens öde.

Boken utspelar sig i New York. Mycket av handlingen kretsar kring ett flygplan som landar på JFK International Airport.  Flygplanets elsystem är utslaget och nästan alla passagerare döda. Huvudpersonen är en epidemiolog vid namn Ephraim Goodweather från Smittskyddsinstitutet som försöker hitta smittans källa och avvärja katastrofen med hjälp av vetenskapliga metoder. Under berättelsens gång får han en medhjälpare, en sorts Van Helsignfigur, en judisk professor som överlevde förintelsen. Pandemi är ju ett högt aktuellt ämne i vårt medvetande just nu. Det är mycket spännande att se amerikanska smittskyddsläkarens arbetssätt. Det blir lite som att stå bredvid en kriminaltekniker i tv-serien CSI.  Naturligtvis blir den moderna vetenskapen inte till stor hjälp i kampen mot de odödliga.

Jag är glad att författarduon valde bokform för att berätta sin mörka vision. Jag tror att många nyanser och stämningar blir ”läskigare” i bokform än på duk.  Skrämmande ”klick-klick”-ljud behöver inte vara i Dolby Surround för att sätta fart på fantasin.

The Strain är den första boken i en trilogi och vi kan glädja oss åt en spännande fortsättning.  Ondskan kan vara utomjordingar, vampyrer, nazister och terrorister – allt som hotar vår civilisation. Romanen utforskar ondskans mekanismer på flera olika plan: vampyrism som ondskans symbol, vampyrpandemi som scenario för mänsklighetens undergång. Som en recensent skriver på bokens konvolut:  ”…. Bram Stoker möter Stephen King möter Michael Crichton. Det kan knappast bli mycket bättre än så här.”  Jag måste dock invända: Det blir ännu bättre när dessa tre mästare träffar Del Toro och Hogan!  Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.

ANDRÉ LOUTCHKO

Den amerikanska webbplatsen för  The Strain: http://www.thestraintrilogy.com/

Guillermo del Toro

Chuck Hogan

I år kommer ett tiotal sf-romaner och två sf-filmer.

Målet är att få med all svensk sf och fantsy genom nyheter, recensioner, diskussioner och tillbakablickar.

Spektakulärt: http://spektakel.blogsome.com/

Dead Future: http://www.deadfuture.info/