Av Akira Arai
Översatt (från japanska till engelska) av Marc Adler
Golden Elephant Committee 2011

Bokens första episod inträffar 1991, då en nyfödd pojke anonymt lämnas in på ett barnhem. Han har blivit illa skuren. Den läkare som är jour lyckas rädda honom till livet. Vilka föräldrarna är får vi inte veta.

Så hoppar vi fram till nutid. Det sker flera mord och en sprängning av skyskrapan Tokyo Towers med drygt 400 dödsoffer. Vi får möta fotografen Mariko, som blir vittne till sprängningen och fotograferar en, och Yoshio som står bakom dåden. Till sin hjälp har han en grupp ynglingar som måste begå mord för att bli accepterade. Spänningen ligger inte i att avslöja brottslingen utan snarast i om polisen ska lyckas förhindra flera mord och katastrofer.

Boken är på 350 sidor. Just i dag (17/9) läser jag i DN att Lotta Olsson påpekar att Agatha Christie lyckas skapa spänning och lösa problem på 200 sidor. Det finns alltså mycket luft här.

Någon riktig förklaring till Yoshios hat mot samhället och människorna ges inte. Varför mördas t.ex. läkaren som räddade livet på den nyfödde Yoshio?

En bok jag hade svårt att läsa till slut. Någon har skämtsamt sagt att det är liken som gör en deckare levande. Men trots allt dödande är den här boken stendöd.

BENGT HEURLIN

2009 kom brittiska Sophie Hannahs debut Lilla hjärtat ut på svenska och i fjol dök Hurting Distance upp under titeln Ett perfekt offer, en roman som nu finns tillgänglig som pocket. I båda titlarna är poliserna Charlie Zailer och Simon Waterhouse utredare och i likhet med Lilla hjärtat är det här en psykologisk thriller.

Det handlar om ett brott som begick tre år tidigare och lämnade offret Naomi Jenkins nästan stum. Men en gift man, lastbilschauffören Robert, har hjälpt henne tillbaka inte minst genom kärleksmöten i ett sunkigt motell. De har alltid träffats där och alltid i samma rum på samma tid. Men en dag kommer han inte och hon börjar försöka ta reda på vad som inträffat. Hon framstår faktiskt som en knäpp gnällspik emellanåt och inte som ett älskvärt offer. Förvirrad har hon anledning att bli eftersom den försvunnes hustru inte alls går med på att han är försvunnen. Undra på att polisen är kallsinnig från början.

En klassisk början på en intrig som utspelar sig i en av de engelska byar där blod ideligen tycks flyta. Helt övertygad om att Hannah är en ny Christie blir jag inte, trots att hon tycks ha studerat sin förebild och hennes kolleger ganska ingående.

Det kanske märkligaste med Sophie Hannah (född 1971) är att hon debuterade med att skriva poesi och noveller.

INGER STRANDBERG

En engelsman vid namn Ronnie Wilson befinner sig på morgonen den 11 september 2001 i New York i färd med att göra sig i ordning för ett möte i World Trade Centers södra torn.  Han kommer inte tillbaka till sin hustru i England, Lorraine, och hör inte av sig. Ronnie antas vara död och Lorraine får en nätt försäkringssumma att leva på. Men gör hon det?

Efter några månader är även hon försvunnen, och man antar att hon, otröstlig efter Ronnies död, tagit sitt liv.

En annan huvudperson i romanen är en ung kvinna som uppenbarligen har anledning att gömma sig för någon som vill henne riktigt illa. Vi får följa Abby Dawson i hennes desperata försök att ligga steget före sin förföljare. Abby har tydligen något i sin ägo som någon är beredd att gå långt för att få.

De två spåren i handlingen närmar sig varandra tills vi ser mönstret och förstår vad som hänt. Då har mycket hänt, och vi har läst många sidor ganska spännande berättelse. Storyn gör gott bruk av 11 septemberhändelsen och flyttar också runt jordklotet några varv. Den bryter på anglosaxiskt manér av berättandet i det kritiska läget så att vårt intresse ska kunna hållas vid liv. Och det lyckas den ganska bra med – en spännande bok helt enkelt.

KERSTIN WALL

Kernick är en brittisk författare som specialiserat sig på att skriva raka och mycket, mycket hårdkokta thrillers. I Sverige har han tidigare kommit med romanerna Handel med döden (2008), En bra dag att dö (2008) och Mord för mord (2009). Här har han bytt ut den tidigare huvudpersonen Dennis Milne mot den lite hederligare kommissarien John Gallan.

Det är en ganska våldsam bok, men så handlar den också om ett våldsamt hantverk – narkotikahantering. Sådant föder mord, inte minst på undercover cops som försöker infiltrera kartellen.

Det börjar i Colombia, människor dör och tempot är rätt hisnande innan historien landar i London som kan vara en mycket farlig stad.

Kernick (född 1966)  berättar sin historia ur flera vinklar och han gör det väl. När man sjunkit in och bestämt sig för att tro på berättelsen har den ett sug och en spänning som inte går av för hackor. Brutalitet beskrivs utan omsvep, så det är bäst att inte vara för kräsmagad när man börjar läsa.

Prisbelönte Simon Kernick sysslade med mycket –  vägarbetare, bartender, julgransodlare och försäljare – innan han blev författare. Efter att ha rest och bott runt halva världen har han nu hamnat i Oxfordshire. Han anses vara mycket noga när det gäller research: brittisk polis har till exempel berömt honom för hur han skildrar deras arbete.

PER MAGNUSSON

Adolf Hitler har ansetts som en lika fascinerande figur som Djävulen ända sedan han 1939 startade andra världskriget genom att invadera Polen och skänka Sovjetunionen halva detta rike. Efter hans självmord – skildrat i otaliga böcker och filmer – har många forskare och författare försökt granska hur det gick till i bunkern under hans sista dagar när den forne allianspartnern Stalins trupper dragit in i den tyska huvudstaden för att inta den, senast till arbetarnas högtidsdag 1 maj 1945.

Redan 1947 skrev Hugh Trevor-Roper sin bok om den nazityske diktatorns sista dagar i livet. Det kom att bli något av ett standardverk, utkommet i många upplagor innan Fischer & Co nu gett ut en uppfräschad version.

Alla vet vid det här laget att Hitler och hans nya hustru Eva Braun begick självmord i Führerbunkern nära Rikskansliet. Eva dog av en giftampull medan Adolf sköt sig, troligen samtidigt som han bet sönder en giftampull. Deras kroppar dränktes i bensin och brändes i trädgården ovanför bunkern.

Ryssarna grävde upp liken och sovjetiska officerare meddelade Stalin att Hitler var död, men Stalin vägrade tro på detta. De bevis för att dödsfallet var sant förtegs. Den sovjetiske diktatorn anklagade britterna för att gömma Hitler i den zon i Berlin som de tilldelats. Rykten spreds om att Hitler levde både här och där, i synnerhet i Francos Spanien och i Argentina. Ryssarna ville inte se att nynazister – en ideologi som stack upp näsan ganska snart efter krigsslutet – skulle få en helgongrav att tillbedja. Det fanns också andra inrikespolitiska motiv till Stalins påståenden. Ingen vågade ifrågasätta Lillefar. Det var efter hans död och Chrustjevs detronisering av föregångaren som dödsfallet i Berlin började accepteras.

Den brittiske historiern Hugh Trevor-Roper fick snabbt uppdraget att rekonstruera den tyske diktatorns sista dagar. Hans studier visade att Hitler inte ville falla i fientliga händer, varken död eller levande. Hans sista dagar regisserades hårt. När han skjutit sig meddelade de styrda nazistmedierna att han stupat och Hitler själv, trogen sin ideologi, bestämde att han skulle brännas på vikingamanér.

Trevor-Roper blev känd som en ”stor” historier i hemlandet efter Hitlers sista dagar, han adlades till och med. Men på 1970-talet gick det åt pipan för honom. Då påstod journalisten Gerd Heidemann att han hittat Hitlers dagböcker, 62 volymer, skrivna av diktatorn själv. Tidskriften Stern publicerade texten i ett specialnummer sedan Trevor-Roper intygad att allt var äkta vara. Det visade sig emellertid att alla dagböckerna var falsifikat, skickligt utförda av Konrad Kujau från Stuttgart. Heidemann och Kujau dömdes båda till fängelse.

Detta kastade en mörk skugga över Trevor-Ropers senare karriär. Han avled 2003.

KJELL E. GENBERG

Av Arimasa Osawa
Dokuzaru Shinjukuzame II 1991
Översatt till engelska av Deborah Iwabuchi
Vertical 2008

Arimasa Osawa, född 1956, är en av alla dessa japanska deckarförfattare som influerats av Raymond Chandler och försöker förflytta hans hårdkokta stil till sitt hemlands miljöer. Ett tag var det ingen som trodde att Osawa skulle segla upp särskilt högt på den inhemska parnassen; hans första 28 böcker gick inte vidare värst, men plötsligt slog det till och nu är han till och med utgiven i USA och har tilldelats de japanska deckarförfattarnas priser The Japan Mystery Writers Association Award samt Eiji Yoshikawa New Writer Award och Naoki Prize.

För ett antal år sedan penetrerade DAST den japanska scenen under en hel årgång och sedan dess ramlar det in romaner från amerikanska förlag. Det är Vertical Inc. i New York som ger ut Osawa på engelska.

Arimasa Osawa debuterade 1979 med Kansho no machikado som handlar om en försvunnen flicka och det var för den han fick priset Mystery Magazine Prize for New Writers. Men det var med Shinjuku-zame (1990) som han fick en bästsäljare och hans hjälte, detektiven Samejima, blev en seriefigur som nu hunnit vara med i nio romaner. Det var med den fjärde, Shinjuku-zame: Mugen ningyo han vann Naoki Prize.

Shinjuku är en stadsdel i Tokyo där mycket händer. Gangsterligor – yakuza – bedriver beskyddarverksamhet, sköter spelhålor och säljer thinnerburkar till sniffare. I The Poison Ape har stadsdelen invaderats av skurkar från Taiwan som anlitat en mystisk och mycket farlig hit man för att driva igenom sina planer. Hyrmördaren är endast känd som Du Yuan, Giftapan.

Osawas detektiv Samejima med smeknamnet Hajen från Shinjuki (Shinjuku-zame) får en hel del att stå i. Boken är drivet skriven och inte minst intressant eftersom man får lära känna delar av Tokyo som inte brukar framhävas i turistbroschyrerna.

KJELL E. GENBERG