Det här är kanske en långnovell eller kanske en följetong i få avsnitt som fått formen av pocketbok. Författare Vistrand är med sina 82 år möjligen landets äldsta debutant i kriminalgenren, född i Närke men sedan 1966 bosatt på Gotland där också historien utspelar sig.

Man får av uppläggen en känsla av sent 60- eller tidigt 70-tal trots att det talas om datorer,  mobiltelefoner och EU samt att senare tiders diskussion om gifter i jordbruket tas upp. Men det tog ju faktiskt Rachel Carson upp i boken Tyst vår som kom som kom på svenska i början av 1960-talet. Känslan stärks av ett inneställe annonserar om en tangokväll, en dansart få nutida yngre vet något om (man håller i varandra i den dansen), förutom att den synts i ett dansprogram för kändisar på TV.

Huvudpersonen Ingrid är forskare vid Statens Lantbruksinstitut i Ultuna och på semester på Gotland där hon råkar bli inblandad i ett mord och en utpressningshistoria. Hon bor från början på Pensionat Fridhem, därav titeln. Det är en lättsamt (väl)skriven och ganska lättviktig historia som har vissa spänningsmoment, dock utan att nackhåren reser sig märkbart. Men som reklambroschyr för Gotland är den alldeles utmärkt.

HELGA LINDH

Belinda Bauer gör storartad debut med Mörk jord, en psykologisk kriminalroman. Hon växte upp i England och Sydafrika och har tidigare jobbat som journalist och manusförfattare.

12-årige Steven Lamb har bestämt sig. Han ska ut och gräva på den ödsliga Exmoorheden. Han ska gräva varje ledig stund för att hitta kvarlevorna efter sin morbror Billy, som försvann hemifrån för arton år sedan. Billy var då i samma ålder som Steven är nu, när man tror att han föll offer för pedofilen och seriemördaren Arnold Avery. Denne har erkänt att han mördat och grävt ner sex barn där på heden.

Hemma hos Steven kunde det varit trevligare stämning. Hans mormor vägrar tro att hennes son är död och hon står varje dag vid fönstret och tittar efter honom. Hans mamma verkar vara på dåligt humör för det mesta och favoriserar Stevens lillebror. Den enda som är snäll mot honom är en av moderns herrbekanta. Om han bara kunde hitta morbror Billys kropp skulle allt förändras. Själv skulle han bli något av en hjälte, mormor skulle sluta stå vid fönstret och mamma skulle ge honom varma och sköna kramar och ömt stryka honom över håret.

Efter en längre tids grävande inser Steven att heden är alltför stor för att han ska klara av det han föresatt sig. Han skriver till Arnold Avery i fängelset och frågar denne var han begravt Billy. Nu börjar mörka krafter verka. Men Steven anar inte vad konsekvensen kan bli av den kontakt han etablerat med barnamördaren. Den är livsfarlig.

Mörk jord är en välskriven roman. Exmoorheden skildras så skickligt att man riktigt kan känna den otäcka fuktiga dimman över ljung och stickig ärttöne. Personerna i boken känns äkta och särskilt porträttet av lille Steven är utomordentligt bra. Man får en olustkänsla när man läser; samtidigt som pojken är så rörande. Men det är en spännande historia för vilken Belinda Bauer belönats med 2010 års Golden Dagger, ett mycket prestigefyllt pris inom kriminallitteraturen.

MONICA LINDSTRÖM

Man blir alltid lika glad när det dyker upp nya författare med läsvärda debuter på deckarhimlen. Pontus Ljunghill är en sådan. Han har skrivit en spännande historia som sträcker sig mellan åren 1928 och 1953 som dessutom är en alldeles fantastisk stockholmsskildring.

En åttaårig flicka blir mördad i Stockholm i slutet av 1920-talet. Vi får följa kommissarie John Stiernas jakt på mördaren ända fram till att preskriptionstiden går ut för brottet. Berättartempot är mycket lågt, polisutredningen sniglar sig fram – som sådana utredningar förmodligen gör i verkligheten. Men trots det är spänningen hög, det finns ett slags dynamik i att låta handlingen ta små och långsamma steg som åtminstone för mig ökar dramatiken. Dessutom speglar det den desperation som polismännen upplever.

Brottet är vidrigt och författaren skriver så att man förstår hur vidrigt det är. Och även om intrigen är en mördarjakt så handlar boken mest om kommissarien som sakta bryts ner av att inte finna gärningsmannen. Hans privatliv går i kras och man får omväxlande med huvudhandlingen läsa om hur han har det efter pensionen 1953.

Normalt är jag allergisk mot att gärningsmannen får berätta i kursiv stil mellan kapitlen, men här fyller det en funktion som bara ökar på spänningen och den hopplöshet som polisutredningen drabbas av.

Pontus Ljunghill har gjort en omfattande research, det märks. Han använder sig av många intressanta tidsmarkörer för att läsaren ska förstå hur Stockholm såg ut och fungerade under året 1928. Det ger lika mycket behållning som boken i övrigt.

Det kommer fler och fler svenska deckare som utspelar sig i en annan tid än nuets. Det är bra och detta är en av de mest lyckade.

NISSE SCHERMAN

Pontus Ljunghill. Foto Sandra Qvist

Röd snö är skriven av Thomas Ringstedts som disputerat inom molekylär neurobiologi och detta är hans debutroman. Valet av tema är aktuellt och spännande. Svininfluensan för några år sedan väckte många tankar om samhällets sårbarhet. Den bioaktuella filmen Contagion spinner även den på samma tema. Det som gjorde filmen bra var att den i hög grad  var verklighetsförankrad. Thrillern Röd snö saknar denna förankring.

Om jag ska sammanfatta boken med ett ord så är det grabbigt. Själv tycker jag inte om Röd snö men den kan passa yngre killar som är ute efter spänning. För boken lider verkligen inte brist på action. Här skjuts och dödas det på löpande band i ett vintrigt Uppsala och  både polis och militär hjälper till i jakten på de onda.

Handlingen kretsar kring ett livsfarligt virus som framställts på ett laboratorium utanför Uppsala. Bokens huvudpersoner är en nyligen separerad polis och en kvinnlig motsvarighet till Hamilton, på hemligt uppdrag där viruset framställs. Andra viktiga personer är en grupp djurrättsaktivister och en grupp nazister.

Thomas Ringstedt personer är stereotypt beskrivna och varken dialoger eller porträtt håller. Ännu mer störande är huvudpersonens ständiga referenser till kvinnornas bröst och deras ”styvnande” bröstvårtor. Grabbigt och inte i min smak.

LOTTA MAGNUSSON

Thomas Ringstedt. Foto Caroline Andersson

De allra flesta har upplevt någon gång att omgivningen inte märker ens existens. Det kan vara någon dominerande person som suger åt sig all uppmärksamhet. Men ens närmaste brukar inte glömma bort att man finns.

Det är dock vad som händer huvudpersonen i Mia Ajvides debutroman Mannen som föll i glömska (hon har tidigare skrivit lyrik). Jack och Aino är gifta, bor i Roslagen. Jack arbetar som guide på ett slott i närheten och forskar en del om slottets historia.

Men så en dag verkar Aino inte genast känna igen honom, och samtidigt verkar också hans chef ha glömt honom när han inte är i närhetenten. Ett par dagar senare är alla i omgivningen helt oförstående för vem han är.

Han har blivit en av de glömda, en grupp människor som inte de “oglömda” kommer ihåg när de tappar kontakten, inte längre ser personen eller har någon annan fysisk kontakt. De glömda ser dock varandra. Det finns också ett fåtal personer som fungerar som länkar mellan de glömda och den vanliga världen. Jack kommer i kontakt med gruppen som leds av en länk, läkaren Hanna som forskar i fenomenet.

Detta är alltså åter en modern skräckroman, väl förankrad i dagens samhälle, även om vi inte får någon förklaring på hur samhällets elektroniska koll på oss medborgare reagerar.

I mycket är det en utvecklingsroman: huvudpersonens agerande och känslor finns i fokus. Ibland känns den lite pratig, och personerna, glömda som oglömda, får inte fulla konturer, utom några av de mest centrala personerna.

Idén är fantasieggande men riktig skräckstämning vill inte infinna sig. När man kommit en bit in i boken är nog drivkraften att man vill veta hur författaren löser de olika problemen som huvudpersonen står inför, praktiska och känslomässiga.

Inte en dålig orsak att läsa.

LEIF-RUNE STRANDELL

Mia Ajvide. Foto John Ajvide Lindqvist

Att ge ut böcker som orginalpocket är sympatiskt. Främst av omsorg med läsarens plånbok. Tyvärr är det inte alltid så att den utgivningsformen går hand i hand med kvalitet. Anders Tysk debutroman lovar mer, men där finns en del att förbättra.

Boken har flera huvudpersoner, de flesta är ganska osympatiska. Men deras bevekelsegrunder beskrivs nästan så att man som läsare kan få intrycket att de är någon slags hjältar. Boken handlar mycket om girighet och ännu mer om hämnd. Skådeplatsen är Nordamerika, framförallt Canada och staden Halifax.

John Wilder är framgångsrik flyktbilsförare vid bankrån. Dean är en nyligen pensionerad polis och Jenny Berg är en svensk framgångsrik författarinna. Läsaren får parallellt med grundhistorien följa hennes nya roman. En hemsk melodram som får mig att tvivla om hennes succé. De tre personernas öden korsas och det blir tidvis mycket våldsamt.

Ett bankrån går snett och brottslingarna flyr. De konfronteras med en bilspärr med blodig utgång som följd. John flyr till Canada där han möter Jenny. Dean följer i hans spår med hämnd och pengar i tankarna. Att karaktärerna är så giriga och egoistiska är ett problem för mig. I sådana här böcker behöver man en tydlig hjälte.

På något sätt får jag för mig att boken från början är skriven på amerikansk-engelska och sedan översatt till svenska. Språket för tankarna till hårdkokta alster från den kontinenten. Men det fungerar ändå, det blir inte överdrivet töntigt. Anders Tysk kan jag läsa mer av, kanske då med en liten mer varierad och spännande intrig. Och lite bättre korrekturläsning, tack!!

NISSE SCHERMAN

En förvånansvärt stark romandebut av killen som för två år sedan segrade i novelltävlingen Gåshud med Satellittelefon och i år i bokförlaget Semics deckarnovelltävling med Ett alibi åt señor Banegas.

Han kallar sitt längre verk Mannen från Albanien och tiden är 1990 när järnridån börjat falla. I en kvälli september detta år faller en man från Erstaterrassen och slår ihjäl sig mot Stadsgården. Liket visar sig bära på ett albanskt pass, något som gör journalisten Tobias Meijtens nyfiken och efter en del gruff med sin redaktör letar han sig fram till en akademisk vänstergrupp från 60-talet, verksam i Uppsala, som visar sig ha en märklig bakgrund.

Montelius skildrar människor så att de blir människor och hans hjälte är också som vanligt folk. Han får kämpa sig fram för att finna det han söker eftersom han knappast är något detekterande geni. Det går inte på räls för honom och det gör att Montelius åstadkommit en resonerande deckare som trots det blir mycket spännande.

Underrubriken är ”Roman om ett förräderi” men det handlar faktiskt om mer än ett sådant. Albanien vill inte kännas vid den döde, vad det nu kan innebära. Svensk polis är inte särskilt intresserad av självmordet. Lite annorlunda uppfattas saken sedan en av journalistens kontakter, en uteliggare, hittas död på nästan samma plats som albanen.

Det handlar om förräderi men också om detta mynts andra sida – lojalitet – och Montelius lotsar skickligt läsaren genom historien.

En mycket stark debut, må jag säga!

KJELL E. GENBERG

Av LEIF-RUNE STRANDELL

Jag var aldrig intresserad av böcker. Men så fick jag en skrivarkurs i present. Det säger Stefan Tegenfalk som debuterat med en deckare som blev så omfångsrik att han måste dela den i tre delar.

Han hade inte läst mycket mer än några av Enid Blytons Fem-böcker i barndomen och inte skrivit annat än sådant han måste i arbetet sedan i skolan (och då var det väl också tvunget). Men för tre år sedan fick han i present en kurs med en skrivcoach som på distans skulle hjälpa honom.

Någon större ambition hade han ju inte men läraren gav honom uppgifter och då gjorde han som hon sade.

Efter 3–4 gånger fick uppmaningen att han borde skriva ett bokmanus.

“Men jag hade ingen aning om vad!”

Rattfylla och juridik
Läraren stod på sig och han kom på ett synopsis. Han fick idén när han läste i en tidning om rattfyllot som vållat en dödsolycka och företagaren som undanhållit skatt. Rattfyllot fick ett kort straff medan skattesmitaren fick två års fängelse.

Han satte sig in i hur rättsapparaten fungerade och funderade över statens uppfattning att det är moraliskt undergrävande att inte betala skatt, men att just den delen inte är lika moraliskt allvarligt med dödsolyckor vid fylla.

Han satte igång att skriva och efter 3–4 sidor var han helt absorberad.

Och så har det fortsatt.

“Jag har förlorat 35 år av läsande och skrivande”, konstaterar han nu, 46 år gammal.

Skrivandet gick bra. Kanske alltför bra; han måste dela upp manuset i tre delar och planerade att ge ut en del i taget årligen 2009–2011.

Vad är medvetande?
Under skrivandet hamnade han i en del frågor som intresserade honom, bl a vad som är medvetande. Kan man klona hela människan? Han fick kontakt med forskare som arbetade med frågor om “medvetande”, och lärdomarna där har han vävt in.

Så är det en deckare, en thriller eller en bok om existentiella frågor?

Läs!

Han beskriver ett mörkt samhälle, ganska dystert och med inte så sympatiska personer.

“Så som saker tar plats i mitt huvud så blir texten.”

Han skriver om sådant han vill läsa om och på sånt sätt att han själv vill läsa det.

Stefan Tegenfalk kommer inte från någon litterär familj, säger han. Han arbetar med att forska och utveckla telekommunikation. Skrivandet är ju också kommunikation.

Förläggare
Men ska en text nå andra måste den förmedlas. Läraren på skrivkursen drev ett eget förlag och ville ge ut den.

Det var nu inte så enkelt och resultatet inte så bra.

Tillsammans med en författarkollega kom han fram till att de måste fixa utgivningen själva. Så: starta eget förlag! Och ge ut böckerna igen, förbättrade.

Han hade varit egen företagare tidigare vilket underlättade. De startade förlaget Massolit. Namnet kommer från Sovjettiden och ett litterärt sällskap i Moskva och betyder “litteratur för massorna”.

Inte en dålig ambition.

Det har faktiskt gått mycket bra. Nu finns anställda, heltidsarbetande förlagschef och andra som marknadsför och säljer. De har skaffat utgivningsrätt till utländska författare och nyligen värvat Varg Gyllander från hans tidigare förlag.

“Men det är tufft i bokbranschen.”

Stefan är fortfarande delägare i förlaget men ägnar sig åt att utveckla telekommunikationerna och åt skrivande. Då är han okontaktbar.

Skrivabstinens
“När jag var klar så fick jag abstinenssynptom, så en ny bok är på gång. Den blir lite annorlunda, med ett annat språk. Titeln blir Pianostämmaren. Men det är svårt att hinna med att läsa…”

Han är glad över att hans debut fått övervägande positivt mottagande. En morgon fick han ett samtal från en bekant som sa: Din bok är i tv!

Det blir mer tv: SVT har köpt rättigheterna till böckerna. Då skyndade han sig att göra om webbsidan för böckerna så att huvudpersonerna blev som han ville. Får se hur tv klarar det.

Kolla själva: http://www.stefantegenfalk.com/
Massolit: http://massolit.se/

Det skrivs inte många framtidsthrillers i Sverige. Därför är Erika Johanssons debutroman intressant och ovanlig. Hon har förlagt handlingen i sin bok till en steril planet som heter K55. De är innevånarna isolerade från omvärlden på grund av att en pest har härjat där och människorna hålls därför instängda under jorden.

Boken handlar om Grupp Bravo som leds av Eddi Lorenz, som utvecklas till att bli en riktig hjälte. De har en målsättning att bryta isoleringen, men många och mycket mörka krafter försöker sätta käppar i hjulet. Det blir både våldsamt och dramatiskt när de onda och de goda drabbar samman. Dessutom är det länge oklart vilka som står på den ena eller andra sidan.

I SF-romaner i allmänhet och i denna också har författaren stor frihet att fabulera eftersom man aldrig vet hur framtiden kommer att se ut. Det är spännande att se hur författaren ser den kommande utvecklingen. Det blir naturligtvis många teknik- och IT-innovationer, men ändå inte överväldigande. Dessutom söker personerna hela tiden efter den tid som varit. Nutiden verkar vara den bästa.

Författaren använder sig av flera återkopplingar till dagens kultur i form av författare, tonsättare och t o m viner. Det var bättre förr. En stillsam humor kryddar också handlingen.

Jag har alltid haft ganska svårt för SF-genren, men denna bok hade mer läsvärde än de flesta jag konsumerat.

NISSE SCHERMAN

Debutanten Magnus Montelius (bilden överst) berättade om sin thriller Mannen från Albanien. En roman om ett förräderi. Boken har sin botten i vänsterrörelsen på 60- och 70-talet, men tilldrar sig på 90-talet. Författaren berättade om sin bok på ett inspirerande sätt och skådespelaren Tomas Bolme (bilden underst)  läste några stycken högt.

Presentationen skapade stor nyfikenhet. Boken verkar innehålla spänning, historiskt intressanta ämnen, och inte minst humor. Recension kommer!