ZILCH

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Recension

av Mikael Furugärde
Norstedts 1996

Zilch är en liten (bokstavligt talat, formatet är 13 x 18 cm, och sidantalet dryga hundra; något som resulterat i en mycket estetiskt tilltalande förpackning) absurd bagatell i kiosklitterär anda; pulp fiction med andra ord. Den utspelas i en stad modell större i en nära framtid (det är åtminstone vad det omedelbara intrycket ger vid handen men det kan lika gärna vara sjuttiotal eller samtid) där berättarjaget är verksam som gatusäljare av Belleface, en mysko ansiktsmassageapparat med inbyggd radiodel. Han har en gammal, tycks det, far som äger produkten och affären huvudpersonen står framför – och en flickvän, som han har ett, tja, vad skall man säga, sporadiskt förhållande med. Så långt är allt glasklart. Zilch är ett pussel. Nämnda bitar ligger någorlunda nära varandra någonstans i mitten. Sedan slängs vi till ytterligare några, de flesta föreställande gangsters modell amerikanska sjuttiotalshallickar. Men sjuttiofem procent av pusselbitarna saknas helt. Titeln talar sitt tydliga språk – ”zilch” är slang för inget, noll, nada, zero och är egentligen den viktigaste pusselbilen, pusslets grundbult.

Furugärde skriver väl och underhållande, roande och målande. Det vilar inga ledsamheter över verket och trots att strukturen är skissartad fångar uppbyggnaden. Jag skulle gärna läsa en ”tyngre” roman om huvudpersonen och hans värld. Som det nu är räcker den till en timmas tågresa. Varför det riktigt stora frågetecknet blir om priset, cirka 210 kronor, står i rimlig proportion till det trivsamma, men trots allt lättviktiga underhållningsvärdet. Zilch som tidsfördriv är som synes inte alldeles gratis.

CYRIL TÖNISBERG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22