WINSTON Churchill och den brittiska världsordningens slut

Oct 23rd, 2013 | By | Category: 2013-10 okt, Recension

Omslag till WinstonAv Svante Nordin
Atlantis 2013
ISBN 978-91-7353-646-2, 544 sid

På kort tid har det dykt upp två svenska biografier om Winston Churchill (1874–1965). Winston Churchill Del 1 1874–1939 av Bengt Liljegren och nu WINSTON Churchill och den brittiska världsordningens slut av Svante Nordin. I fjol kom också statsvetaren Per Adler med boken Churchill i talarstolen som behandlade mannens retoriska konst.

Det är kanske Churchills förmåga att formulera sig som gett honom den gloria som fortfarande skiner kring den något kala hjässan. Den gav honom Nobelpriset i litteratur 1953 för The Second World War som åren 1948–1954 utkom i sex band. Det låg alltså en del i Churchills uttalande ”Historien kommer att vara god mot mig, för jag tänker skriva den”. Inte enbart den historia som behandlade hans egen tid blev skriven. Han skrev om allt möjligt, sina släktingar, synpunkter på både det ena och andra inte minst om godis som cigarrer och champagne (som skulle serveras kall och vara gratis).

Han var ”mannen som räddade Europa från Hitler” under andra världskriget men han var också den som till ingen nytta offrade mängder av samväldets soldater i ett fruktlöst försök att ta Turkiet via Gallipoli under det första världskriget. Utan tvivel var han hängiven imperiet (det främjade hans karriär) och han tvekade inte att förorda gaskrig i 1920-talets Irak.

Winston Churchills liv i korthet beskrivs här i Dast i min recension av Bengt Liljegrens bok och behöver därför inte upprepas.

Svante NordinDet mest extrema är förmodligen mannens förmåga att finnas på plats där stora händelser inträffade, oavsett om det gällde krig eller börskrascher. Många ser början till en statsman här medan andra menar att den hänsynslöse, självupptagne, odräglige och opålitlige karriäristen helt agerade i egen sak. Var och en må se huvudpersonen ur egen synvinkel. Jag uppfattar det som om Svante Nordin gör det med silkesvantarna på, är lojal mot sin huvudperson och polemiserar lite med andra forskares åsikter.

Rasisten, antidemokraten och antifeministen Churchill har skickligt och aningen ironiskt odlat fram myten om sig själv som det ensamma geniet, en arbetsmyra med smak för lyx, god mat och goda drycker. Kanske har idéhistorikern Nordin låtit sig lockas av denna bild när han via Churchill ser på den brittiska imperialismen och dess kronjuvel Indien. Storbritanniens storhet kom ur den industriella revolutionen och genom att Britannia ruled the waves kunde man länge flyta ovanpå, om skämtet tillåts. Sedan började andra länder komma i kapp och denna affärsmässiga kapprustning tog hårt på krafterna. Aristokraten Winston föddes 1874 i ett imperium som var sagolikt starkt och det präglade honom. Under hela sitt liv satte han aldrig sin fot i en buss eller en tunnelbanevagn. När han dog 1965 hade tiderna förändrats, ”den lille nakne fakiren” Gandhi var en av orsakerna till att juvelen i kronan inte längre tillhörde Storbritannien. De flesta andra erövringar hade också försvunnit.

Vid andra världskrigets slut förstod Churchill att det brittiska imperiets metodik började bli otidsenlig och måste få hjälp från annat håll. Han skrämdes av den kommunistiska retoriken och expansionsviljan och hoppas på Amerika som alternativ till de östliga diktaturerna. Han ville se stater med engelskspråkiga undersåtar sprida demokrati, välstånd och de egna idéerna till resten av världens folk.

När det gäller den tanken har han ju delvis fått rätt.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22