WINSTON CHURCHILL Del 2 1939–1965

Dec 1st, 2014 | By | Category: 2014-12 dec, Recension

Omslag till Winston Churchill 2Av Bengt Liljegren
Historiska Media, 2014
ISBN 978-91-7545-027-8, 335 sidor

Jag skrev översvallande i Dast när första delen av Liljegrens stora opus om Winston Churchill (1874–1965) kom ut härom året. Lika förtjust är jag i hans andra del som behandlar tiden för Andra världskriget fram till den store statsmannens död. Det är ju från den tiden vi lite äldre minns honom bäst: den rundhyllte mannen med cigarren och V-tecknet, karlen som med sin oftast bländande retorik gav de ickenazistiska människorna mod och kraft att uthärda de svåra krigsåren. Han var en älskad ledare under kriget men efter den stora konflikten ratades han av det engelska folket i det första fredsvalet efter 1945. Visserligen återkom Churchill till regeringen, men det var svårt för honom att leda landet när han inte längre fick kräva medborgarnas blod, möda, tårar och svett. Han fick Nobels litteraturpris 1953 och han dog smått senil och nästan obsolet när efterkrigs-Englands nya stora idoler The Beatles toppade alla förstasidor.

Det finns många som ser Hitlers mesta antagonist som 1900-talets kanske störste statsman och det är odiskutabelt att det var tack vare honom som Storbritannien lyckades hålla stånd mot nazisternas krigsmaskin. Många ser honom också som ett helgon, men den saken vederlägger Liljegren. Mannen var betydligt mer komplicerad. Han var intelligent och slagfärdig, var kanske till överdrift fantasifull, en arbetsmyra av rang men hade också andra sidor. Hans syn på omvärlden var gammalmodig redan under det förra seklet, rent ut sagt rasistisk när det gällde kineser, indier och andra människor med avvikande hudpigment. Över sådana ansåg han att britterna hade Guds uppdrag att härska. Däremot hyste han värme när det gällde judar.

Åren innan kriget bröt ut 1939 hade han inte mycket ont att säga om Adolf Hitler som genom expansiv politik fått ner arbetslösheten och någorlunda fått Tyskland på fötter efter Versaillefreden 1919, men redan i april 1933 var Churchill en av de första som karaktäriserade naziregimen som en förfärande diktatur. För det fick han mothugg av många som mindes hans insatser som marinminister under första världskriget, i synnerhet fiaskot vid Gallipoli i Turkiet.

Men detta ändrades när Hitler anföll Polen sedan Chamberleins ord om fred i vår tid visat sig vara munväder. Churchill kallades in igen och när Frankrike fallit i nazisternas händer 1940 fick han engelsmännen att vakna till den bistra verkligheten. Det var då han höll det berömda talet som innehöll orden:

“We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender”.

Denna del två av historien om Winston Churchills liv fokuserar mycket på mannens envishet och nyckfullhet, något som emellanåt plågade både hans generaler och allierade statsmän som Roosevelt. På något sätt lyckades de inblandade ledarna ändå jämka ihop sig. Churchill var så gott som ständigt på resande fot, alltid i samtal med viktiga personer. Han ville befinna sig där det hettade till, något som gav hans personlige livvakt under 18 år, Walter Henry Thompson, gråa hår. Men utan Churchills närvaro är det risk att kartan sett annorlunda ut i dag.

Bengt Liljegren, född 1961, är adjunkt och historiker och har ett förflutet som musiker i rockbanden Garbochock och Underjordiska Lyxorkestern, vilket förklarar intresset för Pink Floyd som han också beskrivit i biografisk form.

KJELL E. GENBERG

Bengt Liljegren

Bengt Liljegren. Foto Benjamin Andreasson

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22