WIKILEAKS Historien bakom sajten som förändrade en hel värld

Apr 13th, 2011 | By | Category: 2011-4 april, Recension

Omslag till WkileaksAv Daniel Domscheit-Berg
Inside WikiLeaks 2010
Översättning Frederik Sjögren
Forum 2011
ISBN 978-91-37-13696-7, 265 sidor, inbunden

I dokumentären ”Julian Assange – världens kärleksaffär” som premiärvisades på SvT1 den 7 mars framställs Daniel som den goda hjälten och den ärliga datornörden som kämpar för att frigöra informationen, sprida den för mänsklighetens bästa: ”Vårt samhälle behöver vakna individer, som inte lämnar ifrån sig sitt ansvar till en messias, fürer eller ledarhund … och som på grundval av bra information kan fatta kloka beslut” (sid. 258)

Assange framställs ofta som den skicklige kameleonten, en hacker av rang, en frälsare på dekis som spinner myter kring sin uppväxt och manipulerar massmedier och sina beundrare genom chat och digitala medier. Den bilden växer i boken och i dokumentären. En man som drog skam över Sverige och svenska rättsväsendet, en gestalt som lyckades få världen med sig mot svenskarna.

Daniel Domscheit-BergBerättelsen börjar 2008 när Daniel börjar göra ärenden åt Assange och slutar 2010 när Wikileaks-grundaren försöker försvara sig och gömma sig från svensk ”rättvisa” i England. Allt är så nytt i minnet: kvällstidningarnas rubriker, antisvenska demonstrationer och världens vrede samt cirkus kring Assanges utlämning. Det är en fröjd att få en läcka inifrån Wikileaks. Bokens svenska titel ”Historien bakom sajten som förändrade en hel värld” känns en aning högtravande. Jag skulle kalla den historien om Wikileaks uppgång och fall, historien om en man som förändrade bilden av Sverige under några hektiska dagar hösten 2010.

Daniel Domscheit-Bergs (aka Schmitt) roman WikiLeaks är en spännande skildring av modern internetaktivism.  Daniels berättarteknik påminner om den försmådda älskarens sorgetal, men framställningen har nerv och spänning som är värdig John le Carré romaner. Varje läcka är en thriller och pojkarnas äventyr påminner om kalla krigets bästa spionhistorier. Minns ni handböckerna från Guantanamobasen, Sarah Palins privata mejl, Scientologernas hemliga böcker, filmen Collateral Murder och de diplomatiska depescherna där Calle jämförs med en medelstor hund? Allt är så fräscht i minnet och allt gjorde stora nyheter världen över. Vi får en inblick i hur varje läcka hanterats och uppfattning om hur logistiken bakom spridningen fungerade.

Så här var det tänkt att gå till enligt texten på sid 250:

1.    Källorna laddar upp dokument
2.    Wikileaks teamet rensar dokument från metadata
3.    Medarbetare verifierar innehållet i dokument
4.    Beskriver sammanhanget med tillhörande text
5.    Publicerar

Enkel process som visar sig ha flera svaga punkter. Vad händer om det är flera hundra tusen dokument och inte hundra? Vad händer om metadata är kodad? Vad händer om sammanhanget är obegripligt eller avslöjar källan? Hur hanterar man alla dokument om serverkapacitet och rutinerna är bristfälliga. Hur prioriterar man det hela när man är några få betrodda i teamet? Det är en thriller rakt igenom och man häpnar över att killarna klarade det mesta trots alla odds.

Det är personligt och kul, skvaller och skildringar från en undergroundrörelse blandad med ett internationellt diplomatiskt spel på hög nivå. Batman och Robin är på jakt efter läckor i cyberrymden. De är ute efter stormakternas hemligheter. I en amerikansk dokumentär, Wikileaks:  War, Lies and Videotape (2011) säger Assange kaxigt något i stil med: ” Wikileaks är en virtuell plats, och självklart som på verkliga platser likt multinationella organisationer har vi infrastruktur, finansiella strukturer och människor utspridda över hela världen. Vi saknar endast en publik adress vilket vi har goda skäl för.”

Om vi ska tro Daniel, som var Assanges tekniker och vapendragare under nästan 2,5 år, så hölls Wikileaks.org-servrar ihop med tejp och ståltråd, kassan var oftast tom, säkerheten svajig. Arbete utfördes av massor med volontärer som föll för idén och för den karismatiske ledaren. Det är mycket intressant att följa vännernas resa och se hur undergroundrörelsen är tvungen att gifta sig med de gamla traditionella medierna som Guardian och NY Times för att nå sin publik.

Kunskapen ska vara fri på webben, sägs det ofta. ”Vi försökte att med varje läcka tänja gränsen för det genomförbara” skriver Daniel som försöker rättfärdiga sin roll i Wikileaks och göra upp med sin idol. ”Vi har insett att det inte finns några hemligheter på nätet”.  Jan Guillou lanserar en intressant idé, som lite förenklad kan sammanfattas som att överarbetade journalister var ytterst tacksamma att få massor med scoops som en skänk från ovan. Wikileaks i sin tur fick nödvändig kunskap och arbetskapacitet från yrkesfolk som kunde granska och tolka läckta rapporter och depescher.

I boken ser vi hur en mycket intressant och farlig symbios växer mellan hackare och press, där båda behöver varandra för att överleva.  Det är just symbiosen som förändrar en hel värld och inte Assange, Daniel och sajten. Med hjälp av läckor har vi fått en renässans för undersökande journalistik där journalister behöver förädla materialet och hoppa över den undersökande processen. Win win för alla – ägare, press och hackare.

De gamla grekerna hade många teorier om hur man skulle uppnå det ideala samhället på jorden. Nu har vi en strömning som säger att fri information är en nyckel till det perfekta samhället, till paradis på jorden. Det är en utopisk dröm, men en skön en och Wikileaks, OpenLeaks och Pirate Bay är ett sätt att nå ditt. Vi kan läsa statshemligheter, ladda ner den senaste musiken, twittra ,  men vi ”… uppfattar oss som ingenjörer som arbetar strukturellt… ” för en bättre värld. I slutet av boken skriver Daniel om sig och sina meningsfränder: ”…vi är ingenjörer…man kan tycka att vi är tråkiga” Yes, författaren är onekligen en tråkig person som bjuder på en rafflande berättelse som gnistrar och underhåller tack vare hans hat/kärleksobjekt – Julian.

ANDRÉ LOUTCHKO

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22