VINTERTRÄDET

Aug 1st, 2012 | By | Category: 2012-08 aug, Recension

Omslag till VinterträdetAv Ellen Mattsson
Bonniers 2012
ISBN 978-91-001-29774-4, 382 sid

Det här är en roman om Greta Garbo. Berättaren är hennes uppdiktade sekreterare i Hollywood, Vendela Berg.

Romanen utspelar sig runt 1930. Garbos glansperiod. Sekreteraren följer henne överallt, med eller utan Garbos alla älskare. En ytterligare aktör som ges stort utrymme är den dansk-svenske skådespelaren Nils Asther. Även han i Hollywood.

För att fånga romanen, dess innehåll och dess personer återger jag här ett par utdrag ur boken:

”… men jag kunde inte sluta prata om Greta, han var den ende jag mött som inte frågade om henne och just därför kunde jag prata så mycket jag ville, om hur skygg hon var och hur andra människors påflugenhet förstörde all glädje för henne och hur avskyvärt det var när folk påstod att det var ett pr-trick, de hade inte sett henne sitta och skaka på bilgolvet. Jag berättade om alla våra flyttningar och om fotograferna som gömt sig i garaget och alla roller som hon velat spela men inte fått, riktiga roller. Jag sa att jag inte ville lämna henne, för hon var som en blind, hon rörde sig genom världen som om hon befann sig under vattnet, det fanns alltid något annat mellan henne och resten av världen och hon visste om det, hon kunde inte bryta igenom. Hon var som ett vackert blint djur som alla tittade på men som själv inte kunde se någonting, och allt det människor såg reflekteras i hennes ögon var okänt för henne själv, hon var som en spegel och nästan död, nästan helt orörlig, hon sa nästan ingenting som var värt att lyssna på, tänkte inga tankar som gick att formulera, det var bäst för henne att var tyst och det var hon också, tyst, hon lät sig förevisas och visste hur hon skulle vrida kroppen och huvudet för att bilden skulle bli den bästa, men själv upplevde hon ingenting. Hon upplevde ingenting.”

Om denna människa måste man läsa 380 sidor.

Och så här uttrycker sig Nils Asther om Greta Garbo i denna roman Vinterträdet: ”Jag vet att hon inte har någon fantasi att tala om, fortsatte han. Och det där gåtfulla som alla pratar om är bara stelhet. En sorts reumatism. Hon kan inte ändra riktning. Man måste ha fantasi för att tänka ut en ny riktning, man måste ha fantasi för att kunna räkna ut varför människor beter sig som svin och förlåta dem för det. Hon har mycket svårt att förlåta, det är en sorts envishet, men det finns envishet som liknar dumhet också! En tjur som stångar sig till döds mot en mur är envis, men man beundrar den inte. Man måste väl kunna ändra sig och välja en ny väg om man redan slagit in på en annan.”

Språket är torftigt, handlingen är torftig, personerna och miljön är torftigt återgivna. Men kanske är det så här Ellen Mattsson vill skildra den intetsägande Garbo, som ändå var nyckfull, knullade friskt och var girig.

I så fall är det en lysande roman.

LENNART HÖGMAN

Ellen Mattsson

Ellen Mattsson. Foto Kerstin Lidell

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22