VASS EGG

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-2, Recension

Omslag till Vass eggAv Gillian Flynn
Sharp Objects 2006
Översatt av Maud Steen
Jentas 2006

Detta är en av de obehagligaste böcker jag läst, allra helst som den är så välskriven. Den kallas psykologisk thriller, och beteckningen är korrekt, men den är ännu mer en inifrånskildring av hur det känns att skada sig själv.

Huvudpersonen är en ung kvinnlig journalist som skickas till sin hemstad, som hon mycket medvetet inte besökt på många år för att slippa träffa sin mor och styvfar, för att bevaka morden på två unga flickor. Hennes chef hoppas att hon med sin lokalkännedom skall kunna leverera en så bra historia att tidningen får framgång. Han hoppas också att hennes kontakt med familjen skall hjälpa henne att må bättre.

Läsaren förstår snabbt att den kontakten inte är till någon hjälp. Den unga Camille avslöjar tidigt att hon ända sedan barndomen skurit sig, inte bara rispat utan skrivit ord, ord som på något sätt talar till henne. Nu är hon akut botad, men eftersom hela kroppen har ärr bär hon alltid långärmat, långbyxor och höghalsat. Bara ansiktet är fritt, och hon är mycket vacker.

Om någon i läsekretsen kommer ihåg boken och filmen Peyton Place från 50-talet så förstår ni hur småstadsmiljön beskrivs. Inte någon helt idyllisk plats, stora sociala skillnader, ungdomar som prövar droger och sex och de vuxna som hycklar och vägrar se vad som pågår. Den skildringen är ingen bra reklam för amerikanska småstäder, men det riktigt otäcka är huvudpersonens jagberättelse, där vi läsare förstår mer än vad hon själv orkar. Det är spännande, mycket spännande, mest för att läsarens empati med Camille hela tiden hålls levande: skall hon klara sitt liv?

Mordgåtorna får sin lösning. Är slutet lyckligt? Bedöm själv.

LEIF-RUNE STRANDELL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22