VÄRLDEN KÄNNER ELVIS PRESLEY – MEN INGEN KÄNNER MIG Elvis egna ord till Larry Geller kort före sin död

Nov 16th, 2014 | By | Category: 2014-11 nov, Recension

Omslag till Världen känner Elvis - men ingen känner migAv Bruno Tillander
Premium Publishing, 2014
ISBN 978-91-87581-02-1, 398 sidor

Det här är en verkligt grundlig bok. Jag är säker på att om Tillander fått veta att Elvis släppte en fjärt i Oklahoma skulle han ha åkt dit för att känna om det fanns något kvar av doften. Denna flit krossar en del illusioner. Som tonåring i mitten av 50-talet trodde jag fortfarande på det som stod i tidningarna och berättelsen om den unge sångaren från Tupelo i Mississippi var fascinerande och fick mig att vackla när det gällde min inställning till jazzens huvudpersoner (som länge varit mina husgudar) och till Tommy Steele.

Bruno TillanderTillander visar att mycket av de pressreleasebaserade ”fakta” som skrevs om artisten är osanna. Inte ens det hus på Old Saltillo Road där Elvis föddes ligger där man påstår att det alltid legat. Det har flyttats tio meter på grund av rasrisk. Inte heller hade den gode, religiöse pojken svarta lekkamrater som blev bjudna på jordnötsmackor av mamma Grace. De hårda Jim Crow-lagarna om rasåtskillnad skulle ha förhindrat det även om Grace, mot förmodan, skulle ha tänkt sig den välgörenheten. Familjen Presley bodde visserligen i slummen men på ”rätt” sida av järnvägsspåren. Vita och svarta umgicks inte.

Så Elvis hörde knappast någon svart musik under sin tidiga uppväxt. Familjens radio spelade gospel, storbandsjazz och countrymusik från Grand Ole Opry. Blues var inte rumsrent.

Han var inte ens lastbilschaufför. Här har man trott att unge Elvis kuskade på vägarna i nån slags långtradare och sög i sig sydstaternas kultur och musik på jukejoints vid vägkanten. Icke, sa Nicke. Han körde visserligen bil, men det var en lätt budbil som levererade varor åt arbetsgivaren Crown Electric Company.

Men han sjöng faktiskt in sina första skivor på etiketten Sun. Alltid något.

Men Tillanders berättelse handlar om mer än huvudpersonen Elvis. Den beskriver miljön där han växte upp, fick sina första arbeten, lärde sig älska vapen som den reaktionär han var, hatade vänsteridéer och stödde Vietnamkriget eftersom idolen John Wayne också gjorde det.

Tillander målar med bred pensel upp tiden, girigheten (personifierad av managern Tom Parker), den religiösa tro som präglade det bibelbälte där Mississippi och Tennessee ingår. Han berättar om alla de artister som på något sätt påverkade av Elvis och troligen själva blev påverkade av honom. Boken tar oss förbi Hollywood-Elvis och sätter honom i ett socialt och tidsriktigt sammanhang. Kanske ger den på sitt sätt en bild av ett dåtida USA som är sannare än den filtrerade som ofta kommer till tals i svenska media.

Eftersom boken också har ”gästbidrag” från de fem skribenterna Larry Geller, George Klein, Tom Morgan Jr., Barbara Hearn och Åke Ölvestad är det naturligtvis oundvikligt att det förekommer upprepningar och man kan bli trött på alla dessa semesterbilder från ”resor i Elvis fotspår” men å andra sidan är bildmaterialet så rikt att man nästan blir överväldigad.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22