VÄRLDAR RUNT HÖRNET

Mar 12th, 2010 | By | Category: 2005-1, Recension

Av Denis Lindbohm
Aleph bokförlag 2005

Det är något av en händelse och en högtid att det kommer en sf-bok av Denis Lindbohm. Han har länge haft svårt att få sina sf-berättelser utgivna och har i stället varje år kommit med en esoterisk bok inom New Agegenren. Men helst skriver Lindbohm sf och han är en av de få stora vi har. Denna novellsamling innehåller pärlor som legat dolda i gamla magasin. De har 28 års spännvidd i tiden. Från Gryningsbarn ur Häpna nr 4/1958 till Vilddjurets dotter ur Jules Verne Magasinet nr 41 8/1986. 1969 bad jag Denis Lindbohm att skriva en space operanovell för publicering. Han rev bums av Den bottenlösa brunnen om det häftiga paret Laird & Siljita. Det var en chock! Jag hade aldrig förr läst någon författare som med så glatt humör, så sprudlande humor och så fräsigt språk tog sin an space opera genren och gudarna ska veta att jag alltsedan koltåldern läst rymdoperor så ögonen blödde. Jag läste om Den bottenlösa brunnen gång på gång. Stilmässigt var berättelsen en innovation och jag har alltid haft i tankarna att en dag så borde hans Laird & Siljita-noveller och romaner ges ut samlade i bokform. Här finns i alla fall två av dem och när jag nu inom ramen för utökade erfarenhets- och referensramar läser om Laird- & Siljita-novellerna Den bottenlösa brunnen och Ett snitt i tiden, som är en väl turnerad tidsreseberättelse någonstans mitt emellan H. G. Welles och Philip K. Dick, finner jag ingen anledning att ändra uppfattning. De har kvar sitt Denis-sting! Gryningsbarn är en psykologisk evolutionsthriller, som får mig att tänka på dagens barn som tankar musik från Internet. Redan i Häpna nr 3/1964 jobbade Lindbohm med ”datamaskiner” i form av ”elektronhjärnor” i den finurliga bagatellen Klara papper! Med O’Henry-knorr. Genrer som mainstream, deckare, fantasy och horror kan alla behandla existentiella frågor, men sf-genren är den genre som definitionsmässigt kan sägas vara näst intill existentiell till sin natur både på bredden, höjden och längden samt i tiden. Det gäller i allra högsta grad novellen Färdens slut. Själens labyrint behandlar också den tillvarons problematik, här med en odödligVÄRLDAR RUNT HÖRNET Av Denis Lindbohm Aleph bokförlag 2005 Det är något av en händelse och en högtid att det kommer en sf-bok av Denis Lindbohm. Han har länge haft svårt att få sina sf-berättelser utgivna och har i stället varje år kommit med en esoterisk bok inom New Agegenren. Men helst skriver Lindbohm sf och han är en av de få stora vi har. Denna novellsamling innehåller pärlor som legat dolda i gamla magasin. De har 28 års spännvidd i tiden. Från Gryningsbarn ur Häpna nr 4/1958 till Vilddjurets dotter ur Jules Verne Magasinet nr 41 8/1986. 1969 bad jag Denis Lindbohm att skriva en space operanovell för publicering. Han rev bums av Den bottenlösa brunnen om det häftiga paret Laird & Siljita. Det var en chock! Jag hade aldrig förr läst någon författare som med så glatt humör, så sprudlande humor och så fräsigt språk tog sin an space opera genren och gudarna ska veta att jag alltsedan koltåldern läst rymdoperor så ögonen blödde. Jag läste om Den bottenlösa brunnen gång på gång. Stilmässigt var berättelsen en innovation och jag har alltid haft i tankarna att en dag så borde hans Laird & Siljita-noveller och romaner ges ut samlade i bokform. Här finns i alla fall två av dem och när jag nu inom ramen för utökade erfarenhets- och referensramar läser om Laird- & Siljita-novellerna Den bottenlösa brunnen och Ett snitt i tiden, som är en väl turnerad tidsreseberättelse någonstans mitt emellan H. G. Welles och Philip K. Dick, finner jag ingen anledning att ändra uppfattning. De har kvar sitt Denis-sting! Gryningsbarn är en psykologisk evolutionsthriller, som får mig att tänka på dagens barn som tankar musik från Internet. Redan i Häpna nr 3/1964 jobbade Lindbohm med ”datamaskiner” i form av ”elektronhjärnor” i den finurliga bagatellen Klara papper! Med O’Henry-knorr. Genrer som mainstream, deckare, fantasy och horror kan alla behandla existentiella frågor, men sf-genren är den genre som definitionsmässigt kan sägas vara näst intill existentiell till sin natur både på bredden, höjden och längden samt i tiden. Det gäller i allra högsta grad novellen Färdens slut. Själens labyrint behandlar också den tillvarons problematik, här med en odödlig diktator som katalysator medan En dröm av kärlek känns som en variation av någon av Bradburys mars-noveller. Den avslutande Vilddjurets dotter börjar som en fantasy men utmynnar i teknikförnekande sf, återigen med en diktator, men det är diktatorns dotter som är handlingens katalysator. De fem sista novellerna har hämtats ur Jules Verne Magasinet. Det är alltså Sam J. Lundwalls förtjänst att de överhuvudtaget tryckts en gång. Men det finns mer och den här utgåvan understryker vikten av att allt Denis Lindbohm skrivit i genren publiceras. BERTIL FALK diktator som katalysator medan En dröm av kärlek känns som en variation av någon av Bradburys mars-noveller. Den avslutande Vilddjurets dotter börjar som en fantasy men utmynnar i teknikförnekande sf, återigen med en diktator, men det är diktatorns dotter som är handlingens katalysator. De fem sista novellerna har hämtats ur Jules Verne Magasinet. Det är alltså Sam J. Lundwalls förtjänst att de överhuvudtaget tryckts en gång. Men det finns mer och den här utgåvan understryker vikten av att allt Denis Lindbohm skrivit i genren publiceras

BERTIL FALK

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22