VÅR EGEN FÖRRÄDARE

Nov 6th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Vår egen förrädareAv John le Carré
Our Kind of Traitor 2010
Ö
versatt av Kjell Waltman
Albert Bonniers 2010

Det kalla kriget är slut men 79-årige John le Carré (egentligen David John Moore Cornwell) fortsätter att skriva böcker om förrädare. Vår egen förrädare handlar om den ryske penningtvättaren Dima, stor på området internationellt, men nu har han råkat i krakel med sin uppdragsgivare och anser sig behöva asyl i Storbritannien. För att få det behöver han ha något att byta med – och det har han. Nämligen kunskap om olagliga monetära transaktioner där engelska medlemmar av The Parliament och till råga på allt en före detta spionchef är inblandade.

Men han anser att han inte kan gå den rakaste vägen. I stället tar han på den västindiska ön Antigua kontakt med ett brittiskt par – Perry och Gail Makepeace – som han imponerar på med sin tennis och dyrbara vanor. Perry, amatöridottsman och lärare i Oxford, får förfrågan om han kan förmedla kontakt med den brittiska underrättelsetjänsten. Nu blir Perry än mer upphetsad och han beskrivs närmast satiriskt som en naiv typ. Satiren fortsätter i le Carrés gestaltande av farlige men ack så ”snälle” ryske oligarkkramaren. Han är ett slags maffiatyp och beskrivs ungefär som författaren tidigare berättat om den ryska underrättelsetjänsten KGB:s underhuggare. Men tidigare fanns en hetta i det le Carré skrev. Nu har han tappat den och ersatt den med en mycket kylig men mycket effektiv berättarstil. På sätt och vis skriver le Carré bättre än någonsin (kanske skall det intryckets beröm också delas av översättaren Kjell Waltman) men mitt i alltsammans får man för sig att han tröttnar och låter rutinen ta över. Det känns kallt.

John le CarréMen rutin är inget man ska nonchalera. Detta är John le Carrés tjugotredje roman sedan debuten med Spionen som kom in från kylan 1964. Han har arbetat inom underrättelsebranschen och vet var spegelkrigets speglar ska sättas upp.

I sina tidigare böcker var han noga med att den röda tråden inte gick sönder. I denna, den elfte romanen sedan Berlinmuren föll, saknar jag detta. Och att Vår egen förrädare inte är särskilt underhållande eller ens spännande känns också som ett litet förräderi.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22