VANDRAREN

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-2, Recension

Av Alan Warner
The Man Who Walks 2002
Översatt av Einar Heckscher
Norstedts 2005

Om man berättar att en romanintrig är en skröna brukar detta av somliga ses som avskräckande. Det här är en skröna och en road movie, men bli för tusan inte avskräckt trots att huvudpersonen Vandraren är en mycket kufisk person som befinner sig i ett knappt igenkännligt Skottland befolkat av psykopater, original och sadistiska typer.

Vandraren är en törstig man med egna vanor. När han slängt i sig ett par dussin supar på puben brukar han plocka ut sitt emaljöga för att ersätta det med ett annat för att bli likt det riktiga som vid det här laget är rätt rödsprängt. Han har ett till också – ett med en lampa som används för att skrämmas.

När den här intrigen sätter igång har Vandraren slutat ta sin medicin, stulit en massa pengar från en pub och börjat trava norröver. Systersonen får i uppdrag att leta rätt på morbror. Det är en framåt kille, slug och illistig och genom historien som är fylld av grovkorning humor får man följa en jakt som inte liknar mycket annat i litteraturen.

På bokens baksida står att Warner är ett geni. Jag vet inte om det är sant, eller hur man mäter sådant, men den här galna romanen gör att jag absolut inte säger emot.

LENNART BRÅDING



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22