Av Gösta Pettersson
Bonniers Kriminalklassiker 2001

Elektroexports chef, direktör Falk, hittas skjuten på sin post av jaktlaget, bestående av disponent Strandberg, bankdirektör Dahlgren och lektor Borg. Ett vådaskott, gissar man. Polisen tillkallas för ordningens skull och Kriminalöverkonstapel (bara det… ) Hall får till uppgift av stadspolischefen (inte dåligt) att besöka platsen för olyckshändelsen. Det visar sig snart att det inte kan handla om en vådaskjutning. Den skarpa iakttagaren Hall är säker på att det handlar om ett mord. Jaktbröderna blir naturligtvis föremål för förhör.

Snart framkommer det att Falk haft en älskarinna, han har köpt dyrbara smycken till henne. Hon har haft till vana att ringa till honom på kontoret, kan hans sekreterare berätta, men hon har aldrig uppgivit sitt namn.

Hall får i sitt sökande hennes namn och adress och möter en ung arrogant kvinna som erkänner att hon umgåtts med Falk, men är mycket fåordig och tycks inte sörja sin vän. När Hall söker henne igen för mer information är hon inte hemma. Portvakten berättar att hon inte varit hemma på ett par veckor och tycker det är konstigt att hon inte sagt till att hon skulle resa bort, vilket hon alltid gjort tidigare. Hennes bästa vän säger detsamma. – Ulla talade alltid om för mig när hon skulle: resa och vart. Flera som möjligen kan tänkas vara misstänkta dyker upp. Dir. Falk har inte varit känd för sin vänlighet och har trampat på många ömma tår.

Hall får ett styvt jobb att utreda allas förehavanden på dagen för mordet. Besöken på mordplatsen Wallåker i Sörmland (inte att förväxla med Wallåker i Skåne), där Falk hade sin gård nära Mälaren, Sigtuna, är närmaste stad, ger mycket litet. Men så hittar överkonstapeln en del intressanta fynd och avslöjar många lögner, som leder till lösningen. Hans tålamod, snille och skarpsinne har ”landat” inte bara en men två mördare: bakom lås och bom.

Tänk vilka tider, ingen TV, bara radio, man hade hembiträde, förhören stenograferades, ingen databas att ta till i sökandet av fakta, och ord som frambragt, när använde vi oss av det, eller när gjorde vi en avringning (kan du se veven?). Det var människor det gällde.

Skön läsning.

MARGARETA MORELIUS