UTMARKER

Mar 18th, 2016 | By | Category: 2016-03 mars, Recension

Omslag till UtmarkerAv Arne Dahl [pseud för Jan Arnald]
Albert Bonniers Förlag, 2016
ISBN 978-91-0-015497-4, 384 sidor

Seriemördare har kommit att bli deckargenrens nya stapelvara och Arne Dahls nya polisiära huvudperson Sam Berger försöker övertyga sina chefer om att en sådan härjar i Stockholm trots att man ännu inte hittat några offer. Till skillnad från i romanerna om Opcop och A-gruppen har författaren här dragit ner rollbesättningen till i huvudsak två viktiga personer, håller sig nästan enbart i Sverige och har dessutom undvikit att skriva en tegelsten.

Som alltid skriver han alldeles ypperlig prosa och har konstruerat en intrig som gör boken till en aningen krånglig och snårig men smått andlös bladvändare. Att Dahl/Arnald sprudlar av berättarglädje i den här boken är tydligt, vilket gör det lite konstigt att den innehåller så lite humor. Om man inte räknar namnet på poliskollegan Molly Blom dit, en dam vars namn i något annan stavning förekommer i James Joyses Ulysses – även kallad Odyssevs ibland.

Hans nya huvudperson är en klassisk romansnut, något av en kliché som sätter jobbet främst och familjen på mellanhand och har en rätt gammalmodig syn på tillvaron. Men Dahl leker med begreppet och lyckas faktiskt turnera stereotypen och få hon till en rätt schysst människa av kött och blod som lägger all sin kraft på att försöka hitta en kidnappad femtonårig tös som försvunnit från sin skola.

Naturligtvis har skeendet sin bakgrund i det förflutna med kursiverade bakåtblickar men när man tror att man har lösningen inom räckhåll vänder han på steken och lyckas åter förvirra. Polismaneret är tekniskt modernt och naturligtvis måste hans poliser på känt deckarvis bryta mot regler, men en sådan sak går lätt att köpa i den här historien. Och upplösningen går inte heller av för hackor.

Arne Dahl är alltså en pseudonym för Jan Arnald, född 1963 och bosatt i Stockholm och Berlin. Som Arne Dahl debuterade han 1998 med Ont blod och 1990 debuterade han under eget namn med romanen Chiosmassakern. Han disputerade på avhandlingen Genrernas tyranni om Artur Lundkvist 1995. Han etablerades på allvar som deckarförfattare med romanerna om A-gruppen (1998–2007) som följdes upp med den fristående fortsättningen om Opcop, en kvartett som inleddes med Viskleken (2011). Den boken utsågs till årets bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Arnald är dessutom verksam som litteratur- och teaterkritiker samt redaktör för kulturtidskriften Aiolos.

PER MAGNUSSON

Vi förknippar Arne Dahl med serierna om A-gruppen (filmade av SVT) och Opcop. Båda romansviterna innehåller stora poliskollektiv och har oftast stora internationella brottsförgreningar. Dessutom brukar brotten vara extremt komplicerade, med många sidospår, och därför ytterst svåra att lösa. Kraven på poliserna är stora och böckerna har varit i tegelstensformat.

Men nu har författaren valt att göra, om inte en helomvändning, så i alla fall att skriva något nästan helt motsatt. Boken har ett mer hanterligt sidformat. Allt tilldrar sig i Sverige utan större internationella kopplingar och förvecklingar. Poliserna i huvudrollen är i princip bara två. Det som Arne Dahl inte kan undvika är att konstruera intriger som flyger och far åt olika håll. Inget är vad det synes vara. Det är extremt omöjligt att gissa vad som döljer sig bakom närmaste hörn. När författaren nu har förenklat mycket av ramverket så kanske även intrigen hade tjänat på att vara mer rättfram.

Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) tillhör ändå de mest skickliga thrillerförfattarna i landet. Han kan skapa spänning med små medel, hans språk flyter på och är både komplicerat och lättläst på samma gång. De oväntade vändningarna i handlingen gör att det är svårt att avsluta boken innan sista sidan är läst.

Polisen Sam Berger tror att en seriemördare härjar i Stockholm, men han får inte medhåll av sina chefer. Det finns inga kroppar, alltså inga mord. Sam och hans kollegor spanar upp den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha insikter i fallet som vänder allt upp och ned. De förmodade brotten har eventuellt förgreningar bakåt till Sams barndom, och även Nathalies, vem hon nu egentligen är?

Det är svårt att tycka illa om Arne Dahls böcker. De är så infernaliskt spännande och välskrivna. Jämfört med de tidigare saknar jag dock den humor jag vet att författaren besitter. Och de olika krumbukterna i intrigen kanske är några för många. Men läs den ändå, och bli oundvikligen fast.

NISSE SCHERMAN

Arne Dahl/Jan Arnald

Arne Dahl/Jan Arnald. Foto Sara Arnald

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22