UTAN HEDER OCH SAMVETE

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Recension

Av Marie Jönsson
Bäckströms förlag 2005

Ett mord inträffar hos skattemyndigheten i Helsingborg – där författaren för övrigt arbetar. Offret har en lapp med ett namn i sin väska: revisor Mona Stensson. Mona undrar över vad detta kan betyda och börjar undersöka saken tillsammans med en intresserad kollega. De två far kors och tvärs genom Skåne i sin jakt på gåtans lösning. De kontaktar släktingar till den döda, uppträder i förklädnad, trasslar sig in i arkiv och dataprogram, smiter från jobbet, läser olovligen brev och andra handlingar, besöker begravningar och restauranger med kopplingar till den döda och en hel del annat. Naturligtvis lyckas de så småningom få fast mördaren.

Den här deckaren är lite speciell, det var länge sedan jag läste något liknande. Den är berättad i jag-form och har en trivsam och humoristisk ton. Här finns många roliga miljöer och situationer beskrivna – den satiriska ådran hos Marie Jönsson är påtaglig. Det är här berättelsen har sin styrka; detta är en paradoxalt rättvisande bild av en förvaltning i förfall, helt i händerna på reklammakare och charlataner och med fel fokus för verksamheten. Stickspåren ut i förment kundorientering är på pricken beskrivna och lämnar en obehaglig tvekan om offentlig verksamhet efter sig hos läsaren.

Själva intrigen och upplösningen däremot är inte lika starka. Här finns en naivitet och enkelhet som är ganska ovanlig nu för tiden. Oskuldsfullt och hemsnickrat slingrar sig berättelsen framåt, obekymrad om moderna stilgrepp för att öka spänningen och den litterära kvaliteten. Det är som om romanen vore skriven långt före såväl Ed McBain som Håkan Nesser och Val McDermid. Mina tankar går till Kalle Blomkvist eller varför inte till Maria Lang? Här finns samma amatörmässighet i detektivarbetet och samma världsbild präglad av bymentalitet, samma knepochknåpatmosfär, samma samarbete med polisen, där det är polisen som är på efterkälken, samma 50-talsaktiga ton i skildringen av privatlivet och samma hemvävda intrig. Men det måste förstås sägas att Utan heder och samvete är betydligt bättre än Maria Langs bästa.

KERSTIN WALL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22