TVÅ SÄLLSAMMA BERÄTTELSER

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Recension

Av Aurora Ljungstedt
Aleph Bokförlag 2002

”Betänkligt är hennes sätt att låta intrigerna påverkas av öfvernaturliga tilldragelser, som kvarstå oförklarade eller stundom omöjliga att förlika med gränserna för mänsklig förmåga”, heter det i Nordisk Familjeboks Uggleupplaga från sekelskiftet kring 1900 om Aurora Ljungstedt (1821-1908). Det som då låg denna författarinna av sensationsromaner till last är numera närmast en tillgång. Hon var bortglömd nästan ett helt sekel, men de båda akademikerna Lars Wendelius och Yvonne Leffler har uppmärksammat henne.

Aleph Bokförlag har hakat på och under den föga uppseendeväckande samlingstiteln Två sällsamma berättelser gett ut två miniromaner av henne; En gubbes minnen och Harolds skugga, den senare en parallellt till Stevensons Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Hennes berättarteknik präglas i båda berättelserna av jag-personer i form av förälskade unga män, som mestadels följer den kusliga handlingen genom att ligga gömda i snår och spionera eller tjuvlyssna bakom draperier när de inte spejar in eller ut genom fönster. På sätt och vis ömkliga fluktarhjältar. Till min överraskning är fru Ljungstedt emellertid inte bara läsbar utan läsvärd. Det sägs att unga människor inte klarar av gamla texter med alla ”ty”, ”stundom”, ”ehuru”, ”likväl” och andra i dag mindre vanliga vardagsord. Ovanan och otåligheten stöter bort. Det intressanta med Aurora är att hennes språk nästan bara ter sig aningen uppstyltat i direkt anföring, medan de berättande partierna känns fräscha och målande. Hur mycket det beror på redigering är emellertid inte gott att veta utan att ha sett originaltexten. Det heter nämligen att ”Stavning och vissa uttryck har moderniserats.” Men Aurora Ljungstedt hade en osedvanlig förmåga att skapa stämningar och fascinerande intriger. Hade hon skrivit på engelska skulle Harolds skugga i dag varit en klassiker precis som Dr. Jekyll & Mr. Hyde är.

Detta är två exempel på dolda parior som inte passerat den uppblåsta svenska finkulturens smala nålsögon. Aurora har av Yvonne Leffler för övrigt utpekats som Sveriges första riktiga deckarförfattare, men de här berättelserna är inga deckare. Förlaget menar att Harolds skugga kan ”betraktas som ett tidigt exempel på science fiction i och med att mysteriet rationaliseras på ett mer eller mindre naturvetenskapligt sätt.” Må dä,

BERTIL FALK

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22