TVÅ GÅNGER ÄR EN VANA

Sep 25th, 2011 | By | Category: 2011-9 sep, Recension

Omslag till Två gånger är en vanaAv Denise Rudberg
Norstedts 2011

ISBN 978-91-1-303352-5

På 70-talet kämpade en rad deckarförfattare för att höja kriminalromanens kvalitet och status. Jan-Olof Ekholm gjorde djupdykningar i miljön, genom att uppleva den – han åkte Vasaloppet, for på Göta Kanal och skrev in sig på hälsohem. I sådana spännande miljöer placerade han ut sin antihjälte Göran Sandahl. Proffspsykiatern Ulf Durling åstadkom djupdykningar i psyket. K Arne Blom kartlade våldets mekanismer. Han ledde flera år Skånska Deckarsällskapet som verkligen vågade kämpa för en litterärt godtagbar deckargenre.

Men ett gäng konservativa kritiker gick emot alla sådana försök. Deckarna skulle bli vid sin läst! Och trots alla goda krafter omvandlades Maria Langs usla pusselböcker till minst lika slappa polisrutinromaner. Författarna struntade i litteraturen och blev lönsamma firmamärken. Felet är främst ett gäng samvetslösa och okunniga kritikers.

Denise RudbergNär nu storförlaget Norstedts presenterar Två gånger är en vana av Denise Rudberg, ingår den i en serie “där alla böcker redan är sålda till SF för att bli film”. Boken som nu kommer är alltså redan, utan att man avvaktat vad läsare och kritiker tycker, bestämd att filmas. Man struntar alltså helt i hur boken mottas, den är redan bestämd att spelas upp på bioduken. Kanske kan man då som kritiker strunta i att tycka — allt är ju redan fixat och klart!

Enligt baksidestexten rör det sig om “Elegant underhållning i överklassens salonger, kryddad med en perfekt dos spänning”.

För min del läste jag bokens 379 sidor medan jag en halv dag väntade på att en bekant skulle bli klar på en rehabklinik. Hade jag inte varit hänvisad till denna bok hade jag aldrig orkat läsa den färdigt. Den saknar levande människor och intressanta relationer. Allt är bara skum. Det tjatas om dyr mat, smink, lyxiga kläder och personerna är försedda med klisterlappar:

Lillemor Rootander gjorde entré. En kvinna som Marianne haft en klart komplicerad relation till eftersom hon under en tid varit Hans älskarinna. Marianne skulle överdriva om hon påstod att den saken var utagerad, men de hade ändå på något sätt funnit ett förhållningssätt till varandra. Lillemor Roten Rootander höll sig mest på sin kant eftersom hennes alkoholproblem blivit kända och tvingat henne till behandling …”.

Språket i boken är inexakt och oprecist:

“Med sin ringa längd hade vågen aldrig visat mer än fyrtiosju kilo, förutom när hon varit gravid …” Tydligen en kort kvinnlig våg som blivit gravid! Originellt i sanning!

Det talas också om “den allra vänaste bilist” som bryter mot reglerna. Vad har bilistens tydligen tilltalande yttre med saken att skaffa?

Den ointressanta historien måste fyllas upp och sker inget får författaren berätta det:

“Strax passerade hon Hötorget, hon hade gärna stannat och handlat både blommor och frukt av grönsakshandlarna, men det fanns ingen tid för det.”

Vad var det Hamlet sade när Polonius frågade vad han läste:

“Ord, ord, ord …”

JEAN BOLINDER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22