TRUMSLAGARPOJKEN

Jul 11th, 2016 | By | Category: 2016-07 juli, Recension

Omslag till TrumslagarpojkenAv Anders Johansson
Bokfabriken, 2016
ISBN 978-91-76292-28-0, 335 sidor

Det händer rätt ofta att musikers barn blir musiker. Söderhamnsfödde jazzmusikern Jan Johansson (19311968), fortfarande mest känd för de makalösa skivorna Jazz på svenska, Jazz på ryska, 8 bitar Johansson och musiken till TV-serien Pippi Långstrump, började spela piano 1942, flyttade till Göteborg för att studera vid Chalmers men hamnade i stället i Gunnar Johnssons Kvintett. 195860 spelade han med Stan Getz, Oscar Pettiford och andra musiker av samma dignitet i Köpenhamn där han var bosatt tills han 1962 flyttade till Upplands Väsby utanför Stockholm för att samarbeta med Georg Riedel, Arne Domnérus, Bosse Broberg, Egil Johansen och Rune Gustafsson. Samma år fick han och hustrun Else sonen Anders och året efter sin andra son Jens. Den 9 november 1968 var han på väg till ett gig i Jönköping när han kolliderade med en flygbuss på E4:an i Sollentuna och avled omedelbart.

Anders JohanssonNu har hans son, hårdrockstrummisen Anders Johansson, skrivit en bok om sig själv, om relationen till sin far och om brodern Jens som spelar klaviaturinstrument. Båda har spelat med hårdrockande gitarrvirtuosen Yngwie Malmsteen, Anders under dennes storhetstid i bland annat Los Angeles på 1980-talet och i gruppen Hammetfall i femton års tid. Turnerande musiker har ofta mycket att berätta om tröttande resor, knasiga musikerskämt om sig själva och andra kändisar inom sin och angränsande genrer. Under resorna till spelningar världen runt utbröt ofta bråk som eskalerade till skandaler, svinaktiga påfund och annat som vanligt folk aldrig kommer att få uppleva eftersom vanligt folk sällan har inkomster i dollarmiljonklassen. Fast höga gager betyder inte alltid att de som spelar får några pengar.

Yngwie fick skulden för mycket som inträffade under den tiden men Anders Johansson berättar i Trumslagarpojken att han och brodern Jens låg bakom en hel del av allt det som orsakade feta rubriker.

För några år sedan ville bröderna hylla sin far genom att resa runt i kyrkor och spela hans musik. Jens spelade piano och Anders tvingades lära sig ståbas. Det hela utökades till att bli mer regelrätta konserter.

Trumslagarpojken har blivit en memoarbok som känns hederlig och, som Jens Johansson skriver i förordet före förordet, inte är fixerad vid ”droger, sprit och brudar” och alla de övriga ingredienserna som hör till när det handlar om rock’n’roll. Det som finns kvar att berätta räcker mycket väl eftersom musiker för det mesta är aparta människor.

KJELL E. GENBERG

Jens, Anders och pappa Jan Johansson

Jens, Anders och pappa Jan Johansson 1966

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22