TRONARVINGEN

Aug 4th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till TronarvingenAv Christian Lundblad
Bokförlaget CI6 2010

Sedan den 1 januari 1980 gäller att det förstfödda barnet till Sveriges statschef blir tronarvinge, oavsett kön. Efter en ändring av successionsordningen blev alltså kronprins Carl-Philip fråntagen sin titel till förmån för sin storasyster Victoria. I ett modernt land som Sverige borde man tillämpa jämlikhetsprincipen även på tronen, tyckte riksdagen. En intressant fundering är om man skulle gjort den här ändringen ifall prins Carl-Philip varit den förstfödde.

Den här händelsen har inspirerat Christian Lundblad till att skriva Tronarvingen, en spännande roman med konspirationstema. Boken är den första av tre i en planerad serie. Lundblad, som bl a Christian Lundbladarbetat på SVT Drama, skrev först den här historien som filmmanus. Författaren har sagt att han till varje pris vill skriva, trots sin dyslexi, och att få boken utgiven kostade honom mycket pengar. Han fick starta ett eget förlag.

När tronarvingen Carl plötsligt dör, sätts en mängd intriger igång och på Stockholms slott strider de två kvarvarande syskonen, Christina och Erik, om att efterträda sin avlidne bror. Nu aktiveras folk vid hovet, ministrar, riksdagsmän, ärkereaktionära adelsmän i hemligt sällskap och gamla agenter från kalla kriget-tiden. Genom att satsa på rätt kombattant i den pågående syskonfejden kan viktiga politiska poäng vinnas. Vissa personer känner att de sitter illa till i karriären men ser nu chansen att kunna förbättra situationen.

Erik är den person i boken som är mest trovärdig. En omogen ung man som försöker smita från de evenemang han förväntas bevista. Men när kampen om vem som ska bli tronarvinge börjar, tvingas han rannsaka sig själv och han mognar i takt med att dramat fortskrider. De övriga personerna är mer eller mindre schablonartade. Ibland kan man märka att romanen först var tänkt att bli film. Det finns ett avsnitt med agenterna som känns som en riktig actionrulle.

Lundblad är definitivt en berättartalang. Boken är lättläst, trots alla stavfel och ord som saknas. Men den är för tjock. Genom att ta bort alla detaljerade utläggningar om t ex Riddarholmskyrkan, diverse bilmärken, skjutvapen mm, skulle spänningen hållas uppe bättre och flytet i romanen vinna på det. Dessutom skulle boken bli åtminstone några sidor tunnare.

MONICA LINDSTRÖM

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22