TROLLKARLENS LÄRLING – eller Djävulsjägarna

Feb 5th, 2022 | By | Category: 2022-02 feb, Recension

Omslag till Trollkarlens lärlingAv Hanns Heinz Ewers
Der Zauberlehling oder die Teufelsjäger, 1909
Översättning Heidi Havervik
Förord Elisabeth Brännström
Hastur förlag, 2021
ISBN 978-91-86835-50-7, 425 sidor.

Val di Scodra. Så heter den by, belägen i en dalgång vid Gardasjön, författaren Frank Braun anländer till i sitt sökande efter skaparro. Textens Frank Braun har lånat många drag av Hanns Heinz Ewers (1871–1943), författaren till Trollkarlens lärling, eller Djävulsjägarna, den bok där Braun är huvudpersonen.

Braun hyr in sig hos den snåle Raimondi. Han får snabbt upp ögonen för hyresvärdens ljuva dotter Teresa som han ser till att förföra snarast möjligt. Teresa, inte längre oskuld men oskuldsfull, förälskar sig i Braun som hon följer och lyder blint. Ganska snabbt märker Braun att något underligt pågår i den lilla byn. Byborna samlas i religiösa möten ledda av Mister Peter, en före detta skomakare som återvänt till Val di Scodra efter några år i USA. I USA har Mister Peter varit i kontakt med de frireligiösa rörelser som gett honom inspiration till hans djävulsutdrivningsmässor.

Hanns Heinz EwersFrank Braun är ingen särskilt sympatisk person (på denna punkt lär han enligt vad jag förstått likna sin skapare Ewers). Dock är han karismatisk, och en manipulatör. Han anar en väg till att vinna egna fördelar genom att nästla sig in i sekten och styra den. Byborna ser han som marionetter i sina händer. I centrum för Brauns planer är den aningslösa Teresa.

Förutom att Braun med det spel han bedriver far efter ekonomisk vinning roas han av den makt han lyckas utöva – ett tag. Att skriva att lyckan vänder är väl inte att spoila allt för mycket.

Trollkarlens lärling är en mäkta grym bok. Med Frank Braun färdas man mot dunkla helveteskretsar i den lilla landsortsbyn. Med Frank Braun delar man känslan av att vara fast på ett ställe man inte kan ta sig ifrån. HH Ewers var en mycket skicklig författare, med ett stort erkännande under sin livstid. Som läsare kan jag inte frikoppla mig från känslan att Frank Brauns sätt manipulera sin omvärld är ett drag hämtat från författaren själv.

För att vara skriven 1909 känns texten oväntat modern, kanske tack vare Heidi Haverviks lyhörda översättning. Trollkarlens lärling är en bildad bok, en del av tidens filosofiska strömningar skymtar i texten. Ewers gottar sig dessutom i några av sina favoritteman som besatthet, hypnos och vilt utlevd sexualitet. Han väjer knappast för något – bokens upplösning är brutalt skoningslös. Detta är en skildring av sekterismens dunkla avarter som får Knutby att tona fram som en stillsam söndagsskola.

Trollkarlens lärling (första delen i en självbiografisk färgad trilogi följd av Alruna och Vampyr) fick ett blandat mottagande när den kom ut. Kyrkan var måttligt road, något som Ewers tycks ha tagit med en nypa salt.

Författaren Ewers verkar ha varit en spektakulär figur. I grunden jurist drogs han in i Berlins avantgardistiska konstnärskretsar. Han livsstil präglades av en strävan till normbrytande. Trots att han inte var antisemit, och en vän av samkönade relationer, sökte han sig under 30-talet till naziströrelsen, som trots hans idoga försök inte accepterade honom. Detta samröre med nazismen är troligen en avgörande förklaring till varför det varit tyst kring Ewers författarskap i många år. Fattig och i skuggan dog Ewers i tuberkulos 1943.

Till sist: Elisabeth Brännströms initierade, och med stillsam humor skrivna, förord är utomordentligt upplysande och underhållande läsning!

KARIN TJÄDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22