TROFÉSAMLAREN

Sep 25th, 2009 | By | Category: 2007-3, Recension

Av Björn Hellberg
Lind & Co 2007

Redan för närmare åttahundra år sedan insåg man, att kvinnor borde få ett särskilt skydd mot aggressiva män. Under den östgötske stormannen Birger Jarl (död 1266), tillkom en lag om kvinnofrid. Det var en rikslag och stod på så sätt i motsats till de gamla landskapslagarna.

Lagen gav speciellt skydd mot våldtäkt och kvinnorov och infördes i 1734 års lag (Kap 22 i Missgärningsbalken) och kom att gälla till 1864.

Men kvinnan av i dag verkar inte vara bättre skyddad än sin urmoder på 1200-talet. Nyligen greps t ex ”Hagamannen” som i nattens mörker förgrep sig på kvinnor. Sådant är vidrigt och tycks väcka avsky även hos andra fångar, som lär ha urinerat i Hagamannens säng!

Rebecka ser trevlig ut med skimrande blont hår i kort raffig frisyr, vänligt leende och lagom runda former. Hon blir uppbjuden på Baronen men kavaljeren lämnar henne på dansgolvet. Hon har nämligen ett för honom förhatligt yrke och förtjänar ”inte nån att dansa med /eller/några vänner överhuvudtaget”. Rebecka är lapplisa!

Sex år i branschen har ännu inte gjort henne oåtkomlig för alla elaka nålstick. Särskilt från välskräddade jetsetare. ”Får du betalt för jobbet eller gör du det för ditt höga nöjes skull?” Eller ännu värre i ett anonymt brev: ”Går det för dej när du lyckats bötfälla en fattig sate som råkat parkera bilen två decimeter fel?”

Jag har själv fått en del anonyma brev, bl a för mitt skrivande i pressen och vet hur ödsligt det är att anfallas av någon som inte ens törs stå för sitt angrepp. En ansiktslös ondskefull liten typ som kanaliserar sina tillkortakommanden på någon som inte ges chans svara. Äckligt!

När Rebecka så går hem en kväll grips hon av skräck. En kvinnoskändare härjar i staden, kanske är han efter henne? Från sitt fönster ser hon en skugga som ilar in i mörkret. Är det någon som är ute efter henne speciellt eller någon som allmänt hatar lapplisor?

Rebecka är en av Stadens innevånare i ”Trofésamlaren av Björn Hellberg. Där lyckas den skicklige och ytterst välskrivande Hellberg förena ett allmänmänskligt kvinnoproblem med det mer speciella som bl a handlar om omoget hat mot lapplisor. Ramen är den välkända ”Staden” och ”detektiven”, den genomsympatiske och ganska rundnätte, kommissarien Sten Wall.

Min barndomskamrat Solveig är helt fascinerad av Hellbergs romaner. Hon läser allt av honom och talar alltid om hur spännande, fascinerande och underhållande böckerna är. För min del håller jag med henne, jag blir alltid glad då det dyker upp en ny bok av Björn Hellberg att recensera. Han har ett personligt tilltal och mänsklig livsnerv i sina romaner. Man är i Staden och umgås med Sten Wall. Årets bok Trofésamlaren hör till de absolut bästa, i klass med min favorit Gräddhyllan från 1997.

I dagens deckarsverige prisas mycket som är likgiltigt allmängods. Författare har blivit ett slags varumärken, sig lika från bok till bok. Björn Hellberg följer inte denna slentrian utan förnyar sig ständigt, överraskar och bjuder på nya och engagerande upplevelser. Och på en raffinerad hämnd för Rebeckas del …

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22