TRETTON STEG

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Recension

Av Ruth Rendell
Thirteen Steps Down 2004
Översättare: Gertrud Hemmet
Natur och Kultur 2006

Ruth Rendells nya roman, Tretton steg, har två huvudpersoner: Gwendolen Chawcer och Mix Cellini. De båda bor i ett stort gammalt hus i London, Mix som hyresgäst och Gwendolen som värdinna och husägare. Gwendolen är en ungmö i åttioårsåldern som lever helt i det förgångna; hennes föräldrar uppfostrade henne till ett liv i en värld som sedan länge är försvunnen. Utan yrkesutbildning och utan egentliga kontakter med världen utanför Blaise House lyckades föräldrarna kväva hennes lust till ett eget liv, och hon blev kvar i hemmet som faderns hushållerska.

När pengarna så småningom börjar tryta hyr hon ut en liten del av det stora huset till den som ska bli vår historias mördare: Mix Cellini, en ung man med svåra personliga problem som fixerat sig vid historiska mördare, särskilt Christie, en av den engelska kriminallitteraturens mest kända brottslingar. Mix har en störd verklighetsuppfattning, något som också visar sig i hans intresse för en vacker fotomodell som han förföljer i tron att de båda ska bli ett par.

Allteftersom historien fortskrider, får vi följa de två huvudpersonernas alltmer orealistiska tolkning av de skeenden som utvecklar sig: Gwendolen tror att hon ska gifta sig med en läkare som vårdade hennes mor för fem decennier sedan, och Mix – alltmer insnärjd i brott av olika slag – förlorar sitt jobb och tappar gradvis kontakten med sin förmåga att tolka omvärlden.

Hur klarar då Ruth Rendell att skapa intresse för sin dystra historia? Hur är det med trovärdigheten och spänningen? Svaret måste bli att det inte går något vidare: Rendells värld befolkas ofta av människor med psykiska problem som tappat kontakten med verkligheten, det är vi vana vid. Men i den här historien kan vi mycket tidigt se vartåt det lutar. Det blir helt enkelt inte spännande. Person teckningen är heller inte trovärdig, både Mix och Gwendolen är för onyanserade för att väcka intresse, och vi förstår snart både att det kommer att gå utför med dem, och ungefär hur. Det finns inga intressanta överraskningar – Rendell gör ett litet lamt försök mot slutet att lansera en ny person i historien, men inte heller detta blir trovärdigt.

I den här historien är det inte bara brottsoffren som blir kvävda i sin linda, utan också berättelsen. Jag tror helt enkelt inte att Ruth Rendell själv varit så intresserad av sin historia, och det märker vi läsare.

KERSTIN WALL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22