TRENTERS FÄRJKARLEN SOM SERIE

Jan 4th, 2014 | By | Category: 2014-01 jan, Recension

Omslag till FärjkarlenAv Jakob Nilsson efter en roman av Stieg Trenter
Kartago, 2012
ISBN 978-91-7515-007-9, 134 sid

Stieg Trenter hör till mina svenska deckarfavoriter – han är nog vår allra främsta vid sidan av Sjöwall/Wahlöö. Klart bäst var han i början – Lysande landning från 1946 är min favorit. Från 1950-talet och framåt tycker jag att han mattas. Ofta hittar han på ett begåvat första kapitel och trampar sedan vatten. Efteråt lever de där bländande inledningssidorna kvar och sedan har man saligen glömt resten.

Av Färjkarlen från 1961 har jag kommit ihåg hur Djurgårdsfärjan plötslig herrelöst vänder av ut mot skärgården. Kerstin Almark är enda passagerare och hon upplever en förskräckligt otäck manöver:

Så med ens fick hon för sig att något var galet. Något hade inträffat som fyllde henne med ängslan, en gåtfull förändring som trots att den måtte vara påtaglig inte genast gick att bestämma. Hon reste sig så häftigt att väskan föll i durken. Hon böjde sig ner och tog upp den, och när hon rätade på ryggen, fattade hon vad som inte stämde.

Det var akteröver Slusskarusellen skimrade med alla sina ljus. De syntes mjölkaktigare för varje sekund. Djurgårdsfärjan hade vänt och stävade nu ut mot Saltsjön.

Det är verkligen så långt, en ruskigt spännande, arketypisk och mångbottnad berättelse med sug från den antika grekiska mytologin där färjkarlen Charon ror de döda över den första av dödsrikets Hades fem floder: Styx, Acheron, Phlegeton, Cocytus och Lehte. Den senare är den barmhärtiga glömskans flod vars vatten får den döde att glömma livets alla minnen.

Stieg TrenterDet är starkt, men vad följer sedan? Jag har kanske fått i mig en slurk från Lethe, för jag har nästan inget minne av det och när jag i En bok om Stieg Trenter (Jury) slår upp Lilian Fredrikssons redogörelse för Färjkarlen, finner jag bokens fortsättning tämligen vag.

Nu kommer till alla Trenterälskares glädje ett seriealbum med Färjkarlen på Kartago Förlag.

Det är Jakob Nilsson som 2008 gjorde en serie av Trenters Roparen från 1954. Där är det på Kastellholmen som man hittar ett lik.

Öppningen på Jakob Nilssons Färjkarlen förvånar mig. Den handlar om bärgningen av Vasa utanför Beckholmen 1959. Fartyg ligger på vattenytan, Vasa vilar i svärtan där nere, dykare promenerar omkring på botten och några nyfikna abborrar simmar omkring. Så finner en dykare en skattkista. Han diskuterar detta med sin “skötare” och de kommer överens om att spara fyndet till senare.

Så börjar äntligen berättelsen om flickan som åker med Djurgårdsfärjan.

Min första tanke är att Nilsson gjort om historien genom att blanda in Vasa i den. Jag tittar i

Lilian F:s bokreferat och hittar där inte ett ord om Vasa. Kan man lägga till något eget när man överför en bok till serie. Filmskapare utövar ju en stor konstnärlig frihet så varför inte?

Jag beslutar mig för att varken lita på mitt minne eller En bok om Stieg Trenter. Letar fram Trenterromanen i mitt bibliotek. Hittar en upplaga utgiven på Bonniers 1963 och läser den. Och se! På sidan 216 finner jag följande passage:

Det började våren 59 när korpralen och dykaren Ralph Turner travade omkring på blyfötter i skeppet Vasas yttre innanmäten och plötsligt fann en kista, som han bröt upp en bräda på, och kom upp till ytan med några koppar- och silvermynt i näven.

Det är alltså helt riktigt av Nilsson att blanda in Vasa i historien. Han redigerar bara på ett modernare sätt än Trenter, som smyger igång sin berättelse. Under det dryga halvsekel som gått sedan Trenterboken kom har tempot i samhället och litteraturen ökat betydligt.

Jakob Nilsson har åstadkommit en mycket övertygande serie. Några år i slutet av 60-talet och i början av 70-talet promenerade jag omkring i huvudstaden och sökte miljöer för ett par böcker. Nu känns det som att komma tillbaka i den atmosfär jag upplevde då med t ex gamla praktportar och rymliga trappuppgångar. Spruckna högreståndsmiljöer. Naturligtvis kan jag inte veta exakt hur det såg ut på de olika Trenteradresserna, men jag kan föreställa mig, att Nilsson gått runt och letat samt även granskat fotografier – så övertygande är miljöerna.

Det är överhuvud taget mycket Trenterskt. Historiska Stockholmsnotiser duggar tätt. God mat serveras. Och tidsandan är delikat. Skrivmaskiner. Ett föråldrat sätt att telefonera. Poliser med svartvita bilar och uniformer som luktar Anno dazumal. Portvakt.

De läckra krogarna. Det “trevliga” rökandet. Ojämlikheten gentemot taxichaufförer, hotell- och restaurangfolk. Sover en man över hos en kvinna ligger han anständigtvis på en soffa. Kvinnor är statister.

Här och var finns små blinkningar till den observante. På väggen i Studio Friberg hänger en berömd bild som K W Gullers tog på en rökblåsande Stieg Trenter i hatt. En båt heter M/S Gullers. Och finsmakaren Vesper Johnson bjuds på “Äkta tysk fuskfärgad torskkaviar”.

Det kostar som det kostade 1961. Poletter till en färja: 60 öre – 30 öre för barn. Man säger oftast “ni” till varandra.

Det hela är gediget, välgjort och underhållande. Ska jag ändå klaga på något skulle det dels vara på att Harry Friberg inte påminner om K W Gullers och att seriefigurerna ofta har vita ögon utan pupiller. Det får dem att se blåsta och själlösa ut. Men i övrigt blir betyget högt!

Välkommen tillbaka! Gärna med Lysande landning!

JEAN BOLINDER

Jakob Nilsson

Jakob Nilsson. Foto Petter Kalberg

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22