TRASDOCKAN

Jul 8th, 2017 | By | Category: 2017-07 juli, Recension

Omslag till TrasdockanAv Daniel Cole
Ragdoll, 2017
Översatt av Patrik Hammarsten
Norstedts, 2017
ISBN 978-91-1-307604-1, 412 sidor

Här går det undan! Nykomlingen Cole är född 1983 och har tidigare arbetat som sjukvårdare och livräddare men alltid drömt om att bli författare. När han ger sig på deckargenren gör han det med intrig som är så makaber att man baxnar. Men eftersom den samtidigt är skriven med finess och humor mitt i det morbida faller man som läsare till föga för hans fantasifulla historia.

Fantasifull är den. Om någon minns TV-serien Bron så inleddes den med en kropp som låg på gränsen mellan Danmark och Sverige och visade sig bestå av två människor. Cole tredubblar detta i huvudintrigen där man hittar något som först liknar en kropp men visar sig bestå av sex mördade personer. Det är hårdkokt så det bara skriker om det.

Bakgrunden är också stenhård.  Huvudperson är kriminalaren William Oliver Layton-Fawkes som inte kallas annat än Wolf, det tyska ordet för varg men också hans initialer, eftersom han tar sig an alla fall som ett jagande rovdjur. En riktig tuffing alltså, men även för sådana kan det gå snett. När domstolsjuryn som ska döma Naguib Khalid, ”Kremeringsmördaren” kallad, Storbritanniens mest aktive seriemördare som på 27 dagar tagit livet av lika många prostituerade, och finner honom icke skyldig brister det för Wolf. Han försöker döda mördaren inför sittande rätt, grips och hamnar på sinnessjukhus.

Inte många trodde att Wolf någonsin skulle återkomma i tjänst, men det gjorde han fyra år senare. Efter en tid kallas han till den mordplats jag beskrev tidigare, sex lik ihopsatt till ett och där huvudet tillhör Naguib Khalid. Till råga på allt hittas de döda i enlägenhet tvärs över gatan från Wolfs hem där huvudets ögon stirrar mot hans fönster och en arm pekar åt samma håll. Efterhand kommer det fram att de övrigas kroppsdelar har kopplingar till seriemördaren. Pressen hakar givetvis på och döper de makabra offren till Trasdockan. Inom pressen arbetar också Wolfs supersnygga före detta fru Andrea. Hon är en av dem som får PR-karusellen att snurra när mördaren hånar polisen med en dödslista där människor får veta att de ska dödas på ett visst datum. Naturligtvis finns den utredande Wolf med på listan. Man börjar nu dra ögonen åt sig och ställer frågan om inte författaren gapar över väl mycket.

Det finns lugnare avsnitt som gör att man får en chans att dra efter andan. Coles beskrivning av polisen Edmunds, en smart yngling med en gravid och lätt besviken hustru, som är en hejare på så kallad intern spaning och serverar Wolf gedigna ledtrådar inför jakten på mördaren som hela tiden tycks ligga mer än ett steg före jägarna. Allt är smart skrivet, dramaturgin är ännu smartare och tvingar läsaren framåt i historien. Under den läsningen får man också utbrista i mer än ett flatskratt mellan rysningarna.

GUGGE HEDLUND

Daniel Cole

Daniel Cole. Foto Ellis Paminder

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22