TORPEDEN

Jan 17th, 2008 | By | Category: 2001-4, Recension

Av Bodil Mårtensson
Prisma 2001

När doktor Bo Olin kommer till brottsplatsen på Kullaberg är det “som i en klassisk pusseldeckare, där folk spelar sina scener efter ett mycket bestämt mönster. Ett spel där ett visst antal högst umbärliga personer fått till uppgift att vara självklara offer. Medan hjälten eller hjältinnan alltid till sist finner skurken på en lämpligt förutsägbar sida fram emot slutet.”
Det är en bra karakteristik, som Bodil Mårtensson ger av den gamla tidens deckare. Själv har hon betydligt mera snurr på hjulen än Maria Lang, Vic Suneson och Stieg Trenter – för att nu inte tala om alla epigonerna. Jag tycker faktiskt att opus tre är hennes klart bästa. Mårtensson är en strålande berättare, som får läsaren att jaga efter sidorna och hon är alldeles ovanligt väl inläst, på allt hon ger sig in på. Stor roll spelar Helsingborgstullen som är historiens nav. Här spanar till exempel gruppchefen Stefan Ryd in en tjej som är ovanligt snygg: långbent, valsvarvad och rödhårig. Hon dyker upp då och då. Det är en tuff brud i lyxförpackningsbil och om henne kan man drömma mansmulliga drömmar. Man kan drömma andra drömmar om henne också. En viss Toni Tong har en vision om att sänka henne i Sydhamnen med betongblock på fötterna. Sen skulle hon “stå där fastnaglad i bottenslammet med armarna vajande över huvudet, som om hon stod på en läktare och hejade fram HIF till seger. Med det där illröda håret gungande i strömmarna som ett exotiskt sjögräs.”
Denne Toni Tong har ett kontrakt på en viss kriminalkommissarie Joakim Hill, som just gift sig med den gravida läkaren Catharina Elgh. Den lilla familjen är hotad. Toni Tong är en man som är känd för att inte misslyckas med sina uppdrag. I Helsingborgstullen iakttar Stefan Ryd också hur den ökände mc-kungen Terminatorns “hyddiga” gestalt uppenbarar sig i färjefilen, i syfte att ge sig iväg från landet med sina “oljestinkande grabbar”. Stefan tänker: “Skönt att det är något skräp som lämnar landet i alla fall”. Men allt är inte vad synes vara, ens i en modern kriminalroman. Terminatorn flyr landet för att skaffa sig alibi – det onda som väntar, försvinner inte med honom.
Tullpolisens hus i Helsingborg är en fascinerande miljö som Mårtensson använder väl. Över huvud taget tycker jag att Bodil Mårtensson hör till det absolut bästa i den nyttiga förnyelse, som den svenska deckaren genomgår. Detta är en fascinerande, genomarbetad och väl berättad spänningsroman.

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22