TORGNY OM LINDGREN

Jun 10th, 2013 | By | Category: 2013-06 juni, Recension

Omslag till Torgny om LindgrenAv Kaj Schueler
Norstedts 2013
ISBN 978-91-1-302486-8, 263 sid

Torgny LindgrenTorgny Lindgren, med sin norrländskt lakoniska humor blandad med djupt allvar, har sedan länge varit en av mina favoritförfattare. Flera av hans böcker utspelar sig i ett västerbottniskt landskap där Lindgrens karta inte alltid överensstämmer med generalstabens. Trots det tycks Lindgrens berättelser ligga sanningen närmare än verklighetens sanningar,

Mot detta påstående protesterar Torgny Lindgren i Kaj Schuelers (bilden nedan) samtalsbok Torgny om Lindgren. Där menar han att det finns ingen sanning, endast en vacker tanke om att den skulle existera. Finns det en sådan handlar den om oss själva och det är en sanning vi aldrig kommer åt.

Kaj ScheulerJag borde inte ha läst den här boken. När ett författarskap dissekeras och förklaras dras ett dis över de texter man studerat och njutit av. Bakgrunder är bra att ha för författaren men är störande för läsaren. Visst kan det vara nöjsamt att få veta att de två oförsonliga brödernas kamp i Hummelhonung (1995) är en barndomstanke som förlöstes när författaren med fru bodde nära östtyska gränsen 1981 och har med kampen mellan Väst- och Östtyskland att göra, förvandlad till en allegori om de två bröderna som kämpar för att överleva varandra. Överlever min känsla för boken när jag får kännedom om bakgrunden? Jag vet inte, för nu törs jag inte läsa om den.

Min absoluta favorit bland Lindgrens verk är Pölsan (2002), en bok som jag både läst och lyssnat till i författarens inläsning. En fascinerande historia om den 107-årige notisredaktören som fick sparken för att några av hans rader inte ansågs stämma med fakta. Storyn har enligt mig kopplingar till Dorian Grays proträtt av Oscar Wilde. Här får jag veta annat.

Att Lindgren är filosofiskt lagd är ingen hemlighet. Med intervjuaren talar han en hel del om existentialismen, om nåden och om män som Wittgenstein, Heidegger och Schopenhauer. Dessutom om den klassiska musik som alltid ljuder när han skriver. Somliga böcker blir som noter till ett stycke: ett exempel är att Ormens väg på hälleberget (1982) är uppbyggd som ett rondo.

Torgny Lindgren är en språkkonstnär som flera gånger sagt att det är en synd att försöka göra sig märkvärdig. Schueler tycks vilja göra honom – kanske också sig själv – märkvärdig. När jag lägger ifrån mig boken kan jag inte låta bli att fundera över vad jag skulle ha tyckt om den om Torgny Lindgren själv skrivit den.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22