TOM RIPLEY IGEN! + RIPLEY PÅ DJUPT VATTEN

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-4, Recension

Av Patricia Highsmith
The Boy who Followed Ripley 1980
Översatt av Britte-Marie Bergström
Rabén Prisma 1996

Ripley Under Water 1991
Översättning Annika Gegenheimer
Rabén Prisma 1996

Rabén Prisma har i en följd i år givit ut fem av Patricia Highsmiths böcker om sin hjälte, psykopaten och mördaren Tom Ripley. Fyra av dem nyutgåvor, den femte, Ripley på djupt vatten, ej tidigare publicerad på svenska. Det blev också hennes sista bok – hon dog 74 år gammal förra året. Denna anmälan tar upp de två som utkommer samtidigt i höst – därav en gemensam artikel. Böckerna är dessutom tämligen snarlika. I båda har Ripley slagit ner bopålarna i byn Villeperce på den franska landsbygden. I den stora villan lever han tillsammans med hustru Heloise och hushållerskan madame Annette; de båda damerna gör hans liv behagligt. Ripley fyller sin tid med läsning, musik, funderingar kring fin konst, arbete i trädgården och en drink på byns bistro där han är som barn i huset.

Vi beskriver denna bräkande idyll, för det är vad böckerna till 75 procent handlar om. Vare det sagt redan nu. Då och då avlägger paret Ripley visiter hos sina villagrannar. Tom gör ibland någon kort ”affärsresa” för att träffa sina vänner i England och Tyskland, med vilka han har strålande lönsamma konstförfalskningsaffärer. Patricia Highsmith föddes i USA men levde sitt liv i Europa, till stor del Frankrike, har i detalj skildrat Ripleys lantjunkarliv. Det vattnas i munnen av de kulinariska läckerheter som madame Anette ställer på bordet. Man känner doften av blommorna i hans rabatter och växthus. De inströdda franska glosorna ger en behaglig känsla av att man är deltagare i samtalen.

De har skildringarna är för mig böckernas behållning. I båda finns också två fina längre reseberättelser, den ena en tysk resa, den andra förlagd till Marocko. Ja, reseberättelser är just vad det är frågan om; de är mer eller mindre oavhängiga av thrillerhistorierna. För i båda böckerna – till sist – finns det förstås sådana I Tom Ripley igen! dyker en amerikansk pojke upp i byn Villeperce och tyr sig till Tom, som blir hans beskyddare. Har pojken mördat sin mångmiljon är till far? Kommer pojken all bli kidnappad? I Ripley på djupt vatten utsätts Tom själv för närgången uppvaktning, den här gången av en äldre amerikan, mystisk person. Han vet för mycket om Tom. Varför letar han i kanalerna? Är det för att hitta kvarlevorna av en man som Tom lämpat i vattnet?

Dessa båda intriger utvecklar Patricia Highsmith med uppbådande av avsevärd talang. De förmår ändå inte engagera mig, alltför osannolika som de är. Båda blir bara lek med bisarra situationer, spel med människor som ar ogripbara och knappast trovärdiga. Av Tom Ripleys förment skrämmande sidor finns i dessa böcker heller inte ett spår. Ja visst, Patricia Highsmith. Men ändå – nej. Jag kommer på mig med att sitta och längta efter annat: människor av kött och blod i en realistisk historia. Bergströms och Gegenheimers översättningar är trovärdiga och realistiska.

JAN ERIC ARVASTSON



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22