TITO Folkets diktator

Apr 21st, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Tito

Av Björn Kumm
Historiska Media 2009

Min far var ambivalent kommunist och röstade på sådana kandidater vid de svenska valen långt in på ålderns höst. Först var Stalin och de övriga pojkarna i det sovjetiska styret hans ledstjärna, men från mitten av 60-talet då vi ofta diskuterade politik över några glas svartvinbärsbrännvin medan vi spelade krypkasinor i hans kök hade han svängt och menade att det nog var Josip ”Tito” Broz i Jugoslavien som kom närmast den ideologi han omfamnade. Senare, när Jugoslavien föll sönder av inbördeskrigen på 90-talet, sa han övertygat: ”Så här skulle det aldrig ha blivit om Tito fått leva.”

Björn Kumm

Själv borde han också fått leva. I så fall hade jag varit en elak son och gett honom Björn Kumms nya bok Tito, Folkets diktator. Kumm har åstadkommit en gedigen och, så vitt jag kan förstå, sanningsenlig biografi över mannen som så starkt förknippades med de jugo(syd)slaviska folkens öden efter andra världskriget. Många lär fortfarande sakna honom eftersom han både framstod som landsfader och sammanhållande faktor.

Men Kumm visar att det inte var så stor skillnad på den från Kroatien härstammande kommunistiske partisanen som tog makten i det som blev Jugoslavien och de makthungriga politiker som fanns runt honom under hans storhets dagar eller de som följde efter honom och skapade kaos.

Det var inte lätt att vara kommunist när non-agressionspakten mellan Ryssland och Tyskland gällde, men när tyskarna gick in i Sovjet började Tito organisera motståndet mot nazisterna och fascisterna och hans ställning stärktes hela tiden. Lätt var det inte. Tito och hans partisaner uppnådde emellanåt framgångar för att till sist kunna bita sig fast bland bergen i södra Serbien och Montenegro.

Hans största fiender inom landet var chetnikerna som blev beryktade för samarbete med både tyska och italienska ockupanter och visade sig vara hänsynslösa mördare. Ustasja var en annan grupp vars målsättning var att skapa en etnisk och religiöst homogen stat.

När kriget tog slut och Tito satt säkert vid makten såg han till att dessa rörelser förbjöds. De försvann givetvis inte, utan dök upp igen – dock inte förrän efter Titos död 1980.

Kumms bok är en spännande historia om en spännande och mycket ambitiös person. Men också om ett Europa som blev helt annorlunda under samma period.

Och han visar att det kommunistiska jämlikhetsidealet inte gäller för den styrande. När Tito avled hade han så många slott, villor och herrgårdar att han skulle kunna jämföras med Saddam Hussein – åtminstone som fastighetsägare.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22