TISTELBLOMMAN

Feb 2nd, 2012 | By | Category: 2012-02 feb, Recension

Omslag till TistelblommanAv Amanda Hellberg
Forum 2012
ISBN 9789137137254, inbunden, 299 sidor

Amanda Hellbergs återkommande huvudperson är inte som andra. Hon har övernaturliga gåvor. Hon kan se sådant som andra inte ser. Författaren låter hennes spirituella gåvor och syner blandas med verkligheten och skapar på det viset böcker som skapar både spänning och rysningar.

Det är nog bra att även verkligheten blandas in i intrigen. Annars skulle det lätt kunna bli lite för tjatigt. Så även om detta är en bok i skräckgenren, så är det ingen renodlad sådan. Det går också att kategorisera den som en deckare med övernaturliga inslag.

Lämpligt nog heter huvudpersonen Maja Grå. Hon har nu flyttat från Oxford och ska tillsammans med sin sambo bosätta sig på en förhållandevis öde plats i Skottland. Huset de har hyrt har inga grannar, och snart börjar konstiga saker hända. I den närliggande byn finns det ingen som vill berätta om husets historia. Däremot antyds både det ena och det andra. Den första halvan av boken innehåller just detta, parets bekymmer med huset och omgivningens ovilja att prata klartext. Det blir i längden lite enahanda, och jag längtar efter lite rejäl action.

Men boken tar sig och Amanda Hellberg skriver lätt och underhållande. Det är alltid ett vågstycke att skriva i presens, men det klarar hon galant. Skottland som skådeplats för en handling som denna är som klippt och skuren och författarinnan skildrar miljöerna målande. Huset som är bokens centrala punkt både avskräcker mig och ger mig en önskan att få besöka det.

NISSE SCHERMAN

Jag är mycket förtjust i fantasy och den gotiska romanens gedigna mystik, dess personager med synskhet och andra övernaturliga förmågor. De brukar sällan bli förstådda av en alltför rationella omgivning som skakar på huvudet inför folk som kan läsa tankar eller prata med avlidna. Det är en genre som nådde sina högsta höjder på 1800-talet och nu  i en tid av new age börjar återkomma allt starkare.

Många har försökt sig på att skriva ”ny” gotik, men alla har inte förmågan. Det har Amanda Hellberg som med Tistelblomman fått sin tredje roman om den i övernaturligheter bevandrade Maja Grå. Här har hon flyttat till ett illa beryktat ödehus i högländerna i Skottland och får erbjudandet om ett jobb där hennes klärvojans kan bli till nytta i brottsutredningar. Igenkänningsfaktorn är hög: spökhus på en ödslig hed med märkliga ljud som kommer och gör, dimma utanför och så jobbet som för tankarna till allt fler populära TV-program. Eller till gamla böcker och filmer med Sir Arthur Conan Doyles mästerdetektiv Sherlock Holmes på jakt efter en underlig spökhund på just en engelsk hed.

Det bästa med Hellberg är att hon är trogen alla genrekrav, instängdheten och känslan av att både det farliga och Arkiv X:s sanning finns någonstans därute. Eller möjligen därinne – i det egna sinnet. Man kan tänka sig många metaforer i detta gränsland.

Trots att Hellberg egentligen inte tillför något nytt och i vissa skeden är ganska ambivalent i sina beskrivningar ger hon mig under sena kvällars läsning nästan hallucinatoriska känslor. Jag gillar det här, kanske mest beroende på igennkänningsfaktorn.

ÅSA PETTERSSON

Amanda Hellberg

Amanda Hellberg. Foto Kristin Lidell

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22