TIGGARENS HAND

Oct 9th, 2018 | By | Category: 2018-10 okt, Recension

Omslag till Tiggarens handAv Olle Lönnaeus
Bokfabriken, 2018
ISBN 978-91-76297-35-3, 384 sidor

Lönneaus, till vardags journalist på Skånetidningen Sydsvenskan, är på sin mammas gata i denna tredje bok om fattigdom och kriminalitet i Malmö. Han skriver om det i sin tidning och som författare fördjupar han problematiken. Malmö är särskilt känt för alla skjutningar på öppen gata de senaste åren. Att vara med i ett gäng ger viss familjekänsla, man blir sedd av de övriga i gemenskapen och får status inom sin grupp om man gör något spektakulärt.

Amir är en av dessa och i anslaget till Tiggarens hand ska han elda upp en bil tillsammans med en äldre vän. Han har dubier men till sist vågar han. Problemet är att en man i bilen omkommer och därmed är den noirdoftande intrigen i rullning, Anirs kamrat mördas och in träder åter mordutredarna Jonny Lilja och Eva Ström. De kopplar ganska snart ihop händelserna med flera mord på flera tiggare i den stora skånska staden. 

Man får lära känna delar av staden som inte beskrivs i turistbroschyrerna, träffa de människor som har våldet inpå knutarna. Många av de gängmedlemmar som finns i Malmö lever för dagen eftersom de saknar framtidshopp. De som har gått i skola och lärt något, har ett jobb och lever ett Svenssonliv blir ett slags främmande fåglar. Kontrasten mellan de kriminellas och ”de vanligas” levnadsförhållanden är påfallande och beskrivs mycket väl av Lönneaus som inte alls tycks förespråka den senaste tiden upprop för tuffare tag mot de personer som valt att leva vid sidan av lagen.

Här beskrivs ett Malmö som dignar under grov kriminalitet, där gängmedlemmar skjuter ihjäl varandra, ett samhälle där rasism florerar och fattiga människor nästan har det lika svårt som de tiggare som sitter med sina muggar framför mataffärernas entréer. Det skulle vara vidrigt att läsa om detta om inte Lönneaus samtidigt beskriver den medkänsla som finns mellan människorna i staden.

Finns det hopp för staden? Knappast om man ska tro skildringen av en poliskår som ofta underbemannade måste försöka hantera en svår situation och samtidigt visa professionell förståelse för dem de kämpar emot.

Det finns en politisk underton i Tiggarens hand. Den styr intrigbygget en aning vilket gör att det största berömmet denna gång rör författarens språkbehandling och skickliga skildring av människor och miljö i boken.

Olle Lönnaeus föddes 1957. Som journalist har han fått flera priser för sina underskande reportage. Han debuterade som författare 2009 med Det som ska sonas, en bok som renderade honom Svenska Deckarakademins debutantpris. Den följdes upp året därpå med Mike Larssons rymliga hjärta och 2012 kom hans tredje roman En enda sanning.  Fjärde boken heter Jonny Liljas skuld och den första om denna polis och spelmissbrukare. Senaste boken före Tiggaren hand är Marias tårar som kom 2016.

LEIF PETER JONSSON

Olle Lönnaeus tillhör mina absoluta favoriter. Detta är hans sjätte kriminalroman och den tredje om den skamfilade och spelberoende polisen Jonny Lilja. Jonny har nu nästan kommit på fötter, är fortfarande en egensinnig polis, men spelar inte längre. Missbruksproblemen ligger bakom honom, tror han. Han har fortfarande många kontakter i den undre världen och i den här boken får läsaren möta några färgstarka sådana.

Fjortonåriga Amir kastar med tvekan in en bensinbomb i en bil. För sent upptäcker han att det sitter en person där inne. Flera personer mördas i ett våldsamt Malmö, många med en sak gemensamt som lämnats kvar på brottsplatsen, ett smycke med Tors hammare. Det har blivit ett vanligare fenomen att mördaren på något sätt ska tala till polisen. Jonny och hans kollega Eva Ström utsätts både för faror och har stora utredningsproblem.

Olle Lönnaeus är journalist med stora kunskaper om staden Malmö och dess problem. Han beskriver dessa på ett initierat och trovärdigt sätt. Brist på integration, utanförskap, kvinnoförtryck och hederskultur. De allt vanligare skjutningarna bildar en dramatisk bakgrund till bokens intrig. Polisen går på knäna, motarbetas och möts ofta av misstro.

Författarens språk levandegör problemställningarna. De blir därmed också läsarens angelägenhet. Hans personteckningar är mer än briljanta, vi får i allra högsta grad träffa människor från verkliga livet. Några schabloner och klichéer hittar man ändå; Jonny vaknar med ett ryck (förbjudet enligt Magister Mord), och mördaren talar till läsaren i korta kapitel.

Tyvärr har Olle Lönnaeus lyckats slarva bort bokens upplösning. Synd på så rara ärtor. Jag kan inte säga mer pga. spoilervarning. Men han är ändå en av Sveriges bästa kriminalförfattare även om just den här inte blev hans allra bästa bok. Läs den ändå!

NISSE SCHERMAN

Olle Lönnaeus

Olle Lönnaeus. Foto Thomas Löfqvist

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22