TIDENS LARM

Nov 20th, 2017 | By | Category: 2017-11 nov, Recension

Omslag till Tidens larmAv Julian Barnes
The Noise of Time,  2016
Översatt av Mats Hörmark
Forum, 2017
ISBN 978-91-37-14807-6, 208 sidor

Den rysksovjetiske kompositören Dmitrij Dmitrijevitj Sjostakovitj (1906–1975)  var en av förra seklets stora skapare av symfonier och kammarmusik. I Sovjetunionen var han omväxlande älskad och kritiserad, ofta beroende på om makthavarna vaknat på rätt sida.

I Julian Barnes roman Tidens larm som inleds året 1937 har makten vaknat illa. Sjostakovitj har fått sin opera Lady Macbeth från Mtsensk uppförd och i Kreml tycker man att den är antisovjetisk. När kompositören får veta det är han beredd. De senaste tio dagarna har han stått vid hissen med väskan packad redo att hämtad till Stora Huset för förhör och oviss om han kommer att bli deporterad som sin farfar Boleslaw eller bli ställd inför exekutionspatrullen. Det är dagspolitik det handlar om. Glömd är Sjunde symfonin som skildrade belägringen av Leningrad, den som hyllades av alla. Den som hämtas till maktens boning i Leningrad brukar väldigt sällan återvända.

Under sin väntan på hämtning – den som aldrig kommer – tänker han tillbaka på det som hänt under hans liv, på den dominerande modern, den första kärleken och på sina musikaliska verk. Hans första symfoni som gav honom en framgång som kanske inte var ett riktigt lyft och nu operan där Stalin ilsket lämnade föreställningen som sedan gjordes ner i kommunisternas tidning Pravda under rubriken ”Kaos i stället för musik”.

Barnes skildrar sin bild av Dmitrij Sjostakovitj genom tre epoker med början 1937 och alla har med hans tvister med de styrande att göra. Hans självuppgörelser har med moral att göra. 1948 får han ett telefonsamtal från självaste Stalin där han beordras att åka till en freds- och vetenskapskongress i New York som arbetarstatens representant. Där tvingas han hålla ett tal, skrivet av kommunistpartiet, där han klandrar Igor Stravinskijs musik trots att han själv älskar den. Han menar efter detta att han är en feg stackare, något som författaren av Tidens larm inte håller med om. Barnes menar i stället att hans agerande är kreativitetsräddande, något som också märks i hans kompositioners ironiska förhållande till omvärlden och hans eget till landets ledare från den farlige Lenin via den musikaliskt intresserade Stalin till den omusikaliske Krustjev.  Att skriva musik betydde absolut inte att man var fri. Man måste vara med i fackföreningen för att ens få köpa notpapper, musik måste godkännas för att få uppföras och misstänktes kompositören för att ha fel politisk uppfattning blev hans musik helt enkelt förbjuden.

Tredje tidstablån är 1960 då Krustjevs töväder satte in. Nu kunde Sjostakovitj skriva vad han ville igen under förutsättning att han gick med i kommunistpartiet och åtog sig att bli ordförande för Tonsättarförbundet. Han gick med på båda premisserna.
Barnes roman visar genom sitt ekonomiska språk fram ett ganska hårt porträtt av en människa som kämpar för sin egen överlevnad och för att inför sig själv behålla sitt konstnärliga värde. Samtidigt finns det en ömhet i beskrivningen av kompositörens närmast mardrömslika tillvaro i en diktatur där makten ofta visar sig vara mycket ombytlig.

Britten Julian Barnes är född 1946 och utbildad vid universitetet i Oxford. Han har bland annat varit biträdande kulturredaktör på The Times och New Statesman. 1980 slog han igenom med romanen Flauberts papegoja, som tilldelades litterära priser i England, Frankrike och Italien. Barnes böcker har översatts till mer än trettio språk och på svenska finns nu tio titlar, Flauberts papegoja, En världshistoria i 10 1/2 kapitel, Piggsvinet, Se in i solen, Över kanalen, England, England, Kärlek etc, Arthur & George, Känslan av ett slut och Livslägen. Känslan av ett slut fick det prestigefyllda Man Booker Prize för 2011.

PER MAGNUSSON

Julian Barnes

Julian Barnes. Foto Alan Edwards

Taggar: , , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22