THE VAULT

Oct 30th, 2011 | By | Category: 2011-10 okt, Recension

Omslag till The vaultBy Ruth Rendell
Read by Nigel Anthony
Audiogo 2011
ISBN 9781408470497, 8 cd (finns även som mp3)

Den senaste romanen i serien om Wexford, som just gått i pension, bor kvar i Kingsmarkham, men också skaffat sig bostad i London, i Hampstead.

Wexford utforskar London, gärna till fots. Detta blir ännu en av Rendells böcker där vi får en levande bild av London – tänk t.ex. på ”The Keys  to the Street” som utspelas vid Regent’s park eller ”King Solomon’s Carpet” (av BarbaraVine) som blir ett porträtt av tunnelbanan. Här nyttjar dock Wexford hellre buss och vi får veta nummer och ibland också turens sträckning.

Ruth RendellWexford blir kontaktad av Tom Eve, en yngre kollega i London och accepterar att hjälpa honom som en sorts konsult. Snart dyker det upp ett knepigt fall. Man har hittat en kolkällare i en villa och finner där resterna av flera personer, några har legat där bortåt tolv år, en ung kvinna bara ett par år. Att identifiera dem blir besvärligt. En äldre kvinna klarar man med hjälp av tänderna.

Den unga kvinnan bör vara enklare, men även hon visar sig vara ett problem. Wexford hamnar på ett villospår, som ändå till slut leder honom rätt.

Den slutliga förklaringen får vi när Wexford är hemma i Kingsmarkham igen och Burden kommer på besök. Wexford redogör för honom om fallet.

Som om inte denna historia var tillräcklig, blir Wexfords äldsta dotter svårt knivhuggen av sin unge f.d. älskare och flyttar in i föräldrarnas hus. De bor ju ändå mest i London!

En typisk pusseldeckare med många villospår och god spänning. Rendell gör mig inte besviken.
Detta blev mitt första försök att lyssna till en roman, men undantag från en och annan radioföljetong, som jag lyssnat styckevis på. Anthony är en utmärkt uppläsare, något av en röstkonstnär, Hans läsning färgar förstås upplevelsen.Boken är full av dialoger och han lyckas hitta ett personligt tonfall för de olika personerna. Särskilt fäste jag mig vid Wexford, vars röst stämde väl med vad jag förställt mig: mörk och skrovlig.

Dock saknade jag möjligheten att anpassa läshastigheten efter innehållet. Nu hör ju inte Rendell till de pratiga författarna, men vissa partier kräver en noggrann läsning, andra kan man läsa mera ”kursivt”. Så upptäckte jag att jag var trött efter en CD, drygt en timme. Normalt kan jag ägna längre tid åt en bok.

BENGT HEURLIN

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22