THE LIGHTHOUSE

Mar 8th, 2010 | By | Category: 2006-1, Recension

Av PD James
Faber and Faber 2005

Historien utspelas på en otillgänglig (fiktiv) ö, Combe, utanför Cornwall. Den ägs av en stiftelse, som bedriver en sorts hotell där. Verksamheten styrs av typiskt engelska, originella, regler. På ön finns en huvudbyggnad med kök, matsal m.m. samt några lägenheter. Utspridda på Combe ligger småhus. Eftersom inga objudna gäster kan ta sig iland, söker sig slitna affärsmän och politiker dit för att få vara helt ostörda. Ibland tjänar anläggningen som diskret mötesplats för t.ex. politiker.

Efter några sidors läsning saknade jag en karta, som visade olika byggnadernas läge, så att jag kunde räkna ut var personerna befann sig t.ex. vid tiden för mordet. Efter ytterligare några sidor upptäckte jag att jag omedvetet hade ritat en karta i huvudet. Det säger en del om James förmåga att skapa en miljö!

Fyrtornet reser sig över omgivningen och där hänger en dag en av gästerna, den berömde författaren Nathan Oliver. Självmord eller mord?

Adam Dalgleish och hans medhjälpare Kate Miskin och Francis Benton-Smith skickas till Combe för att snabbtutreda fallet.

Det visar sig att Oliver är mördad. Flera av personerna på ön, både bland personalen och gästerna, har alla skäl att vilja se honom död. Ett exempel: En präst, som avskedats från sin tjänst på grund av alkoholism, har blivit botad och fått arbete på ön. När Oliver upptäcker hans förhistoria och svaga punkt lurar han honom att börja dricka för att studera hans förfall och få stoff till sitt skrivande.

James personteckning är väldigt tydlig. Hon har en förmåga att med några få ord få oss att se inte bara huvudpersonerna framför oss. Språket spelar också en viktig roll. I England är ju just språket väldigt avslöjande när det gäller varifrån du kommer och vilken social bakgrund du har, och detta utnyttjar James i replikerna.

Dalgleish blir sjuk och spelar en nertonad roll i utredningen, även om han bidrar till lösningen. Kate och Benton gör merparten av arbetet. De är till en början sinsemellan avvaktande, men upptäcker successivt varandras förtjänster. När Kate ger Dalgleish en sammanfattning av fallet, är hon angelägen att framhålla Bentons insatser.

Det är beundransvärt att vid 85 års ålder kunna skriva en roman som denna. Visserligen känner läsaren igen grepp och inslag från tidigare romaner, och den isolerade ön har använts förr, av andra författare. Men James är så personlig att även det gamla känns nytt. Hon hävdar sig väl i jämförelse med yngre författare.

BENGT HEURLIN



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22