TERRORNS TECKEN

Jan 25th, 2008 | By | Category: 2002-4, Recension

Av Helena Sigander
Tre Böcker 2002

Den begåvade deckarförfattarinnan Helena Sigander har kommit med en bok där cirklar i sädesfält spelar stor roll. Kanske är de hemliga meddelanden – en motsvarighet till de svårtydda tecknen i Sherlock Holmes-berättelsen De dansande figurerna, där Holmes får besök av en rödbrusig man  som tycks “omgiven av stark, stimulerande Nordsjöatmosfär”. Hans hustru förskräcks av meddelanden som visar dansande män, några försedda med en liten flagga. Holmes jämför med hieroglyfer. I Terrorns tecken talar man också om hieroglyfer och liksom i Holmesberättelsen kan en katastrof endast undvikas om man löser gåtan. Närmast verkar det som om Malmö och/eller Göteborg hotas. Vem som hotar är osäkert – rymdvarelser, eller maskerade jordiska terrorister.

I Wiltshiredalen angriper egendomliga varelser med heltäckande silverdräkter och väldiga svarta ögonhålor. En kvinna och hennes små barn våldtas och många dör en smärtsam död. Gamle Kent Moggy är ute med sin hund och han försöker undkomma ondskan i mörkret: “Ljusbollar, rök och det envetna borrandet var mer än hans organism skulle klara. Han bet ihop. /…/ De skulle inte få honom.” Under Göteborg finns bergrummet Fästningen som blir huvudkvarter för terroristbekämpande Sécurité du Terrorism, SdT, som grundats i Europa. Svensk SdT-brigadör är oppositionsledaren Göran Hökberg som samarbetar med kriminalvårdaren Sven Borg och tevejournalisten Lorraine Zeck. Detta team får utifrån sina olika personligheter och kunskaper, tillsammans jobba när en spektakulär fritagning av en ung terrorist, släpper helvetet löst över ett Sverige som hunnit några decennier ytterligare in i framtiden.

Själv är jag inte någon riktig fantast när det gäller action, blod och mycket knalleffekter. Ur den synvinkeln är jag kanske inte den ideala läsaren av boken, men den fångar mig ändå i ett effektivt grepp och håller mig fast till dess det sista fyrverkeriet slutat och en man är ensam ute på Öresundsbron. Han är  som vi alla, på väg från det som varit mot det som ska komma – om det senare får han besked via sin handledsdator.

Det finns, tycker jag, alltid en mänsklig klangbotten i det Sigander skriver. Det gör henne fascinerande och angelägen. Därtill är det nerv i språk och berättande och rejält spännande. Det är bara att gratta dem som ännu har det här läsäventyret kvar!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22