TERRORN En berättelse om Franska revolutionens blodigaste tid

Aug 27th, 2015 | By | Category: 2015-08 aug, Recension

Omslag till TerrornAv Gunnar Artéus
Medströms Förlag, 2015
ISBN 978-91-7329-129-3, 136 sidor

Franska revolutionen fick sin upprinnelse på grund av en oduglig enväldig kung – Ludvig XVI – och ett missnöjd, delvis svältande folk, som börjat inse att staten var bankrutt. Kungamaktens och adelns lyxliv var provocerande och dessutom hade tankarna om förnuft och folkstyre som framförts av upplysningsfilosofer som Voltaire och Rousseau fått allt större spridning. Upprorstankar pyrde här och var och brasan fick fyr den 14 juli (i dag Frankrikes nationaldag) 1789 då en mängd upprörda människor stormade det medeltida fängelset Bastiljen i Paris dit makten utan domstolsprocedurer låste in människor på obestämd tid. Där med var revolutionen inledd och den spred sig snabbt över hela landet.

Nu skulle folket styra och privilegiesamhället raseras, något kungen naturligtvis motsatte sig och hade rätt till veto i nationalförsamlingen. Den låsta knuten fick ett alexanderhugg i oktober då uppemot 7 000 kvinnor tillsammans med 20 000 soldater i regn och kyla gick de två milen till Versailles där Ludvig höll bankett. De tvingade kungen och Marie Antoinette att mer eller mindre som fångar följa med tillbaka till Paris. De försökte fly men misslyckades och till råga på allt förklarades krig mot Österrike. Kriget blev rätt framgångsrikt, inte minst för att styret infört allmän värnplikt som gjorde de franska arméerna manskapsrika. En tid senare ökade hatet mot kungen, hans bostad Tuilerierna stormades av en uppretad folkmassa och den kungliga familjen sökte skydd hos lagstiftande församlingen, som suspenderade honom och utlyste nyval till en provisorisk allmäktig regering som i sin tur avsatte kungen och utropade republik.

Vad skulle man göra med kungen? Efter långa debatter bestämdes att han skulle avrättas, inte som kung utan som förrädaren Louis Capet. Det skedde med fallbila den 21 januari 1793. Detta ”humana” avrättningsverktyg kallades giljotin efter sin marknadsförare Joseph Guillotin (uppfinnare var kirurgen Antione Louis och hantverkaren Tobias Schmidt) och den förste som avrättades med apparaten var rånaren Nicolas-Jacques Pelletier 1792.

Efter en del politisk tumult började en striktare tillämpning av lagar där kärleken till revolutionen blev allt viktigare och straffen för den som inte inlemmade sig blev allt hårdare. Nu började det som kom att kallas Le Terreur – Skräckväldet – närma sig. Landets ledning, oroade för yttre hot, utkristalliserades till en trojka bestående av Maximilien Robespierre, Antoine de Saint-Just och Georges Couthon. Skräcken sattes på dagordningen och nu kunde man dömas till döden om man inte tillräckligt tydligt visade att man var anhängare till revolutionen. Enbart i Paris dödades uppemot 4.000 människor i fallbilan. Andra snabbare metoder var massdränkning och massarkebusering med kanon.

När det yttre hotet mot Frankrike lättade under sommaren 1794 försvann den officiella motiveringen för Terrorn. Robespierre avsattes och hamnade i giljotinen den 28 juli 1794.

Fem år senare störtade artilleriofficeren Napoleon Bonaparte direktorialregeringen genom en kupp.Han avslutade franska revolutionen genom att försona tidigare fiender och utmanövrerade sina konkurrenter. I december 1804 lät han kröna sig själv till kejsare för att visa att ingen stod över honom. Franska revolutionen var överspelad.

Artéus berättar påläst och begripligt om revolutionstiden, dess människor och idéer. Särskilt berättelsen om Robespierre (som ingår i avsnittet om dem som miste livet under fallbilan) ger associationer till andra män med diktatoriska ambitioner: Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot. Alla talade om att ”föra folket till makten” och en viktig uppgift var att eliminera, eller åtminstone straffa, ”förrädare”.

Artéus bok är ytterligare en påminnelse om att revolutioner tycks ha en omättlig aptit på sina egna barn.

Gunnar Artéus har gett ut diktsamlingarna Trösta dig, syster ¨(1989), Lejon och bispringare (1999), Romanser i rött och vitt (2002) och Romanser. Lyrik i urval (2014) samt teaterpjäsen Vänner och älskande (2010). Vidare har han författat essäböckerna Intressanta “mindre” poeter (2014) och När poeter blir gamla (2014). Han har även översatt lyrik.

KJELL E. GENBERG

Gunnar Artéus

Gunnar Artéus. Foto Kjell E Genberg

 

 

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22