TAGES Från Avenyn till Abbey Road

Dec 27th, 2012 | By | Category: 2012-12 dec, Recension

Omslag till TagesAv Göran Brandels och Lennart Wrigholm
Premium Förlag 2012
ISBN 978-91-89136-88-5, 336 A4-sid

Både Brandels (bilden tv) och Wrigholm  (bilden th) upptäckte Göteborgsgruppen Tages under orkesterns storhetstid på 60-talet och blev gedigna fans. Det är lite synd för den saken märks alltför tydligt i denna för övrigt gedigna och närmast Göran Brandelsbildöverlastade bok om fenomenet Tages. Därmed sagt att också jag hade ett gott öga till bandet (och ett ont eftersom jag var manager och PR-knutte för flera av deras konkurrenter) och uppskattade deras senare skivproduktion.

I likhet med deras samtida Mascots (från Stockholm) var Tages mycket modemedvetna. En del inhandlade de på Carnaby Street, men det mesta på Rydholms i Stockholm. Det var kanske deras klädstil som gjorde belackarna högljudda i sina beskyllningar: ”Tages kan inte spela, de är bara söta och får tjejerna att skrika för den sakens skull.” I början stämde det kanske, för man kan inte med bästa vilja i världen påstå att deras första Tio-i-topp-hit Sleep little girl (november 1964) var särskilt omstörtande musikaliskt.

Lennart WrigholmDe slog först i Göteborgstrakten och backades frenetiskt upp av Göteborgs-Tidningen efter att ha vunnit bladets tävling om vem som skulle bli ”Västkustens Beatles”. Därefter märkte redaktionen att upplagan steg varje gång de skrev om bandet och det utgick ett dekret om att minst en artikel om dagen skulle skrivas om Tages. De hade likheter med sina förebilder. Beatles började som skiffelgrupp under namnet The Quarrymen och göteborgarna hette från starten Tages Skiffelgrupp.

Sleep little girl gjorde nytta. Det lokala skivbolaget Platina som gett ut debutskivan fick råd att skaffa bättre inspelningsmöjligheter och i Stockholm träffade grabbarna det musikaliska underbarnet Anders ”Henkan” Henriksson som producerade deras skivor och lärde dem det mesta av det han kunde. Att han kunde mycket märktes på deras senare inspelningar.

Kanske uppskattar jag boken lite extra eftersom jag får nostalgiska kickar av de foton (övervägande del i färg) och artiklar som publiceras i den. Mycket är från Bild-Journalen (den största tidningen om idoler på den tiden) men här och var dyker det upp saker ur Idol-Nytt och Press-Stop som jag var redaktör för då det begav sig. Det finns ett uttalande i boken som nog stämmer med vad jag själv tycker om den 60-talsfeber som fortfarande hänger kvar som en mildare influensa. Dan Bexér (Danne Larsson i Tages) säger: ”Jag har en slags hatkärlek till det vi åstadkom under 60-talet. Självklart är jag stolt men det värsta är att det aldrig tar slut!” Jag har hört samma sak från flera håll, så det bör stämma.

Boken gör sitt för att detta 60-tal ska behålla sitt skimmer. Författarna ser i stort enbart det rosenröda, vilket är lite synd. Där fanns också annat som det borde berättas om.

För dem som samlar på Tages (eller kanske bara på svensk 60-talsmusik) finns en bonusskiva på vinyl med i volymen, ett par aldrig utgivna studioinspelade låtar och några liveinspelningar som gruppen gjorde för Sveriges Radio.

Innan gruppen splittrades och till sist bytte namn till Blond hette medlemmarna Tommy Blom, Anders Töpel, Freddy Skantze, Danne Larsson och Göran Lagerberg.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22