SYNDERSKAN

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-3, Recension

Av Petra Hammesfahr
Die Sünderin 1999
Översatt av Aimée Delblanc
Albert Bonniers Förlag 2003

Nya tyska deckarstjärnan Petra Hammesfahr brukar ligga högt på bästsäljarlistorna i sitt hemland. När man läst hennes just på svenska utkomna kriminalroman Synderskan (Die Sünderin) vet man varför. Det är en bok utöver det vanliga, en i vilken man inte endast kittlas med ytligt raffel utan där man får tränga in under skinnet på en annan människa och förstå varför det till synes oförklarliga inträffat. Petra Hammesfahr föddes 1951 och fick sin första thriller publicerad 1991. Hon har också arbetat med TV och har skrivit manus till filmatiseringen av sin roman Der stille Herr Genardy.

Cora Bender är en till synes högst normal maka och mor. Som vi alla då och då kan göra, undrar hon över vad som tilldrar sig i omgivande människors huvuden. Sådant får man i allmänhet inte veta men det kanske mest intressanta är vad som tilldrar sig i Coras eget huvud. Det har funnits oroande tecken som hon och maken Gereon borde ha tagit på större allvar än de gjort. Det börjar en julafton. En högtid som är som gjord för familjetrevnad och kärleksstunder. Gereon vill göra det extra mysigt för sin fru och ställer in en radio i deras sovrum. ”Det skulle bli en extra fin natt. Den julen hade de varit gifta i två och ett halvt år och de hade en son på arton månader.” Radion spelar julmusik och makens smekningar blir under tiden allt intensivare och mera uppfordrande. Samtidigt som det hela börjar närma sig klimax, ökar musikens volym. Då faller hon plötsligt ner i det svarta hål hon bär med sig genom livet och får ett häftigt sammanbrott. Hon är nära att bryta nacken av sin man i sin våldsamma reaktion. Och när de ligger där uppskakade och rädda så sjunger en barnkör ”Stilla natt, heliga natt” på radion.

Det är en mycket suggestiv upptakt på boken och värre blir det snart. Familjen ger sig ut på en badstrand för att ha det skönt och trevligt. Då kastar hon sig över en man som ligger och solar intill henne och Gereon och stöter en kniv i honom. Mannen dör och det hela ser ut som ett vansinnesdåd som drabbat i blind slump. Men inom sig vet hon att den döde mannen inte är ”vilken man som helst, utan just den mannen”.

Mer vill jag inte avslöja om handlingen – det jag skrivit utspelas på de första femtio sidorna. Sedan finns det 300 kvar och de är verkligen omtumlande och gastkramande. Fallet, som verkar vara klart som korvspad, intresserar en kommissarie som heter Rudolf Grovian och han bestämmer sig för att gå till botten med Coras levnadshistoria. Spåret leder allt djupare och djupare in i mänskligt elände och förnedring.

För min del måste jag erkänna att jag haft en intensiv period med denna fantastiska bok. Jag har dragit med mig den överallt och hela tiden brunnit av lust att jaga vidare över sidorna. Det är en roman som har något att lära oss om Människan och Livet men som samtidigt håller sin läsare fast i en aldrig sviktande spänning. Det är helt enkelt en fullträff och jag hoppas vi snart får flera av författarinnans böcker översatta till vårt språk.

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22