SYNDAFALLET

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Ruth Rendell
The Babes in the Wood 2002
Översatt av Gertrud Hemmel
Natur och Kultur 2004

Då jag förra året blev hedersledamot vid min gamla Uppsala-nation bodde jag på hotell Linné, vackert beläget vid Linneträdgården. Mina vänner i Svenska Deckarakademin, Karl och Lilian Fredriksson både rekommenderat Linné och tillagt, att den stora engelska deckarförfattarinnan Ruth Rendell bott där. Hotellet och Uppsala skulle skildras i hennes nya kriminalroman. När jag bokade in på det verkligen utmärkta hotellet, nämnde jag att Rendell ju bott där. Den unga kvinnan jag talade med verkade förvånad. Jaså? Vem är då Ruth Rendell? På ett hotell i Lund har man satt upp skyltar där berömda gäster namnges. Men här var intresset mindre.

Nu har den kommit på svenska – Rendellboken, där kommissarie Wexford far till Uppsala och tar in på ”Hotel Linné” – man använder den internationella stavningen med ett ”l”. På engelska heter boken The babes in the wood, men den svenska titeln är faktiskt fyndigare: Syndafallet. Syndafallet är dels en översvämning av floden Kingsbrook i Sussex, dels ett brott mot den sexuella renhet som en religiös sekt kräver.

Som vanligt hos Ruth Rendell är det en välkomponerad berättelse och boken är ganska lång även om den inte hör till de värsta tegelstenarna. Översvämningen utgör början till händelseförloppet, kommissarie Wexford får slita med att försöka hålla vattnet borta från sin egen trädgård. Detta kan vara jobbigt nog, men så ringer en kvinna och säger att hennes båda barn och deras barnvakt drunknat i vattenmassorna. Wexford och hans kolleger undersöker, men riktigt så som modern misstänker är det inte. Utredningen mal och Rendell åstadkommer i förbifarten åtskilliga goda porträtt av människor. Ralph Jennings t.ex. Han är så hemskt rädd att hans nuvarande fru ska bli svartsjuk när polisen frågar om fru nummer ett, att han vägrar ta emot i hemmet. Första frun dominerade honom genom elakhet, den andra med sin destruktiva svartsjuk. Wexford konstaterar:

”Han är svag och dras till starka kvinnor /…/  Man skulle nog kunna övertala honom till vad om helst, sälja sin mormor som slav eller svälja cyankalium.”

Någon riktig fart på historien blir knappast och man väntar otåligt på det på baksidan utlovade Sverigebesöket. Tyvärr blir det en antiklimax. I huvudrollen där, finner vi en professor som inte är annat än en karikatyr på en sådan. Uppsalaatmosfären jag själv insupit under sju år, saknas helt. Domkyrkan sägs få de engelska katedralerna att verka hemtrevliga. Wexford tycks förvåna sig över att Uppsala är fullt av ungdomar. Vilka tror han annars läser vid universitet? Svenska gatunamn översätts av professorn till engelska. Östra Ågatan blir East Street. Varför ej i så fall East Streamstreet eller East Riverstreet?

I professorns bokhylla ser Wexford böcker med ”en svanslös katt på omslagen”. Själv ser jag inga andra omslag än det som hamnat ytterst i en bokhylla. De andra döljs av kringstående böcker. Men Ruth Rendell har lärt sig att Pelle Svanslös är viktig i Uppsala och ska markera det – synd att det sker på detta slarviga sätt.

Över huvud taget är Översvämningen ingen av Rendells främsta. Även när hon är halvbra är hon klart bättre än svenska ”stjärnor” som Mankell, Guillou och Liza Marklund. Men det är ljusår till en riktigt bra Rendell, som t.ex. Hedarnas herre från 1983.

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22