SWEDISH MARXIST NOIR

May 15th, 2019 | By | Category: 2019-05 maj, Recension

Omslag till Swedish marxist noirAv Per Hellgren
McFarland & Company, Inc, 2019
ISBN 9781476673714, 255 sidor

När jag tar mig an Swedish Marxist Noir av Per Hellgren har jag just läst om några härliga kriminalromaner från 1970-talet: Fnask i fördärvet (1974), Av en slump 1976) och Gomorron, Sodom (1977) av Sveriges meste krimförfattare Kjell E. Genberg. Det är i den triologin vi får stifta bekantskap med KEG:s kriminalinspektör Lennart Lindh som tillsammans med sina kolleger försöker lösa brott i ett bottenskikt av Sverige.

De här böckerna, liksom Olov Svedelids första böcker om kriminalinspektör Roland Hassel från början av 1970-talet, är goda exempel på ett Sverige i förfall. Ett Sverige som måste bli bättre. Och ett Sverige som beskrivs genom luttrade poliser, som sett det mesta av livets jävligheter, som försöker göra det bästa i sitt jobb, men som också lever med en stor portion cynism. Ett slags standard som sattes redan på 1960-talet av duon Sjöwall–Wahlöö.

Varken KEG eller Svedelid har gjort anspråk på att vara arvtagare till Sjöwall–Wahlöö, som skrev om brott i tio böcker om kommissarie Martin Beck 1965–1977. Förutom att relativt realistiskt skildra polisarbetet så var böckerna om Beck i många stycken samhällskritiska och allt annat än skrivna i en borgerlig anda. KEG och Svedelid – och andra efterföljare som inte skrivit medvetet politiska kriminalromaner – har kanske omedvetet knyckt ett kritiskt förhållningssätt i berättandet.

På så sätt är möjligen ändå de här författarna som kom strax efter Sjöwall–Wahlöö – som får anses ha satt en 1970-talsstandard för hur en kriminalroman skulle vara uppbyggd – ett slags arvtagare till duon som skrev Roman om ett brott. Men, det är nog i och för sig snarare tidsandan som är det viktigaste för efterföljarna. Inte i första hand en medveten samhällskritik.

Nåja. Så går mina tankar medan jag bläddrar mig igenom Swedish Marxist Noir. Jag måste erkänna att jag inte läst den hör typen av akademiskt inlägg om svensk kriminallitteratur tidigare. Framför allt inte utifrån ett marxistiskt perspektiv. Och definitivt inte med utgångspunkten Raymond Chandlers författarskaps påverkan på svenska kriminalförfattare.

Per HellgrenLiksom författaren själv frågar jag mig: varför i jösse namn skriver man en hel bok om Swedish Marxist Noir? Författarens svar är att den genomsnittlige svensken inte vet vad marxistisk filosofi är för något men att svensken faktiskt ändå läser kriminallitteratur med mer eller mindre marxistiskt innehåll. Eller åtminstone samhällskritiskt innehåll. Själv kan jag inte låta bli att tänka: vad skulle Marx tyckt om det här tillvägagångssättet?

Marx åsido, jag tycker det här är en intressant genomgång av de betydande samhällsskildrarna inom svensk kriminallitteratur: nämnda Sjöwall–Wahlöö, Henning Mankell, Stieg Larsson, Roslund & Hellström, Jens Lapidus, Arne Dahl och Lars Kepler. Hur har de alla påverkats av Raymond Chandlers hårdkokta 1930–50–talsdeckare om Philip Marlowe?

Som författaren själv skriver:

“De flesta krimromaner som skrivs med samhällskritiska och sociala ambitioner är mer angelägna att visa hur tillvaron är beskaffad, istället för att beskriva hur den borde vara ordnad. När hjältesnuten löst brottet, mysteriet eller hittat den försvunna personen så återställs ordningen och jämvikten blir densamma som tidigare. Det vill säga tillbaka till den gamla kapitalistiska (borgerliga) ordningen.”

Stieg Larsson, som har ett eget kapitel i boken, är kanske den internationellt mest kände av krimförfattarna med hjärtat till vänster. Sannolikt också den som dragit in mest kapital, åtminstone efter sin död. Samhällskritik och sociala ambitioner lönar sig, alltså. I vissa fall. Das Kapital – Karl Marx viktigaste ekonomikritiska verk – var kanske inte riktigt lika populär i alla delar av samhället.

Jens Lapidus har gjort sig känd som en engagerad nutidsförfattare, med sociala frågor som en hörnsten i författarskapet, och han är också något av en läsarfavorit. Spänningsromanen Snabba Cash har åtminstone lett till en uppskattad film som på sitt sätt beskriver samhällets fram– och baksidor. Mest baksidor, förstås.

Själv tar jag nu en paus från den marxistiska analysen för en omläsning av Olov Svedelids Slavhandlarna från 1979; skuldsatta illegala invandrare blir till svart arbetskraft. Men vänta, den boken skildrar ju Sverige med viss samhällskritik – som det var då, och egentligen såsom det är idag. Eller är det mest fenomenet den riktar in sig på? Hur som helst, den boken håller än!

PETER OLOFSSON

Författaren presenterar själv bakgrunden till boken: http://www.dast.nu/artikel/ny-bok-om-deckarens-vanstervridning. Där finns länk också till en artikel i ämnet.

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22