SVIKAREN

Oct 29th, 2019 | By | Category: 2019-10 okt, Recension

Omslag till SvikarenAv Paul Beatty
The Sellout , 2016
Översättning Hans Berggren
Ramus, 2019
ISBN 9789186703837, inbunden, 323 sidor

Vad händer om man förskjuter ett perspektiv 180 grader?

Det till synes vita placeras i det svarta rummet. Inte en blandning. Inte gråskala. Något totalt omvänt. Dualiteten utsuddad. Yttre, ytliga gränser i vitt.

Det är vad Svikaren försöker utforska. En spännande och intelligent reflexion om det amerikanska samhällets institutionaliserade särskiljning på raser och där spåren av slaveriet fortfarande lever som infekterade sår.

Författaren Paul Beatty, född 1962, har här skrivit en roman, som av kritiker kallats satir, och 2016 tilldelad Man-Booker-priset, kanske det mest prestigefyllda en författare kan få.

Jag vet inte om satir är rätt benämning för boken. Den är mer.

Skådeplatsen är Dickens, ett ghetto, eller en förstad till Los Angeles, Kalifornien, eller en plats som inte finns på kartan. Svårt att säga. I vilket fall bebos Dickens av företrädesvis svarta afrikanamerikaner ( inte felstavat) , latinos, och andra marginaliserade grupper som alla delar det gemensamma, fattigdomen, utanförskapet, våldet, hopplösheten, kriminaliteten. Även inom gemenskapen finns starka hierarkier och maktförhållanden. Här lever också berättaren, huvudpersonen, Bonbon. Det är han som en dag skrider till handling i ett tyst men genomgripande krig mot själva hjärtat av segregeringen, Han målar om hela kartan för Dickens. I första hand ett vitt streck som delar staden. Därefter steg för steg skyltar som anger ”För Vita. ” Skolan, affärerna, sjukhuset, allt. Alla blir i ett slag Vita. Reaktionen blir omedelbar och oväntad.

Innan detta sker har Bonbon accepterat sin gamle vän Hominys önskan att bli hans nya Massa, hans Master, hans slavägare. En till synes märklig förfrågan men förklarad som en befrielseåtgärd där tillvaron blir tydligt inramad efter ägarvillkor, prygel på torsdag, vilodag på fredag och däremellan hårt arbete. Det senare uteblir i verkligheten, Hominy står mest och betraktar Bonbon i arbete.

Bonbon är uppfostrad enligt mottot ”Broder. du måste fråga dig själv två saker, Vem är jag ? Och hur ska jag bli mig själv?” Hans uppfostran genomdrivs av en far som är sociolog besatt av svart frigörelse, befrielsepsykologi och kognitiv utveckling och där sonen blir experimentets objekt. Fadern drivs av teorier men är ingen praktisk person. Det är sonen som får genomföra själva arbetet så de kan överleva. I praktiken en liten jordplätt med odling och lite djurhållning.

Ur en extrem livssituation stiger en självständigt tänkande människa fram. En som får torftig jord att lämna ifrån sig välsmakande vattenmeloner, andra frukter, alla lika efterfrågade, förutom det en eftersökt magisk Cannabis. Men Bonbon har också förmåga att se, lyssna. Han är en utanför-människa, men inkännande. Han lever sitt eget liv. Faderns lite udda pedagogik lämnar spår av djup bildning i sonen.

Vad händer då med Dickens, med skolan, människorna ? Ja, människorna rätade på sina ryggar, skolresultaten sköt i höjden, våld och kriminalitet gick ner. Inkomster och livsförhållanden förbättrades. Även relationen mellan svarta och latinos förändrades, samarbete och dialoger uppstod där det annars bara varit våld. Men i ghettot fanns också motstånd. Krafter som ville bevara status quo. Som tjänade på att utnyttja okunnighet och underdogperspektiv för egen vinning. Epitetet Svikaren föds. Det kollektiva minnet är kränkt.

Var är vår svarta historia ? Våra lidande slavförfäder? Var är Medborgarrättskämparna. De som banat vägen ur slaveriet. Du har Svikit ? Så säger de.
Och en dag avslöjas också relationen mellan slav och slavägare. Bonbons fall går till Högsta Domstolen som brott mot Konstitutionen.

Men Bonbon står orubblig. ”Svarta människor är inte lika rädda för hundar som förr, eller det känns nästan vitt att befrias från sin rasskam.” Det är många motton, som trådar genom boken. Svikaren är en färgsprakande roman. Rasismens djupa strömmar är identifiering. Makt utnyttjar. ”Hur ska jag bli mig själv”. Ett självstyrande subjekt.

Den dagen finns ingen anledning till särskiljande, som i Dickens, alla är ” vita ”. Någon säger,” det enda verkliga ögonblicket för rasismens spegel var när det gick en svart president på gräset utanför Vita Huset.

Även om denna bok rör svåra ämnen som rasism och slaveri så har den skruvat bildspråket, med Bonbon likt Don Quijote och språk likt Beckett. Jag hoppas fler får möjligheter att ta del av denna litterära resa.

GUNILLA LINDBLAD

Paul Beatty

Paul Beatty. Foto Hannah Assouline

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22