SVALAN KATTEN, ROSEN, DÖDEN

Jan 15th, 2008 | By | Category: 2001-3, Recension

Av Håkan Nesser
Bonniers 2001

Så är den då ute, Håkans Nessers nionde och näst sista roman om poliskollektivet i ett land som inte finns. I Maardam med omnejd (till exempel Grekland) härjar en psykopalisk strypare. Han gäckar polisen men får en anknytning till gamle kommissarien Van Veeteren, något som gör att den numera bokhandlande mannen får rycka in igen, mer eller mindre officiellt.
Nesser skriver ingående, nästan petimäterartat, och genom detta lyckas han skapa ett slags spänning även i en trist tomhet. Med den föregående boken som hade Moreno som huvudperson började han intressera sig för kvinnliga perspektiv, och det kan man påstå att han fortsatt med även i denna. Hans kvinnor är, med några få undantag, ganska kloka och inte alltför onda människor. Det intressantaste porträttet är ändå mördaren, vars göranden och låtanden beskrivs här och var. Det är synd om honom också. Detta fattar läsaren efter ett tag när hans bakgrund blir belyst.
På sätt och vis har Nesser lyckats åstadkomma en helt egen genre inom kriminallitteraturen: saktmodig, eftertänksamt grunnande och analytiskt på ett annat sätt än de man finner hos andra svenska författare som började komma ungefär samtidigt. Man kan inte påstå att han riktar sin samhällskritik mot specifika må1. Men den finns och tycks gräva sig fast i medvetandet.
Det bästa med Nesser är att han så tydligt litar på sin historia. Han behöver inte ta till hårdkokt action för att bibehålla spänningen. Hans känsla för moral bidrar till detta.

BIRGITTA HÄRNER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22